Har du blivit en rasist som senare övergått till att bli en icke-rasist eller tvärtom

Hej,

har du som rasist blivit en icke rasist eller en icke rasist som senare blivit en rasist?

Jag kan börja: Jag har en invandrarbakgrund och är född början av 90-talet. Alltså en tid där det fanns människor med invandrarbakgrund, men inte så många. Dessutom många områden som idag räknas som utsatt område, inte var utsatt område just på den tiden. Jag växte upp just i en område som var lugnt och fint. Befolkningen var mest nordiska människor.

Men vi flyttade senare till en område som var mer hade mer människor med utländsk härkomst. Det var ett utsatt område.

Dessutom var min familj dyskfunktionell, så jag som ung märkte bara massa problem, som människor med invandrarbakgrund orsakade, inkl min egna familj.

Som femton års åldern, höll jag mig avstånd, ifrån min familj och människor med invandrarbakgrund och satte min fokus på att endast umgås med etniska svenska människor.

Med tiden började jag känna avsky till invandringen och människor med invandrarbakgrund. Spelade ingen roll om de jobbade eller inte. Jag tyckte de bara var i vägen.

Jag var en rasist från femton år till 23 års åldern. Vad som fick mig att bli en icke rasist, vet jag inte. Jag antar att man alltid förändras med tiden.

När jag slutade bli en rasist, så reagerade jag ingenting när en människa med invandrarbakgrund begick brott. Jag kanske stöde mig på själva individen, men inte på personens bakgrund.



Hur är det med ert fall?

Dela med er av er historia, atningen: EN rasist som blviit en icke rasist eller tvärtom.

Gör detta, men tänk på att hålla en god ton.

Om ni så vill, kan ni också tala om ert kön och ålder.

Jag är en man som är tjugoåtta år.

Vad är din definition av rasist? Varenda blatte har ju genom åren kastat det på svennar för minsta lilla grej. Och rent politiskt är man väl rasist idag om man röstar på nått höger om centerpatiet. (enligt sossarna, kommunister och salladskommunister).

Så med det sagt så kan man väl anse att 40-50% är rasister.

Om någon har bytt sida tror jag säkert har hänt till och från.

Jag skulle inte kalla mig rasist, men är det pga vänsterns definition.
Skulle dock helt omvandla mig syn om det faktiskt visade sig att folk från somaliet som kommer hit är i hög grad doktorer och raketforskare. Samt att alla skäggbarn från Afganistan faktiskt lyckas fixa jobb och betala tillbaka det som alla Svenskar har öst över dem i många år.

Hade invandring faktiskt visats sig vara en vinstaffär och muslimer börjar respektera Svenska värderingar som Koranbränning (yttrandefrihet). Så sure, då välkomnar jag dem.

Dom senaste åren vill jag dock påstå att "rasismen" har ökat. Främst på att många invadrare och blattar inte gör speciell bra reklam för sig.

Jag var med i en gruppering för många år sen som anses som rasistisk/nazistisk. Var med i ca 3 år. Men hade aldrig specielt starka åsikter eller var så intresserad av politik alls.

Intressant T.S.

Jag är då snart 58 år, och har (som invandrare från ett kristet nordeuropeiskt land) sett en stor förvandling från ett homogent svenskt samhälle till att bli alltmer ett invandrarland . Under sena 70-talet i grundskolan fanns det bara jag och en annan på 500 elever som nyss invandrat. Naturligtvis blev vi utsatta för gliringar och rena diskrimineringsförsök av både barn och vuxna, trots att vi har samma hudfärg. Det enda som avslöjade oss var att vi pratade bruten svenska.

Mina kloka föräldrar uppmanade mig att tänka moget och inte börja skämmas för mitt ursprung. Dock blev jag under lång tid en riktig anti-svensk eftersom så många var dumma mot mig och min kamrat i skolan så man kunde inte hålla isär sin egen verklighet från helheten.
När man blev mogen vuxen så insåg man ju att det bara var en reaktion av att känna sig utstött, fast jag aldrig förtjänade det. Men ärren finns från den tiden finns kvar, helt klart.

Det tog dessutom tid att inse att nutidens "rasism" inte så mycket beror på hudfärg, utan att det finns en automatisk inbyggt mekanism av diskriminering = Hoppa på någon som kan dålig svenska och inte har lärt sig skolans hackordning. Det vi idag kallar för rasism handlar till 99% om diskriminering och mobbning , ordet rasist, är totalt urvattnat.

Per definition anser jag mig inte vara rasist, eftersom jag inte har något emot trevliga enskilda individer av olika färg och religion. I takt med fler hucklen, kaozblattar och negrer tycker jag de inte passar in i Sverige. Går de dessutom på bidrag år efter år och aldrig lär sig svenska, tycker jag att de borde utvisas. Så, på det sättet skulle jag nog anses som rasist. Åtminstone av vissa.

Kom på att jag faktiskt aldrig varit rasist. Lite små saker här och där men inget allvarligt när man tänker efter. Sen har jag inte riktigt känt en riktig rasist och nazist. Jag kom på att jag var patriot. Det är lite mer att säga att den vita rasen är överlägsen m.m... Ultima Thule och Sverigedemokraterna är ett skämt när det kommer till riktig rasism..

För några decennier sedan hade vi inte särskilt mycket invandrarrelaterade problem och då var jag icke-rasist, men med tanke på de demografiska förändringarna och hur samhället ser ut idag så är det numera "rasism" som gäller för mig.

Rent psykologiskt så handlar det förstås om att man blir stressad, upprörd och besviken när man ser hur mycket invandrare förstör i det svenska samhället.