Skvallertråden om professor Leif GW Persson

Nej, kanske inte, bara en undran för det är en del som känns ganska typiskt för aspies, men å andra sidan har ju var och varannan person AS idag. Men han har så bristande ögonkontakt (syns extra tydligt i senaste intervjun med Hubinette), har så mycket info om en enskild sak, specialintresse, inte är social kompetent för fem öre, verkar ha ganska exakta rutiner och är överlag rätt obrydd om folks reaktioner åp det han säger.

Det är ju allmänt känt att GW dricker halva året och är "nykter" andra halvan.
Han dricker ju dessutom för att glömma, inte för att bli kreativ. Och det tycker han är lite finare
Kul och lite som jag....

Ok, jag köper det.
Men i något program...nyhetsmorgon(?) så sa han något om piller?
Att han drack ena halva och tog piller den andra halvan.

Vad är det för piller?
Antidepp-piller?
Eller andra piller?
Någon som vet?

Han äter ju 72 piller om dagen. Diverse blodtrycksänkande, hjärtmediciner och säkert Waran. Sedan har han sagt att han äter "massiva doser lugnande/ångestdämpande", och gissningsvis är det väl även antidepp.

70 piller i veckan säger han på Skavlan.

I "Gustavs grabb" berättar han om det knepiga förhållandet till mamman. Bland annat sviker hon honom genom att snoka i hans hemliga skrin som hon gett honom. Och så pratar hon om pengar hela tiden trots att hon i själva verket ruvar på en smärre förmögenhet.
Hjälten i boken är i stället Gustav, GW;s pappa. Och han har säkert varit en god far.
Men det lustiga är att GW, ju längre man läser, allt mer tonar fram som väldigt lik sin mor - trots att han själv inte tycks fatta det. Han är rätt egoistisk, gillar att snoka efter hemligheter (lurar morsan tillbaka genom att skriva en fejkad dagbok som han lägger i skrinet). Han pratar väldigt mycket om pengar och yttre status.
Sanningen är nog att att är mer sin mors grabb än sin fars. Och det är väl därför han inte heller går ihop med sin mamma. De är för lika.

Den gode GW såg riktigt schleten ut på årets bokmässa. Gick illa och var blek. Eller var det för att han signerade 2000 böcker under de där dagarna kanske.

Ja det är genomgående i boken. Vad som är tröttsamt hos GW är hans aldrig sinande hämdbegär. Minsta kritik mot honom väcker ett våldsamt motangrepp. Med hans position - ekonomiskt, socialt (han är ju närmast avgudad av stora delar av folket) och (skenbart) professionellt - skulle han kunna kosta på sig självdistans och överseende, tycker man.

Men det kan han inte av det enkla skälet att han hyser så mycket (troligen berättigad) självtvivel om sin kompetens, att varje förstulen kritik mot honom som kriminolog och polislärare - inte som deckarförfattare, där är han habil och kanske mer än så, eller mediafenomen - tar på en väldigt öm tå.

LGWP skriver i sina memoarer att han hade en lärarinna på gymnasiet som han tyckte skäligen illa om, och som nu är framgångsrik författarinna på Bonniers förlag. Vem är donnan?

Han är född 1945 så det måste rimligen vara en ragata med minst ena foten i graven.
Kerstin Ekman har varit lärare men i Uppsala och hon är bara 12 år äldre.
Fast det räcker ju iofs.

Det är väl iofs inte helt ovanligt att människor som blivit utsatta för oförrätter känner en stark revanschlusta och har ett visst mått av hämndbegär?

Har letat runt på nätet men inte hittat någon.
I boken beskriver han även hur hon står och viskar med en författare med för mycket brunkräm eller något i den stilen. Detta förmodar jag är Björn Ranelid men vem lärarinnan är är jag mäkta nyfiken på!
Ingen som vet?

Kultur Allmänt -> Kändisskvaller

//mod