Statsvetare: Saknaden av ”det gamla Sverige” är svår att prata om

Tips på en ny intressant bok om hur invandringen har påverkat oss psykiskt:


https://www.svt.se/kultur/saknad-bok...itiv-dissonans

https://www.bokus.com/bok/9789180021296/saknad/

Verkar intressant, eller vad säger ni? Kanske viktigt att även representanter för "eliten" på ett ganska ärligt sätt uttalar sig om frågorna som intresserar oss flashbackare...

Delar av artikeln bortredigerad enligt regel 1.02 - upphovsrätten.
/Moderator

Ingen av eliten uttalar sig och om de mot förmodan gör det så ljuger de värre än en häst galopperar. De är fortfarande rädda för att framstå som rasister.

Boken är förstås en bekräftelse på något självklart.

Kanske det.. Men detta är väl ändå bättre än ingenting?..

Det som saknas är Tryggheten. Vi som växte upp i ett sörgårdssverige och minns det längtar kanske inte tillbaka till vissa saker, som bristen på variation i matutbud eller två tv-kanaler. Men framtiden såg bättre ut förr.

Att bli pensionär var något man såg fram emot efter ett långt arbetsliv. Att sjukvården fungerade, bussar gick, brev kom fram. Det var det socialdemokratiska samhälle svensken älskade. En monokultur där allt fungerade.

Mångkulturen är inte skyldig till förfallet, den är ett symtom på det.

Landets vettigaste sosse Widar Andersson om boken: https://folkbladet.se/kultur/kronika...dring/rgpzmx7r

Vad/vem anser du är skyldig till förfallet?

En bok att lägga på att läsa listan. Om inte annat verkar den ta upp ett intressant perspektiv.

Ett enda ord kan säga mer än tusen andra.

Såna förrädare brukade man hänga förr saknar den tiden!

Jag är född 1984 i Malmö, där jag har bott under hela mitt liv. Jag har därför aldrig fått uppleva ett homogent Sverige. Men på 90-talet då jag växte upp, var problemen ändå små i jämförelse med idag. Den första skolan jag gick på var Sofielundsskolan, som då bestod av ungefär 50% svenskar och 50% invandrare. Idag finns det inga svenskar på Sofielundsskolan.

Både min mamma, mormor och gammelmormor har berättat för mig om hur Sverige såg ut förr. Enligt min mormor och gammelmormor fanns det knappt någon kriminalitet, och inte heller särskilt mycket droger. Det var väl främst thinner som vissa höll på med. Det värsta min gammelmormor var med om var väl när hon hörde bomberna från Danmark när Tyskland angrep dem.

Enligt min mamma fanns det en del droger i Sverige under hennes uppväxt. Heroin hade då kommit till Sverige. Men kriminalitet var ändå relativt ovanligt. De som sysslade med det gav sig oftast på banker. Personrånrån och överfallsvåldtäkter existerade i princip inte, och mord var ytterst ovanligt. Även på 90-talet var mord ganska ovanligt. När jag var tio år skedde det ett mord på Möllefesten i Malmö. Det hade någonting med HA och Bandidos att göra. Hur som helst så pratade alla om detta, och det var något väldigt ovanligt. Så är det inte alls idag, då det sker minst 50 mord om året. Jag har för övrigt träffat han som begick mordet många gånger. Han gick bort för inte så länge sedan, och hans flickvän sedan 20 år tillbaka, tog sitt liv några veckor senare. Han var faktiskt en väldigt trevlig man. Jag frågade honom vid ett tillfälle om han ångrade vad han hade gjort, och han svarade med ett väldigt ärligt intryck, "absolut".

När svenskar säger att Sverige var bättre förr, tror jag främst att det är tryggheten och att inte känna sig som en invandrare i sitt eget land som de syftar på. Att hitta en lägenhet är också något som var mycket lättare förr. Enligt min mamma kunde man på 80-talet (och kanske även innan) gå förbi lägenheter som såg tomma ut, ringa hyresvärden, och sedan hyra lägenheten. Idag finns det en massiv bostadsbrist, som givetvis beror på att vi har tagit in en massa människor.

Men allting var givetvis inte bättre förr. Jag tror inte att någon längtar tillbaka till att ha 2 tv-kanaler. Men all den tekniska utvecklingen hade ju skett även utan massinvandringen. Det är ju inte invandrare från MENA som har sett till att vi har fler tv-kanaler, internet osv.

Mitt svar är att den dagen Socialdemokratin gick över till kulturmarxism så började förfallet. Redan under min uppväxt såg man det så smått, men det fanns andra som höll fanan åt dem, MP t ex.

Kulturmarxism är en mycket starkare lutning åt liberalism än vad Socialdemokrati är, det var där man började hänge sig åt marknadskrafterna. Med marknadskrafterna så blir det naturligt att skapa en ny underklass, då samhället snabbt blir bättre materiellt.

med tillräckligt många av den nya underklassen här så börjar de påverka kulturen. Socialdemokrati går ut på att "alla ska med", så taktpinnen sattes efter de saktfärdigaste, och liberalismen fann en ny köpkraft. Där börjar det eviga kretsloppet av kriminalitet för att försörja en materiell livsstil man anser sig ha rätt till då "alla ska med".

En intressant bok av Katarina Barrling, som är lite av en favorit för mig.

Självklart kan vi inte gå bakåt i utvecklingen, vilket ju poängteras i boken. Sverige har alltid varit öppet, modern, rikt och framåtsträvande och detta kan inte bara sluta (då blir vi som Ryssland).

Men samtidigt måste man ha förståelse för att samhällsförändringar alltid kan skapa oro hos människor och det kommer alltid finnas de som hamnar på den förlorande sidan. Så har det varit i alla tider, övergång från jordbrukssamhälle till industrisamhälle är ju ett exempel på en ännu större förändring.

Själv är jag priviligerad i att "rida på vågen" av den fantastiska omstöpningstid vi lever i, men förstår samtidigt att vissa hamnar i bakvattnet och kanske blir bittra av det. Det är olyckligt.