Vad ska jag göra med mitt liv när jag inte känner någon lust?

Dra en lina eller rök en sativa och behåll den känslan av avkoppling, njutning i att bara finnas och håll det minnet.
Det är en falsk värld vi lever i helt klart men det hjälper inte att stå utanför och det hjälper inte att försöka ändra på den men du kommer långt genom att stärka dig själv och finna acceptans.

Lyssna mannen show me the money!

En grej jag tänkte på är att du kanske har adhd. Mycket planer men inget slutförs.
Du behöver rutiner och disciplin. Gå och spring eller börja kampsport. Stärker självförtroendet och håller dig i disciplin.

Nej verkligen inte. Raka motsatsen. Det enda som stämde var: "Du har lätt för att bli störd och Du svarar på frågor innan de har ställts färdigt."
Man är som man är och det får liksom vara så. Jag sörjer inte. Ibland kan jag dock känna mig väldigt vemodig och nostalgisk. Gråtfärdig och oerhört ödmjuk inför och orolig för framtiden. Om det inte hade varit för det så hade det varit hyfsat okej.

Låter kanske dumt eller oseriöst men jag kan alltid använda kuken till att hitta nya uppgifter och planer. När jag inte längre har något som intresserar mig, när alla dokumentärer och program är slut så sysslar jag med kvinnor.

Ända sedan dagis har jag velat sitta ner och prata. Aldrig leka. Jag var dock poppis så de andra barnen köpte mina villkor. Jag är inte den som tycker oj vad skojigt. Detta måste jag göra. Dit måste jag åka. Denna radioapparat vill jag skruva sönder och sätta ihop igen. Ikväll på festen ska det bli kul, osv.
Det enda jag duger till är diskutera, samtala, prata och lyssna. Det är jag duktig på. Det är det enda jag vill. Resten gör jag inte.

Tro det eller ej men jag har i princip alltid bara legat i olika sängar, alternativt suttit tillbakalutad i soffor när jag har varit tvungen. 23 timmar om dygnet. 365 dagar om året.

Långtifrån har mitt liv bara innehållit meningslösheter. Legat och gosat med fler tjejer än de flesta och fått mer upplevt än kanske 97% så de som kommer med råd om promenader, äta dagens med snygga skjortor bla bla har uppenbarligen inget bättre att komma med. Bevare mig bullshit...
Jag vet vad jag vill men inte om jag orkar. Hade behövt kraft eller tillräckligt livlig fantasi och tro igen men att dra igång motorn efter långt uppehåll är inget en slacker gör över en natt.
Jag ser för nyktert alla besvär och icke bekvämligheter att det under pandemin blev till ett oöverstigligt berg som nu känns permanent.
Men jag har en uppgift som jag upplever meningsfull som ska fullföljas om jag så ska dö på kuppen. Allt annat är bra som det är. Jag menar sannolikt det för alltid och på min gravsten kan det stå.

Du säger nu att du har en uppgift, vad är din uppgift? Vad ska det stå på din gravsten?
För mig låter det som du suttit inne då du nämner själv att du legat i olika sängar i 23 timmar under ett dygn/365 dagar?

Ja legat ner och så fort jag är på något ställe så är någonstans att sitta det första jag tittar efter. Jag är människan som inte tycker om att röra och anstränga mig i onödan.
Min uppgift...? Vad har man för val när man på förnuftiga grunder slutat tro på drömmar och mär man uteslutit nonsens...

Som beskrivit: Har man badat & solat på Kreta så har man även badat på Ibiza, Kanarieöarna och Västindien. Har man pratat med säg 20 olika människor så känner man mänskligheten. Den 21e skulle inte skilja sig avsevärt mot någon föregående. För kallprat finns radioapparater och poddar.

Hitta kärleken och leva ut det sista måste svaret bli och på gravsten ska stå; jag har funnit kärleken.

Enda skillnaden i graven är att jag då kommer ligga 24 timmar per dygn sidan om en prostituerad kvinna istället för färre antal timmar. Förvisso båda döda men vad gör det när handlar om kärlek?

Väck oss inte ska stå längre ner på våran sten.

Jag var som dig. Vid 22 års ålder hade jag tjänat mer pengar än vad de flesta gör under hela sin arbetskarriär. Livet kändes rätt meningslöst. Hade tagit ett långt uppehåll och gjorde absolut ingenting på fritiden. Låg bara och nostalgitrippade i min ensamhet om kvällarna, lyssnade på musik från barndomen och log som ett tok, ibland någon tår. Blev inte bättre av att det inte gick så bra med kärlekslivet - var rätt desperat att hitta någon att skapa mening med.

För mig funkade psykadeliska svampar. Hittade en ny uppskattning för livet - för varje stund, vid varje ögonblick.

Hur gammal är du TS?

Börja fiska. Köp en välutrustad båt på trailer med bra ekolod. Det är en outtömlig källa till nöje. Men för att väcka fiskenerven till liv så skulle du behöva komma ut med en erfaren fiskare som kan hjälpa dig att få upp några stycken smidigt.

Man tröttnar aldrig på att fiska när man har fattat grejen med det, och man kan plöja hur mycket pengar som helst i det. Fast man kan fiska hur billigt som helst också.

Nej, du är inte svår. Helt normal med tanke på hur livet och samhället ser ut nu för tiden. Det är konstruerat för att bli deprimerad helt enkelt. Behöver jag ens nämna sociala medier, invandring?

Hade det här varit exempelvis 70-80 talet hade du nog inte haft lika stora problem. Kärlek är i princip omöjligt att få i nuvarande samhälle om du inte är extremt vacker och uttåtriktad. Visst är det inte alla som är utseendefixerade, men allt blir så mycket enklare om man ser bättre ut. Skulle säga att utseendefixerandet bara blivit värre med åren.

Jag har känt likadant att allt bara suger. Dessutom även om jag nu träffat massa brudar har de flesta varit rejält koko i huvudet. Hade mått bättre om jag aldrig träffat nån.

Har som tur är hittat en hel del hobbies, men även dessa tappar man motivation och ork till då och då. Människor är också så jävla självupptagna och det är svårt att hitta bra och lämpliga vänner att dela sitt intresse med.