Komplicerad relation till alkohol..

Jag är 24, snart 25 år gammal och har börjat tröttna på att jag inte kan hantera mängden alkohol jag trycker i mig när jag väl dricker. Det blir fan ofta för mycket och det händer att jag skämmer ut både mig och min flickvän.

Det går alltid rätt bra fram tills att jag börjar känna mig lite full och skön, då är det som att en knapp switchar i skallen och jag slutar inte dricka fören alkoholen är slut, eller när krogarna stänger. Jag tappar helt kontrollen.

Jag vill ju kunna dricka som en normal jävla människa, utan att behöva oroa mig över att jag ev kommer bli piss-odräglig och ligga hemma med ångest i 2 veckor efter för jag sade något olämpligt eller gjorde något sjukt.

Det har också varit rätt uppenbart att mina tidigare flickvänner inte riktigt kunnat slappna av om jag druckit i deras sällskap på middag eller fest. Jag har aldrig blivit aggressiv eller gjort någon fysiskt illa på fyllan, någonsin. Men jag har verkligen gjort bort mig och varit sjukt jobbig och kanske sårat dom på andra sätt.

Jag har också fått förklarat för mig av två olika tidigare flickvänner att jag kan bli väldigt sinnesförvirrad, obehaglig och personlighets-förändrad när jag är som absolut mest full. Vilket har gjort dom oroliga och ledsna.

Jag känner aldrig abstinens eller dylikt under t.ex vardagar, så jag vet inte om jag är en alkoholist, men jag har definitivt inte en sund relation till alkohol.

Kan man jobba på detta och bli bättre med tiden? Eller är jag körd för resten av livet? Jag kanske bara borde sluta helt.

Prova amfetamin fungerar för resten av oss som inte kan hantera att dricka alkohol...

Tack för svar. Men jag söker nog inte en annan substans att bruka. Jag vill bara vara som dom flesta andra och kunna ta tre öl på krogen och sedan dra hem..

Söndagsångesten ligger som en tät dimma över ditt inlägg. Visa människor likt som du å jag klarar ofta inte hantera alkohol utan att det blir fel på vägen, därför uppfann vi centralstimulerande så vi som blir stök å bök också ska hantera rusdrycker.

Japp.. Idag har jag riktigt vidrig bakisångest. Jag kanske helt enkelt får testa att vara nykter ett tag.

Ja med tanke på att du skriver en tråd på flashback å inte frågar en kompis, eller rent av din flickvän om ifall du bettet dig värre någon gång. Säger de 'ja' svarar du snabbt - fan vad skönt - slipper jag ha ångest över att det var riktigt illa igår, men jag skulle nog aldrig gjort det nyktert. Med glimten i ögat.

Lovar att det kommer kännas bättre, erkänn också vad du har ångest för å tala ut det med din flickvän eller vem du nu var med... så känns det mycket bättre. Lovar. Har 17 års erfarenhet av att inte kunna hantera alkohol. Lika glad är ändå

Ta en vit period, drick inte på ett år ifrån idag.

Typisk beroendepersonlighet. Var glad att du inte halkat in på banan med tyngre droger för då hade du förmodligen varit hemlös nu eller suttit inne. Alkohol klarar alla av att sluta med.

Och nej du kommer aldrig klara av att dricka normalt igen, ALDRIG. Typiska alkisar kan vara rena i 5-10-20-30 år och tar de sen plötsligt en bärs så är de igång med sitt destruktivt drickande igen, direkt.

Sluta genast och inse att du aldrig någonsin kan berusa dig igen. Inte ens en enda gång till tills du dör.
Livsgnistan kommer tillbaka till det nyktra livet med tiden, även om det kanske tar 2-3 år först. Lev också hälsosamt. Lycka till.

Alkisgenen är stark i min släkt och har haft min beskärda del av bakisångest.

Jag trodde jag var alkis, men har druckit med måtta senaste tio åren. Snittar runt två mindre fyllor per år.
Så dåligt ölsinne/alkisgen behöver inte betyda att du blivit alkis ts, men ta det lugnt. Psyket kan ta mycket stryk.
Det gäller dock att aldrig glömma att du har dåligt ölsinne. Fast med ok självkontroll är det inte helt omöjligt att dricka med måtta.

Jag tror dock att du behöver hitta något substitut till alkohol. Många forna festprisar börjar träna. För min del återupptäckte jag charmen med att ta vara på förmiddagarna. Hittade även en partner som inte är så glad i alkohol och slutade umgås med festkompisar. Vi hade bara vår kärlek till alkohol gemensamt. Så om dina vänner bara vill umgås när ni dricker så kan det vara klokt att pausa relationerna.

Segt att inte kunna dricka en kall öl på semestern, så sluta nu och kanske du kan dricka lite semesteröl i framtiden utan att bli Barney Gumble.

När man nått stadiet att man dricker för mycket och blackoutar/beter sig som ett svin/blir våldsam och skrämmer sin familj varje gång eller alldeles för ofta är det tyvärr kört. Då kommer man aldrig kunna dricka med måtta igen, tyvärr, iallafall inte den stora majoriteten. När man kommit så långt så har man förstört något i hjärnan, någon slags spärr har permanent förstörts. Som sagt så kan folk kämpa på i flera år, tiotals år med att vara nykter för att vinna tillbaka sin familj m.m, och en dag bara ta en bärs sen är de tillbaka på ruta ett direkt och börjar binga igen.

Men du har såklart helt rätt i att han behöver hitta nya nöjen som inte har något med droger att göra.

Farsan är alkis och började dricka igen efter några rena år och han kan såklart inte hantera alkohol. Det skeppet har gått för längesedan. Men jag är inte helt övertygad om att ts har kommit dit.
Det kan ta tid innan minnesluckor i fyllan blir ett tydligt tecken på att man är alkis. Enorma varningklockor är det givetvis.

TS har säkerligen gjort det han skriver om tiotals gånger, kanske fler. Det är något som kommer gradvis och bara blir värre och värre, och plötsligt så blir det så varje gång man dricker (blackoutar, blir ett svin, nästa steg är att man blir ett våldsamt svin som slår sönder sin tjej m.m) - då är det över. Jag har själv varit där så jag försöker inte leka jesus, dock lyckats dra mig ur det innan någon kom till skada.
Man kan vara en riktig alkis även om man inte dricker varje dag och inte får abstinens på rena dagar. TS klarar av att sluta om han gör det nu, 25 bast kroppen återhämtar sig snabbt vafan, ta vara på denna chans att bli ren. Tro mig ts, dina när och kära kommer ta avstånd från/lämna dig snart och du kommer förlora allt. Inte värt det, ta vara på ditt liv.