Råkar hamna i flödet på Linkedin ibland och det må vara de värsta flödet jag någonsin har skådat.
Självviktigheten, ryggdunkande, smörande är helt sanslöst.
Jag jobbar med ett flertal personer som sitter och rullar tummarna och är helt värdelösa, de har alla larviga titlar som "talent acquisition specialist". Du är en rekryterare.
Läser man inläggen så skulle man kunna tro att de är självaste Elon Musk och står i framkanten av utvecklingen.
Majoriteten har skitjobb och gör inget innovativt överhuvudtaget eller jobbar för den delen.
Som utvecklare sitter jag bara och skakar på huvudet över vilka jävla självglorifierande människor som sitter och skriver texter om sig själva. Vad hände med ödmjukheten? Eller handlar det om dåligt självförtroende?
Kritik tystas hårt och ses ner på, det är bättre att bara hålla med varandra oavsett om det är rätt eller fel har jag märkt.
Det är perfekt för att locka till sig dumma rekryterare men att hänga på Linkedin? Då dömer jag dig.
Råkar hamna i flödet på Linkedin ibland och det må vara de värsta flödet jag någonsin har skådat.
Självviktigheten, ryggdunkande, smörande är helt sanslöst.
Jag jobbar med ett flertal personer som sitter och rullar tummarna och är helt värdelösa, de har alla larviga titlar som "talent acquisition specialist". Du är en rekryterare.
Läser man inläggen så skulle man kunna tro att de är självaste Elon Musk och står i framkanten av utvecklingen.
Majoriteten har skitjobb och gör inget innovativt överhuvudtaget eller jobbar för den delen.
Som utvecklare sitter jag bara och skakar på huvudet över vilka jävla självglorifierande människor som sitter och skriver texter om sig själva. Vad hände med ödmjukheten? Eller handlar det om dåligt självförtroende?
Kritik tystas hårt och ses ner på, det är bättre att bara hålla med varandra oavsett om det är rätt eller fel har jag märkt.
Det är perfekt för att locka till sig dumma rekryterare men att hänga på Linkedin? Då dömer jag dig.
Varför är IG fullt av rumpor, FB fullt av mat och barn och Linkedin av idioter? För att sociala medier handlar alltid om den minsta gemensamma nämnaren.
Alla har rumpor och därför är det fullt med rumpor på IG och ingen har nåt att komma med. Alla äter mat och därför är det fullt av mat på FB för att mat är lätt att fota. Alla hittar på titalr på Linkedin för att de inte har nåt annat att göra. Den minsta gemensamma nämnarens tyranni.
Råkar hamna i flödet på Linkedin ibland och det må vara de värsta flödet jag någonsin har skådat.
Självviktigheten, ryggdunkande, smörande är helt sanslöst.
Jag jobbar med ett flertal personer som sitter och rullar tummarna och är helt värdelösa, de har alla larviga titlar som "talent acquisition specialist". Du är en rekryterare.
Läser man inläggen så skulle man kunna tro att de är självaste Elon Musk och står i framkanten av utvecklingen.
Majoriteten har skitjobb och gör inget innovativt överhuvudtaget eller jobbar för den delen.
Som utvecklare sitter jag bara och skakar på huvudet över vilka jävla självglorifierande människor som sitter och skriver texter om sig själva. Vad hände med ödmjukheten? Eller handlar det om dåligt självförtroende?
Kritik tystas hårt och ses ner på, det är bättre att bara hålla med varandra oavsett om det är rätt eller fel har jag märkt.
Det är perfekt för att locka till sig dumma rekryterare men att hänga på Linkedin? Då dömer jag dig.
LinkedIn är vad Facebook var för 5år sen nu, dock inriktad mot "jobb"
Kräks lite i munnen när man går in och ser sånt där i flödet.
Dock tycker jag fortfarande LinkedIn är riktigt bra för att hitta nya uppdrag.
Jag hatar dessa förbannade titlar på engelska som "Customer Support Professional", "Account Manager", "Product Manager" eller vad fan de nu väljer att titulera sig med. Vad vill de komma? Denna narcissismen hos folk står en rakt upp i halsen.
