Fenomenet griniga expats i Thailand, vad handlar det om?

Folk som en gång i tiden blev förälskade i Thailand och Sydostasien och som senare kom att flytta dit(antingen vid pension eller tidigare), så kallade 'expats'.

Ibland(långt ifrån alltid) blir dessa expats allt mer tjuriga och klagande när de väl har bott i landet en längre tid. Gnället ser man inte minst på nätet/sociala medier. Vad handlar det främst om?

Är det systemet, thai-folket eller kulturkrocken som i långa loppet sätter ner humöret på vissa? Eller är det ökat alkoholintag(sedan flytten österut) som tillslut tar ut sin rätt i nedsatt humör? Eller något annat?

Många åker väl dit för pleasure och sen när de har gjort alla de sakerna paradiset har att erbjuda så inser de väl att det inte går att fly ifrån sig själv och det spelar ingen roll om man har tusen tals vackra brudar att välja mellan, en vacker strand och all tid i världen att bara slappa och ha det gött på inte är tillräckligt för att göra en lycklig. Lycka kommer inifrån helt enkelt.

Efter ett tag märker dom väl att ingen hemma i Sverige bryr sig om alla "det är 30-grader just nu"-inlägg

Det är nog definitivt en delförklaring!

Är det mycket byråkrati och pappersexercis i Thailand? Läste detta precis..


Denna byråkrati kanske man inte träffar på som turist på samma sätt som när man verkligen bor där permanent, och det kanske är en (giltig) anledning till gnället från vissa expats?

Drömmen om att supa varje dag och knulla Thaibarn blev inte som dom tänkt sig.

Var på nätet hittar du det? Skulle gärna vilja se hur snacket går.

(Har själv tidigare bott i Sydostasien och vet att det kan vara jobbigt med lokala myndigheter m.m., men kan tänka mig att flytta tillbaka dit.)

Det spelar ingen roll var man flyttar, men när man varit en längre tid någonstans och glamour börjat bli vardag, så ser man också smolken i bägaren. Något paradis på jorden finns inte utan en del är bra och annat inte var man än håller till. Tror många bygger upp en alldeles för stor illusion om hur det skulle vara att flytta utomlands som inte är realistisk

Det är väl individuellt, tänker jag. Men några tänkbara orsaker:

• Det är inte miljonärer som hamnar i Thailand. En frustration över knackig ekonomi och avsaknad av alternativ kan leda till frustration
• Turism och permanent boende är helt olika saker! När man ska handskas med vardagsliv, elavbrott, byråkrati, ormar i toaletten och thaifruns tjocka släkt...
• Många sjukpensionärer och andra med både fysiska och psykiska problem redan. Lägg till det horandet, supandet, knarkandet och tristessen...
• Att helt dra upp rötterna ur ett land man är född i och har bott hela sitt liv i är inte lätt. Även om man inte ser sig själv som svensk inser man hur svensk man verkligen är när man bor utanför Sverige.
• Man inser också att solsken och låga priser inte är någon garanti för att man blir lycklig.

Intressant trådstart.

Det finns så sjukt många olika nivåer på ett svar här så man får egentligen skriva en bok om just fenomenet för det finns oftast inget kort svar.

Och kombinationerna som involverar det kvinnliga könet eller ladyboys, supande, starta eget, investera, stram budget, lagt alla ägg i en korg, etc, är oändliga.

1. Du reser dit och fastnar i träsken och fattar noll om världen utanför och blir nersupen och super bort alla pengar till du träffar en fin tatuerad flicka som blåser suger ut de sista slantarna för att sen åka hem till sin pojkvän som är Thai men samtidigt blir sponsrad av den feta tysken som bor i Stuttgart

2. Du reser dit på stram budget för att det en gång var billigt men nu räcker pengarna inte och nu bor du där.

3. Du har gjort dig av med allt därhemma och har inget "hemma" i ditt eget land längre (stannat länge och/eller sålt av allt) och kanske ingen familj hemma längre så att åka hem är inget alternativ

4. Du har blivit bränd ekonomiskt pga av scam/flickvän/ladyboy/investering/starta verksamhet och har inga pengar längre och detta går väldigt ofta hand i hand med nr 3 ovan

5. Lägg till att det är jävligt segt med myndigheter och visum för väldigt många med kapitalkrav och/eller byråkrati så man baxnar så blir det än värre

6. Man har ett par ungar nu som alla skall ha kläder, skolgång, mat och annat och en trött fru som man egentligen vill göra sig av med men eftersom att hon står som ägare till huset som du har betalat så sitter du fast. Kan också kombineras med ett flertal av ovan punkter.

Jag kan göra denna lista hur lång som helst med ett nästan oändligt antal variationer av olika scenarion som kan kombineras eller stå allena.

Skrev mitt inlägg medans du postade så vi ligger väldigt nära varandra i tänk och min egen erfarenhet av gnällande expats.

Jag säger inte detta för att håna någon. Jag tycker genuint det är tragiskt. Och det finns många som är glada och trivs med sina livsval. Men nu var ju frågan varför de blir griniga...


Jo. När drömmen övergår i verklighet är det inte lika roligt längre... då saknar man snö, kyla, höga skatter och Systembolaget

Såg en sorglig syn i Filippinerna för några år sedan. Vit man med lokal fru, svärmor och en hop blandrasbarn på restaurang. Både ungarna och frugan satt och bläddrade i sina telefoner, mannen läste en tidning och svärmor såg mest besvärad ut. Förmodligen språkbarriären. Ingen pratade med någon annan så länge jag satt där. Jag såg bara hur sorglig hela situationen verkade... Undrar om någon av dem var lycklig?

Man behöver ha klart för sig att man inte bara gifter sig med en kvinna, man gifter sig med hela hennes släkt. Som alla behöver pengar till att köpa hus, starta företag, operationer... Den som inbillar sig att det är svensk/västerländsk kärlek kommer i många fall känna sig rejält blåst. Och då räcker inte den svenska förtidspensionen till att leva rullan längre, som det var tänkt.

Allt blir en vardag till slut och när det roliga tar slut, och det är högst individuellt när det tar slut och varför det tar slut, så saknar man helt plötsligt trygga Svea eller sitt hemland.

Det scenario som du beskrev med svärmor, etc, har man sett miljoner gånger men så sitter man där. Game over.