Citat:
Ursprungligen postat av
Borta.
Den vetenskapliga metoden lärs redan ut i skolan. Vad som behövs är att förstå den vetenskapliga metoden i sin rätta kontext och den rätta kontexten är vad filosofi är.
Berätta mer om vad du tycker är skitnödigt.
Det fanns en tid, typ sena tonåren, då jag fascinerades av filosofi. Gjorde ett tappert försök på att läsa Kant, och även Hegel tror jag det var. Det gick sådär då jag bara hittade det på engelska, och dessa filosofers tyska översatt till engelska är väldigt diger.
Antikens filosofer var aningen lättare då de inte snurrade in så extremt hårt på metafysik till samma grad.
Å andra sidan har jag läst några kapitel i Superintelligence av Nick Boström häromveckan, och även om den är lite småtung på sina ställen är det ändå scenarion närmare verkligheten som han behandlar.
Ett bevis på att filosofi inte behöver vara så tungt metafysiskt att det aldrig går att bekräfta, utan faktiskt har en viss förankring även om det övervägande består av teoretiskt dryftande.
Om vi tar de gamla filosoferna från tidig modern tid så har de en tendens att dra till med allt möjligt för att ha något banbrytande att komma med.
Det kan vara allt ifrån att vi drivs av magiska krafter som de gärna kallar något helt annat och förklarar i ungefär 200 sidor, till att hela omvärlden är en slöja som en demon dragit över våra ögon.
Visserligen inte helt främmande koncept kan jag tycka då medvetandet är en finurlig sak, men tar vi bara Hegel (har för mig det var han) som exempel så blir det så extremt tydligt att han inte har ett lika stort intresse i att göra sig förstådd som hans intresse i se hur långa kedjor av länkade koncept han kan dra fram ur hatten.
Kant hade visserligen bra utläggningar om vikten av det kategoriska imperativet, men ack så tärt.
Det räcker med några rader om konsekvenserna av att bibehålla moralisk integritet för att driva genom den poängen, snälla någon...
Numera sätter jag för det mesta filosofi (i betydelsen extremt dryftande) som betydelsefullt helhetsämne bara något snäpp över politik. Ganska lågt alltså.
Det är ett sådant ämne som tenderar att vara förbehållet folk med ett behov att verka intelligenta, så de skapar sig tankeslott att stångas med tills pannan är blå, till allas förundran. Dessutom ett ämne som historiskt sett har gjort anspråk på att täcka i princip vad som helst tills en faktisk specifierad vetenskapsgren emergerat ur det, och det händer att man fortsätter försöka med detta. Men det kanske inte låter lika coolt att säga att man gillar psykologi som att man är filosof.
Jättefördomsfullt jag vet. Det är inte hela sanningen.
Men det förekommer.