Citat:
Ursprungligen postat av
Killfortheday
Jag har nu brutit min isolering men det beror också på jag kommer bli bostadslös om mindre än en månad. Så letar som en tok efter bostad. Så ja.. plus minus noll.
Jag är glad att du lyckades lämna din lägenhet, även om du blev tvingad till det. I allmänhet tror jag den sociala fobin du beskriver handlar om att vi måste bli snällare mot varandra, men även oss själva. Jag tänker inte fråga dig om tidigare upplevelser om varför du hamnat var du är/var, för det får oss att älta i det förflutna, och vi kan inte påverka detta, sådana frågor bör hanteras med professionell hjälp.
Folk ute i verkliga livet är mycket snällare och hjälpsammare än vi tror, du har troligtvis fastnat i ett tankesätt där alla vill dig illa, men det är inte sant. De allra flesta är inte onda, men om du sitter hemma och spelar spel med sociala inslag, läser mycket krönikor, nyheter eller sociala medier, så kommer du få det perspektivet, för i det digitala livet har vi en tendens att bara klaga, hata eller rapportera om det negativa som sker, medan i verkliga livet har gemene man ofta något att förlora på att vara elak/dum, så vi undanhåller oss från sådant ute i verkliga livet.
Jag lider själv av social fobi efter att ha varit utanför samhället under en lång tid, men vi överlever på grund av att samhället håller oss vid liv, för de tror på dig och tror du kommer kunna bidra. Folk i den här tråden som drar onödiga oneliners kommer bara göra dig mer rädd, för de bekräftar och spär bara på de tankar du själv har, att folk är onda eller vill skada dig, inte på ett bra sätt kan förmedla information som kan hjälpa eller göder dig med dina egna farhågor. Det hade varit en stor tjänst för samhället om folk utan kunskap i frågan eller bara skriver för att negligera ditt problem kunde förhålla sig till samhällets normala normer där alla ser dig och hör dig och dömer dig, men det kommer aldrig ske så länge vi kan skydda oss bakom anonyma alias, det är baksidan med forum som Flashback som annars hade kunnat vara ett jättebra hjälpmedel för att få god insikt och perspektiv, och hitta råd från folk som antingen kämpar på samma sätt som du, tagit sig ur det, eller bara en vänlig läkare/psykolog som slösurfar och vill ge ett gott råd gratis. Eller som i de flesta fall, vi kan diskutera frågor som intresserar oss, du TS har gjort något bra genom att komma till insikt med din problematik och be om hjälp för hur du ska lösa det, det är ett första steg.
Mitt bästa råd är faktiskt att hitta någon som kan hålla dig i handen (jag vet hur larvigt det låter), det kan vara en förälder/anhörig, en vän, en ny vän eller partner, eller vem som helst du känner dig trygg med (jag kommer benämna det ”vän” fortsättningsvis). Det behöver inte vara länge, men sätt ingen tid, om du tycker det är roligt och du njuter av det, stanna så länge du kan, njut, ha kul. Känns det obehagligt, kryp tillbaka och försök igen nästa dag men i en ny miljö eller med en ny vän. Du måste bygga upp dig själv, och folk som tror du måste utmana dig själv och utsätta dig själv för obehagliga upplevelser, de har bara delvis rätt. Det finns en tid och plats för allt. Men för hur Du kan hjälpa dig själv, är genom att våga utsätta dig för saker du uppskattar, när du fått den insikten kan du börja utmana dig själv med miljöer som gör dig mer osäker, och lära dig att de inte är så farliga heller, kanske inte lika roliga, och du behöver inte utsätta dig för det allt för länge till en början. Men försök hitta någon som kan hålla dig i handen, någon som kan ge trygghet eller som kan få dig att skratta, och börja smått och bygg vidare med utmaningar.
Önskar dig stort lycka till TS!
