ECPAT: Pojkar lägger större ansvar på offren för sexbrott

Det finns ingen skillnad. Slår någon dig först har du all rätt att försvara dig och slå tillbaks och "ge igen" som du benämner det.


Erkänner du åtminstone att detta var ett felaktigt påstående? Eller kommer du fortsätta som en envis åsna att vägra erkänna att du hade fel och hävda att uppsåt och vem som startade situationen inte har någon rättslig betydelse?

Men jisses igen. Nej, det finns ingen sådan rätt att slå tillbaka säger jag.
Om du måste knuffa eller slå undan personen för att få den att sluta slå dig är det självförsvar. Om du slår eller knuffar personen för att ge igen för att den slagit dig är det inte självförsvar.

Notera att du använder ordet kan, vilket är precis dit jag vill komma. Om ett samlag är våldtäkt eller inte beror som sagt på uppsåtet samt övriga omständigheter.

I och med att våldtäkt är något som ofta ligger ganska nära normalt beteende så är det extra viktigt att bedöma uppsåt och omständigheter i dessa fall. Hagamannen och liknande fall är som tidigare konstaterats extrema undantagsfall. Misshandel är oftast enklare, eftersom att våldsamheter inte är något som människor under normala omständigheter vill bli utsatta för.

Här håller jag med dig. Att hämnas är inte självförsvar, även om tidigare händelser givetvis fortfarande kan påverka bedömningen av brottet. Det beror bland annat på om våldet sker i direkt anslutning till den föregående händelsen, eller om den som hämnas svårligen kunde besinna sig.

Nej, det beror inte på uppsåtet, det beror på om personen samtyckte eller inte.

Nej, det beror på huruvida gärningsmannen struntar i om personen samtycker eller inte. Jag kan hålla med om att det är svårbevisat, men om gärningsmannen uppfattar det som att den andra vill så är det faktiskt inget brott.

Om gärningsmannen uppfattar det som att den andra vill genom att personen uppvisar samtycke är det inget brott nej.
Om personer uppfattar att den andra vill genom att den andra inte säger nej kan det vara ett brott.

Vad du säger är irrelevant. Vad brottsbalken däremot säger är relevant:


Några exempel från verkligheten:
https://www.alltomjuridik.se/nyheter...jd-kund-frias/
Frisör som bröt näsan på kund frias – kan ha agerat i nödvärn


Till och med sticka en kniv i magen kan vara nödvärn.
https://www.nj.se/kortnyheter/sl%C3%...vstick-i-magen


https://www.ystadsallehanda.se/tomel...enligt-ratten/

Du har helt enkelt fel. Du har all rätt att slå tillbaks om någon slår dig först då det är ett pågående angrepp och därmed nödvärnssituation.

Faktum är att du inte ens behöver vara den som blir slagen, utan det räcker med att det finns en överhängande risk och hot för att du ska bli angripen. Du kan alltså i vissa situationer vara den som slår först och ändå frias beroende på uppsåt.

Du har ingen förståelse överhuvudtaget för vad uppsåt är, och förstår inte att uppsåt är av extrem betydelse i alla brottsmål. Våld är inte per automatik olagligt, det är uppsåtet till våldet som räknas.

Något kan upplevas som en våldtäkt men att man ändå väljer att stanna i relationen.

Vad är det du inte förstår med att om du slår eller knuffar någon för att få den att sluta slå dig är det nödvärn men om du slår någon för att ge igen för att den slagit dig är det inte nödvärn?

Vad är det i påståendet du egentligen motsätter dig?

Återigen så försöker du ljuga och ändra din historia som ett försök att slingra dig. Detta var inte vad du påstod först. Det som startade diskussionen var att du påstod det här:


Detta är felaktigt. Båda är inte skyldiga. Du har ingen som helst förståelse för vad uppsåt innebär, det är tydligt med varenda inlägg du skriver.

Nej, det som startade diskussionen var att skribenten jag diskuterade med sa att "om du slår mig så slår jag tillbaka" varpå jag påpekade att det inte är nödvärn.

Det är att delta i slagsmålet och således vara lika skyldig till slagsmålet.