Okej med begagnade julklappar?

Jag sålde precis en gitarr som skulle ges bort i julklapp. Det gjorde mig osäker och fick mig fundera. Jag skulle kanske inte ge bort inslagna begagnade presenter. Däremot skulle det kunna uppstå situationer där "det där får bli din julklapp".

I gott skick, "hel och ren", är en begagnad produkt helt OK och i vissa kretsar anses det vara en gåva med större värde då du tänkt på hållbarhet och engagerat dig att leta upp en begagnad vara istället för att belasta miljön med ytterligare en nyproducerad produkt.

Som andra skriver så avgör dock mottagaren om det "duger", så lite fingertoppskänsla på den.

1. Jag älskar återbruk och i år hade vi som regel i familjen att bara ge bort återbrukade presenter. Antingen sådant man själv tröttnat på eller köpt på begagnatmarknaden.

2. Se ovan
ÄLSKADE att få produkter som min brorsa fått i födelsedagspresent och inte gillade doften på, men som jag fullkomligt älskar! Hur bra som helst!
Alla mina barn fick återbrukade julklappar köpta på Marketplace och vi gav bort böcker etc till kusinerna.

Personligen tycker jag att fokus ligger för mkt på hysterin kring att köpa julklappar. Vi lade kanske sammanlagt 700 spänn på julklappar till hela familjen/släkten och körde catering på käket för pengarna i stället. (Alla betalade sin mat). Ingen behövde stå med maten och vi kunde umgås mer. Bästa julklappen om du frågar mig!

Det beror i någon mån VAD det är frågan om.

Om det är något jag vill ha, men som inte är lätt att få tag i; är det helt OK att saken är begagnad.
Om den är i fint skick så man måste anstränga sig för att övht se att den har använts, är det nästan alltid OK. Både för mig att få, och att ge bort.

Om det är något sällsynt men åtråvärt; då är det OK att det syns att det är använt. Ja, lite snygg patina KAN vara en fördel... Speciellt på smycken.

Allt så länge givetvis som funktionen som sådan är fullgod.

Absolut en massa handlar i secondhand butiken här.

Gav bort en begagnad vinylspelare från 1970-talet i julklapp förra året. Den julklappen uppskattades extremt mycket iaf.

Viktigaste är nog att ge bort något som någon verkligen behöver/vill ha. Inte bara köpa första, bästa ovidkommande skit, såsom prydnadssaker etc.

Intressant ämne och som inte begränsas till just julklappar. Är det okej att ge en gåva som är begagnad eller inte?

Det beror förstås helt på vad det är. Skulle någon ge mig en Aston Martin DB4GT från 60-talet så skulle jag uppskatta det mer än en ny Toyota. Ok, lite dyra saker men som exempel, begagnat kan vara mer värdefullt än nytt och då menar jag inte enbart monetärt värde.

Jag gav en kanonkula från 1700-talet till en 15-årig historieintresserad pojke. Den är inte så värdefull men inget som du hittar på COOP eller andra butiker.

Men visst, 5 år gamla begagnade jeans/kläder är inget som någon uppskattar. Däremot en vintage kavaj från 50-talet, då snackar vi. Ska man ge begagnat så ska det vara något unikt/ovanligt och det behöver inte vara så värdefullt. Det viktiga är att man har koll på vad mottagaren har för intressen och att man visar att man har lagt tid och engagemang för att hitta en bra present. Ovanliga saker är inte nödvändigtvis så dyra men svåra att hitta.

De enda begagnade julklappar och presenter som man kan ge bort tycker jag är saker som man inte kan köpa som nytt. Exempelvis en bok från ett antikvariat som trycktes för mer än tio år sedan. Som någon skrev en gammal vinylspelare eller en moped av en trettio år gammal modell. Skulle inte kunna ge bort begagnade saker för att spara pengar.

En stackars kusin fyller år 1 april, så han råkade ut varenda år. MEN han fick dubbla presenter för först fick han något skämt och senare fick han något han ville ha.
T ex på den tiden skivor kostade, blev han jätteglad då han kände genom papperet att det var en EP. Men han blev inte så glad då det var Göingeflickorna (Sedan fick han någon skiva han ville ha, har glömt vilken.)

Det är riskabelt att anlita mig som jultomte för jag har lite egen humor, som jag brukar använda på ANDRA dagar 1 april.
Då det fanns flera småbarn 2-4 år, som bodde i lägenheter, ställde jag mig på knä med rocken täckande "fötterna" för att komma i deras höjd innan jag ringde på. Efter lite prat:
-Det har varit jättejobbigt att åka runt till så många barn, så jag har nött ut fötterna, sa jag och drog upp rocken lite.
-Ååååå, sa småbarnen och tyckte synd om mig till jag ställde mig om
-Det är ont om pengar i år, sa jag innan jag delade ut "julklappar" till småbarnen.
Det var t ex en klädnypa så de såg underliga ut. Men då tog jag fram den riktiga julklappssäcken, som jag hade gömt bakom dörren.
På ett annat ställe förstörde dock mamman till en kompis till sladdsyrran direkt genom att säga:
-Titta tomten står på knä!
Hon hade ingen humor alls och hade gift sig med helt opassande man, för han gjorde praktikal jokes mot henne ofta, t ex tejpade tandborsten så tandkrämen åkte av då hon yrvaken skulle borta tänkerna.
Efteråt sa sladdsyrran:
-Vad konstigt! Tomten hade likadan humor som brorsan!

Två ganska lyckade julklappar då jag alla blivit äldre och jag inte var jultomte, de andra hade i alla fall roligt, var:
/En antik tittgrej, som gjorde att foton blev tredimensionella, som de hade svårt att se vad det var.
/En annan var halvantik. Den hade jag slagit in så det gick att klämma igenom papperet och sa att den som kan gissa vad det var skulle få den. Ingen kunde (Det var en hållare för att slipa metallsågblad med.)

Värst var en lampa, jag köpte bara för att jag tyckte den var så LUSTIGT ful. Ingen annan ville ha den. Min mamma sa åt mig flera gånger att kasta de. Tur att jag inte gjorde det för då jag sappade mellan TV-kanalerna år senare råkade jag se att sådana lampor såldes i antikaffärer för 6 - 10 000! Då hade cityinnefolk fått så bedrövlig smak Så jag sålde den.