Citat:
Ursprungligen postat av
Gynekologstol
Jag köper inte premissen att någon blir paralyserad av chock, i synnerhet inte om hon själv har deltagit tidigare. Dels då tror jag inte att det förekommer särskilt ofta, dels så är det inte säkert att den andra märker eller ens kan märka det. Som sagt, utan uppsåt inget brott.
Dessutom så köper jag inte att missnöje alltid stannar just där. Det finns ett väldigt stort tryck på kvinnor att allt som ens påminner om ett övergrepp skall anmälas, och ibland så är det inte ens målsägaren själv som driver på. Julian Assange är ett bra exempel på det senare.
Beträffande de andra fallen så har jag redan delgivit min inställning. Om någon säger nej så har hon tydligt visat att hon inte vill, och därmed det finns inget mer att diskutera i uppsåtsfrågan. Precis som det ska vara med andra ord.
När jag var med om en trafikolycka, var jag fullt med på att åka bil. Jag åkte bil frivilligt. Sedan hände något jag varken ville eller var beredd på. Vilket gjorde mig paralyserad av chock.
Mekanismen när det kommer till våldtäkt är densamma. Du kanske är fullt med på att festa, flirta och ha kul. Hångla lite också (precis som jag var när jag åkte bil). Men så gör någon något mot dig sexuellt som du varken vill eller är beredd på (trafikolycka). Vilket gör dig paralyserad av skräck.
Hångel är inte samma sak som samtycke till sex. Sex
med kondom är inte samma sak som samtycke till sex
utan kondom. Samtycke till vaginalsex är inte samma sak som samtycke till analsex.
Hångel kan vara en frivillig bilfärd, medans "sexet"/våldtäkten är den ofrivilliga trafikolyckan som gör offret paralyserat av chock. Sex
med kondom kan vara en frivillig bilfärd, medans sex
utan kondom är den ofrivilliga trafikolyckan som gör offret paralyserat av chock. Vaginalsex kan vara den frivilliga bilfärden, medans analsexet kan vara den ofrivilliga trafikolyckan som gör offret paralyserat av chock.
Vissa offer för våldtäkt har förmågan att säga nej, försöka slå sig loss. Men väldigt många offer för våldtäkt paralyseras av chock. Därför har man i lagen sett till att ansvaret ligger på förövaren att inhämta samtycke vid osäkerhet. Min misstanke är att de flesta förövare är
fullt medvetna om att deras offer är paralyserat av chock, men att de väljer att bortse från det. För att sedan spela dumma och säga "jag trodde han/hon ville". Nu kommer de tack och lov inte undan med detta lika lätt längre.