Citat:
Ursprungligen postat av
LatteImorgonTack
Hej Flashback,
Jag är en tjej på 30 som hela mitt vuxna liv haft svårt med vänskapsrelationer. Jag är alltid den som vill ses mer, hör av sig mest, anpassar sig till andra. Både vad gäller gamla och nya vänner är jag den som väntar på att den andra ska höra av sig och får hålla tillbaka för att inte ringa. Det gör i gengäld att jag inte kan slappna av när vi väl ses eftersom jag tänker att alla "fel" jag gör kan få dem att backa ännu mer. När jag går därifrån har jag ångest och undrar om jag varit för ouppmärksam, pratat för mycket eller för litet, varit för lite laidback osv, och hur det ska påverka balansen mellan oss till min nackdel de följande veckorna. Och jag fattar ärligt talat inte vad jag gör för fel.
Det är lite enklare med killkompisar, men saken är ju den att jag helst vill ha tjejkompisar. Jag är rätt "tjejig" själv, även om mina intressen är åt det intellektuella hållet.
Så, då är det naturligt att tänka sig att jag antingen har riktigt dålig andedräkt eller också är tråkig eller otrevlig, en oskön person helt enkelt. Men det konstiga är att jag alltid haft väldigt lätt för att få killar. Sedan tonåren har jag nästan alltid varit i långa, stadiga relationer med snygga, intressanta och åtråvärda killar där jag aldrig behövt oroa mig över att de inte ska ringa. De få gånger jag varit singel har mina dejter alltid velat ses minst en andra gång. Har i mina förhållanden alltid fått höra att jag är underbar, härlig, rolig, intressant etc. Jag vet knappt vad en "kanske-man" är, har knappt nån erfarenhet av Tinder.
Hur kan det vara såhär? Vad är skillnaden? Varför vill inga tjejer ha mig som vän? Det är som att leva i två olika världar.
Jag fick en gång höra ett klokt uttryck av en erfaren människa, om 1 person säger att du är en idiot skit i det och ignorera, om 50 säger det, då är det dags att stanna upp och reflektera och göra förändringar…
Nedan är generaliseringar som jag har iakttagit och sett bevis för flera gånger om, både hos kvinnor och män.
Om alla dina relationer som inte bygger på sexuell spänning spricker, då gör du någonting eller är på ett visst sätt för att detta ständigt ska upprepas, det är uppenbart.
Dynamiken mellan män och kvinnor bygger i regel alltid på att mannen vill ha sex med kvinnan, mannen kanske inte söker och jagar detta aktivt, men det finns ständigt med som en mer eller mindre förhoppning och är en stor del av vänskapen/relationens fundament.
Attraktiva kvinnor tenderar p.g.a detta att utveckla vidriga personligheter, kåta män som jämnt bekräftar kvinnan som får komma undan med de allra sjukaste åsikterna, vidrigaste beteenden osv odlar och fostrar en personlighet som i regel är avskyvärd och oönskad i de flesta sammanhangen.
Ju mer attraktiv du är, desto mer kommer du få komma undan med och du kommer bli mindre ifrågasatt och därav odla en vidrig personlighet, tjocka människor är i regel betydligt mer socialt kompetenta än smala snyggingar då dom ständigt under sina liv behövt sälja sina personligheter, dom snygga lever bara på utseendet och har inte behövt utveckla sin sociala kompetens.
Vi ser till och med skillnaden på partiledarnivå och i samhällets högsta positioner.
Mona Sahlin är inte ansvarig för att ha orsakat många tältresningar genom åren, tjabbel med toblerone och en byxdräkt på NK med fel kreditkort ledde till att det bara var att packa ihop och försvinna, Ebba Busch har gjort betydligt värre snedsteg, hon har till och med som ända svensk partiledare blivit dömd för grov brottslighet, men hon är fuckable utav bara helvete och kommer ständigt undan, är det enbart utseende? Antagligen inte, kan ändå inte undgå och tro att det har väldigt mycket med saken och göra.
Jag har själv suttit och sagt att nazizmen hade vissa poänger, och autobahn är för jävla praktiskt, eller varför inte en rant om att det behövs fler panaexuella feminister i Sveriges riksdag, allt med förhoppningen att få straffknulla bort dumheterna senare i sänghalmen, kåthet kan få män att gå i krig och mörda andra, så att bekräfta och acceptera karaktärsdefekter är knappast något stort.
Då du ständigt klickar med män, men har svårt för detsamma med kvinnor, så tror jag att din situation är applicerbar i denna tes, att stanna upp och se sig själv i spegeln kan vara obehagligt och göra ont, men är nödvändigt för personlig utveckling, antagligen finns det mönster som upprepar sig, saker du säger och gör strax innan det spricker eller relationen hamnar på is, analysera när det gått snett och leta efter en röd tråd och försök åtgärda det framöver.
Det kan också vara så enkelt att kvinnor i relation känner sig hotade och oroliga av ditt utseende, och därför inte vill riskera triangeldrama.
