Hur ska man rimligtvis ha råd med en villa i en av Sveriges större städer idag?

Men e du på riktigt? Det byggdes två centrala skyskrapor för inte så länge sedan. De har sabbat stilen på hela Vasastan.

Jag vet inte hur ni andra med lite dyrare villor gjorde, men jag köpte en billigare först och sålde när den gått upp i värde. Första bostaden kostade drygt en miljon (150k i handpenning), såld för 1,4. Vinsten gick till handpenning till andra boendet för 2,4 miljoner som var värt 3,6 efter två år. När jag väl sålde det hade jag drygt två miljoner att lägga in kontant i min nuvarande bostad.

Ma får ta ett steg i taget.

Det där förstår inte jag riktigt. Du kommer ju alltid att behöva bo någonstans och om du inte vill gå ner i boendestandard så kommer dina pengar att alltid vara fast i boendet. Så hur har du blivit rik? På papper, ja men inte i verkligheten.

De har sabbat hela stilen för de ser helt förjävliga ut.
De är också riktade till ett rikt klientel dvs inget som löser bostadsproblemen.

Är man smart till design så gör man som exakt alla andra storstäder, skyskrapa i glas så det smälter in och blir tidslöst.
Skiten i vasastan är det värsta av två världar.

Det finns mång som inte orkar göra den resan som vi andra har gjort men de anser ändå det ska vara en rättighet att kunna köpa sig en fin villa när de så väl önskar. De missar att det är få, om ens någon, som köpt sin villa genom att gå direkt från en hyresrätt och sparat ihop kontantinsatsen cash. I de fallen det gjorts så handlar det inte om drömvillan.

Man skalar givetvis ner boendet med åren. Vem behöver 250 m2 när barnen flyttat ut. Ett mindre hus eller lgh, resten av vinsten kanske går till boende i Spanien och till grundplåt för barnens boende

Inga höghus passar in i stockholm pga att den är en gammal stad. Bort med skiten

Det är många som nämner bostadskarriär och att unga idag måste börja någonstans och byta upp sig. Ettan jag köpte för ca 12 år sedan kostar 284% idag av vad den gjorde då (kollade på Booli på slutpriser på ett identisk objekt som såldes nyligen). Dessutom fanns inget krav på amortering och övriga krav var mycket lägre.

Jag har själv råd att bo bra men jag tycker faktiskt synd om de som är 18-28 år ungefär och ska köpa en bostad. Hur hade ni som är äldre känt om ni började på dagens prisnivå?

Vill du få något sagt, så säg det. Skriv inte frågor som inte har med ämnet att göra, såvida du inte förklarar hur det har med saken att göra.

Men alltså ni som bagatelliserar och föreslår att alla ska göra som ni gjorde när ni skaffade hus på 90-, 00- eller 10-talet: Situationen idag är HELT annorlunda. Det går inte att jämföra. Ni hade sannolikt suttit i skiten idag med. Jag med sambo har ~1mkr/år samt besparingar. Det är ändå svårt att hitta bostad (nåväl, radhus i Tuve eller en villa i angered får vi faktiskt lån till).

Husprisökningarna är historiska.

Genom arv och att belåna sig upp till öronen.
Blir tråkigt när priserna vänder och man plötsligt förlorat hela arvet och står där med +-0 på kontot efter försäljningen.

De syns från motorvägen och korsningen i Norrtull eller vad det nu heter där, thats it.

Hur förstör man stilen på ett område som helt saknat stil under 40år?