Citat:
Ursprungligen postat av
Core.
Har någonting egentligen blivit bättre sedan 80-talet
Ptjah, den allmänna tillgången till näring har väl blivit det?
Men det fantastiska bedrägeriet med KPI-inflation fortskrider. Och jag hör många ogilla det, men desto färre verkar fatta det riktigt fundamentalt psykopatiska.
Det kommer en iPhone 1 som kostar 6000:-. Sen kommer det en iPhone 10 som kostar 12000:-, och staten säger att det sker utan inflation. Hmm, säger någon, då har ju mina pengar/arbete blivit mindre värda? Nehe! Säger staten, telefonen är ju dubbelt så bra!
Det så få verkar fatta (jag har knappt sett infallsvinkeln) är att den som producerade iPhone 10 alltså gjorde
ett dubbelt så bra jobb, enligt staten. Och alltså i praktiken fick halva lönen, per utfört arbete. Detta upprätthålls av att den som inte gjorde jobbet bestulits på sin förmåga att ens köpa en telefon (iPhone 1 finns inte längre), vilket såklart är ännu värre.
Det är helt bisarrt och så sjukt dolt att inte ens folk som är arga (med rätta, av fler anledningar) på KPI-bedrägeriet märker det.
TLDR är alltså att KPI hjälper till att eliminera människors förmåga att göra något av sig själva via produktion av värde (deras bidrag inflateras nedåt via KPI). Lägger man då till 80% marginalskatt blir situationen ganska humoristisk. Fast den som sitter i rävsaxen skrattar kanske inte.
Konsekvensen, för den som inte ser pusslet intuitivt, är alltså att medborgarna gör ett bättre och bättre jobb och staten anser att den äger dessa förbättringar (dvs medborgaren ska inte få det bättre bara för att den gör ett bättre jobb).