Har inte lämnat min lägenhet i snart 4 månader

Eller lider du av något annat, svår ångestsjukdom etc ?

Så jävla äckligt att du ens anklagar mig för det.
Tror du på fullaste allvar jag skulle skapa denna tråd på FLASHBACK, om jag inte hade några andra möjligheter?
Kanske har du rätt att jag blir inlagd i framtiden men har klarat mig undan än så länge.

Du borde starta ett företag och hålla kurser i överlevnad. Nog mer än jag som tänkte att du fick maten levererad till dörren en gång i veckan via beställningar på nätet.

4 månader på det som "fanns i kylskåp och skafferi" ....otroligt ! (under förutsättning att det är sant alltså, du får förstå att det är en makalös bedrift och att vi med all rätta har rätt att vara skeptiska).

Du måste ju ha fyllt på något alldeles in i helsike med pasta, konserver etc etc innan du "stängde dörren"
Du kan ju omöjligen bara ha haft det normala i kylskåp och skafferi, du MÅSTE ha preppat järnet (eller ?)

Hur mycket krut har du kvar innan du tvingas gå till affären ?
Hur betalar du dina räkningar ? frågan kanske mer ska ställas som "var får du pengar ifrån"
Har du ingen i din närhet som är orolig för dig, får besök av ?
Hur klarar du vitaminbehovet (finns ju i och för sig på burk kanske) ?
Vad gör du om dagarna ? Berätta om hur dagen ser ut !

I vilket fall som helst behöver du professionell hjälp, du ska INTE söka detta över telefon. Du ska öppna dörren till ditt egenskapade fängelse och släppa ut dig själv.

Testat ångestdämpande? Typ stesolid eller liknande? Prata med en läkare, det finns hjälp att få.

Självmord är en permanent lösning på tillfälligt problem. Onödigt och fegt.

Hur gammal är du?
Med hjälp av en läkare/terapeut kan du lätt komma i kontakt med likasinnade, gruppterapi där du kan känna igen dig och lära känna folk att våga umgås med utan att känna som du gör.

Det är viktigt att komma ihåg att det bara är hjärnan som spökar och lurar dig, och om du isolerar dig mer kommer hjärnan att spöka mer, tankarna är alltså inte verklighet. Testa att kanske gå på en löprunda eller liknande där det inte befinner sig så mycket folk eller inget folk alls bara för att komma ut lite och få frisk luft och lite fysisk aktivitet så kommer det börja bli bättre. Om det är jobbigt gäller det bara att bryta barriären.

Vad är ni för pappskallar som frågar hur han betalar räkningar? Vem betalar räkningar på annat sätt än hemifrån?

Man vet aldrig.

Vad är du rädd för?

Förklara mer utförligt så kan jag nog komma på några råd och förklara lite för dig ur mitt eget kunskapsförråd.

Såklart vill jag ha hjälp men hur börjar jag? Har sökt hjälp tidigare då detta var ett problem förra sommaren och lyckade bryta isoleringen men nu känner jag mig fast.

Har intresse som jag brinner och om jag inte hade dem så skulle jag inte orkat gå upp för sängen. Jag vill gå ut och leva men allt känns så jobbigt. Känner mig konstant rädd och ensam.

Du slösar inte bort ditt liv, du använder det för lite.

Jag kan killgissa att du har låg självrespekt, kanske beroende på din uppväxt.

Om så, kan du för en dag tänka dig att du är viktig?
Gå ut och förstå att andra (som inte tittar på mobilen) bara ser dig som en potentiell vän?

Hjälpen finns utanför, du måste ut även om hjärtat bankar på som fasen av att enbart titta på dörren. Om du inte kan gå ut själv behöver du släppa in någon som kan följa med dig ut. Nu när det är ljust ute är det fullt normalt att stänga ute omvärlden en aning med hjälp av solglasögon. Så solglasögon på och någon som kan följa med dig ut i alla fall en kort sväng vore en praktisk del i lösningen.

Vad har du för intressen då? Vad äter du under dygnet?

Med tanke på att du inte äter nåt så behöver du inte vara rädd för viktuppgång.

Fattar inte varför man trollar om man inte planerar trollandet lite bättre.. lycka till nästa gång.