Vad gör man när man inte vågar söka hjälp?

Jag skrev denna förtvivlade tråd för ett år sedan:
http://www.flashback.org/showthread.php?t=236616

Good news, jag kollar inte på någon jäkla porr - i alla fall inte i den utsträckning.
Bad news, jag har ersatt det med att spela. Jag har faktiskt gått lite plus under tiden men det är mycket lite och idag kom en större förlust än vad jag någonsin tidigare varit med om, antagligen pga mitt dåliga psyke.

I alla fall gjorde det att jag sjönk till nytt rekord vad gäller apati osv och kom till att tänka på tråden jag skrev och det faktum att absolut ingen förbättring har skett.

Jag har t ex inte vågat söka hjälp,vilket säkert är vad jag skulle behöva.
Allt är fel. Inga vänner, inga intressen, dator dator dator. Apati.
Jag hade knappast trott på någon om de påståd att de mådde som jag gjorde för 1 år sedan och att de idag känner sig likadant och inte lyckats förbättra någonting. Snarare tvärtom - självförtroendet sjunker när man inte lyckas med något.

Jag vet inte, det jag skrivit verkar kanske osammanhängande men det är i så fall för att det är sådan jag känner mig. Syftet med tråden var väl att fråga vad man ska göra om man inte vågar söka hjälp, eller rättare sagt skjuter undan problemet och intalar sig att man är normal.

Äh, jag vet inte. Kanske söker empati bara? Verkar det så så lås tråden.
Äh, vet inget längre. Hjälp. Typ.

Du är verkligen inte den ende som känner på samma sätt. Själv brukar jag sitta framför datorn från när jag går upp - tills jag lägger mig. Brukar gå upp vid 12-1 tiden, sätta på datorn, duscha, ta en promenad och sen sätta mig vid datorn. Det här har successivt utvecklats till ett beroende jag verkligen inte mår bra av. Under tiden som datorn kräver mer och mer av mitt liv har jag förlorat nästan alla (förrutom 1) av mina vänner. När jag nuförtiden träffar människor jag inte känner så håller jag mig direkt undan. Mitt självförtroende är i botten eftersom jag har kört skolan så många gånger och känner att saken inte kan bli bättre.

Liksom dig, som du har skrivit i den andra tråden, har jag försökt sätta upp regler för mitt datoranvändande. Visst, det håller 2-3 dagar men sen är jag fan tillbaka igen och sitter framför datorn hela dagen igen. Nu tittar jag på klockan och ser att hon är halv tre, roligt. Då har jag alltså spenderat HELA min dag framför datorn!

Vad gör jag framför datorn då? Sitter på olika forum, chattar lite på MSN och lyssnar på musik. Samtidigt blir jag alltmer orkeslös. Jag har fått profesionell hjälp, men eftersom jag vägrar att erkänna mina brister för andra har jag manipulerat sessionerna med henne för att ge intrycket att jag har en rik fritid och att mina problem verkligen beror på någon annan. Det är en diagnos som till viss del är sann eftersom jag är fosterhemsplacerad hos människor jag verkligen hatar.

Eftersom jag bara sitter framför datorn har jag nästan ingenting att tala med de människorna som jag gick i skolan med. Vad skulle jag säga? "Eh, jag var typ på forumet hela dagen"? Inte så jävla roligt.

Mina fosterföräldrar försöker diagnosera mig med Aspergers. Men eftersom de har begått vad jag skulle vilja kalla som direkt integritetskränkande handlingar mot mig känner jag ett sådant hat mot dem att jag aldrig kommer berätta hur det egentligen ligger till. Det har blivit en principsak för mig. Ett exempel på vad de har gjort är att ringa runt till min familj för att berätta om hur nazistisk jag är, söka igenom mitt rum (efter invandrarkritiska böcker) och stjäla pengar samt klistermärken från min jacka.

Nej, ingenting är roligt. Jag har inga vänner, ingen fritid, glider mest omkring och har lyckats manipulera omgivningen att faktiskt lämna mig i fred om jag inte tar kontakt först.

Allra helst skulle jag behöva komma bort från där jag bor då hela min närvaro förstör mig. Jag mår dåligt av att bara vara hemma.

Fy fan, det var jobbigt att analysera sig själv och se sig själv i ett nytt ljus. Men behövde skriva av mig antar jag...

Jäkligt dålig stil att skriva av sig i någon annans tråd faktiskt.
Men lycka till eller något. Kan alla tycka synd om mig nu i stället?

Ok, nu tycker jag synd om dig.

Var inte rädd för att söka hjälp, ingen kommer att tvinga dig till några drastiska åtgärder som att sälja datorn och what not.

Kanske blir du erbjuden antidepressiva ( SSRI ) , och det kanske inte skulle vara så dumt. för att få energi att ta dig ur "gropen", liksom. Att vara deppig blir lätt en ond cirkel, man känner inte för att umgås med folk, därför tappar man kontakten med de vänner man eventuellt hade, sedan blir man ännu deppigare av den anledningen, osv.....
Det allra djävligaste med depressioner är - enligt mig - att man tror att man äntligen kan se världen och livet för vad det verkligen är, alltså svart, ångestladdat och meningslöst. När depressionen sedan släpper är det svårt att fatta att man kan ah varit så negativt inställd till livet, som faktiskt kan vara riktigt underbart när det vill sig .

kramar
drdr

pango, jag känner igen mig själv i ditt problem. Vad ska jag säga? Man blir knas i skallen av att sitta framför datorn hela tiden. Vad jag kan rekommendera, är att du börjar styrketräna, eller ta långa promenader (gärna med någon/några polare). Jag gör det, det är en hobby för mig, men samtidigt är det ett bra sätt att komma ifrån datorn och göra något produktivt (underskatta inte motion).

Försök att umgås med de polare du har. Det mår du mycket bättre av.

har inga "polare"

Har du haft? I så fall kanske du ska ta upp kontakten igen?

Har haft, men det var för länge sedan. Ungefär så länge sedan att de knappt minns vem jag är. Så tyvärr.

Okej, men som sagt: pröva att börja träna något. Det är bra för psyket och självförtroendet. Alltid kul när man får resultat. Dessutom, så finns det en hel del nytt folk du kommer att lära känna på gymet.

Jag vågar inte sådant. Men tack för alla snälla tips. Skulle nog inte ha skapat tråden.

Aja, skyll dig själv.

"Aspergers syndrom" är inte en sjukdom. Numera säger man t.o.m. att om man är ledsen ("deprimerad") så är en "sjukdom". Idiotiskt. Psykologer, terapi och sånt ger människor dåligt självförtroende och gör så att de tror att de är sjuka.

De försöker få folk tro att alla som inte är "normala", "som alla andra" är sjuka. Vad är normalt? Vad är en sjukdom? Vad är inte? Allt är normalt, och det är helt normalt att vara onormal.


Vadå dålig stil? Det här är ett diskussionsforum och meningen är att man ska skriva i andras trådar, och man får berätta om sig själv om det är relaterat till tråden.

Och vad är så farligt med att sitta framför datorn hela tiden? Vad är så farligt om man inte har några vänner? Livet ska vara ensamt så att man lär sig att all hjälp finns inom sig själv. Man kan inte få hjälp så länge man söker det utanför sig själv. Förr eller senare blir man ensam.


Varför inte? Det har ingen betydelse vad man gör.