Par med gemensam ekonomi bråkar mindre?

Brukade jag tänka på när jag gjorde lönelistor förr när jag jobbade på bank. Fanns många fruar och äkta män som inte ens hade ett eget konto så deras lön åkte med in på partners konton och sedan betala dom allt tillsammans men hade 2 kort till 1 konto. Fanns något gulligt i det. Om dom bråkade när dom kom hem sen vet ju inte jag men vad finns att bråka om när allt betalas och sparas gemensamt? Dom par som har ekonomiska problem är knappast att dom är ett par som är problemet, det är en av personerna som tar sms lån för resor och inredning eller att någon är missbrukare eller speltorsk eller liknande.

Klart de inte bråkar när kvinnan kan ta mannens pengar utan att fråga om lov.

Om skälet till ett förhållande inte är baserat på ekonomi hade inte denna tråden funnits. Så ditt svar är inte relevant. Sen kan man man såklart vara ovetande om att man är torsk eller hora. Ursäkta uttrycket.

Har aldrig haft annat än delad ekonomi, och skulle aldrig stå ut med annat. Och har just på det sättet undvikit bråk.

Har alltid betalat 50% av fasta utgifter, även om jag alltid har tjänat mindre än mina flickvänner, men vad var och en har gjort i övrigt har aldrig varit uppe till diskussion. Jävlar vad det skulle ha tjafsats om alla böcker och skivor jag köper annars.

Jag undrar om det inte finns en annan bakomliggande orsak till BÅDE den gemensamma ekonomin OCH det faktum att de inte bråkar så mycket. Förmodligen är samma par gifta också, i större utsträckning. Det handlar om en grundläggande syn att man ska dela allt i äktenskapet, att det inte längre ska finnas något "mitt" eller "ditt". Och då undviker man även att bråka, för man vet - eller räknar med - att det är den här personen man ska leva med resten av livet. Det är så det är.

Folk som tycker att en egen ekonomi är viktig, satsar inte lika helhjärtat på förhållandet. De litar inte fullt ut på sin varandra De är rädda att bli utnyttjade, därför är det viktigt att dela alla kvitton på öret. De vill helst ha ett hemligt sparkapital undanstoppat, för att ha en snabb väg ut.

Gift och med gemensam ekonomi. Genom våra år tillsammans har vi båda varit huvudförsörjaren vid olika tillfällen, även om det till större delen varit jag. Vi drar ju varandra igenom detta som kallas livet. Den som inte jobbar lika mycket kanske gör lite mer av hushållssysslorna. Vi är ju i den här båten tillsammans, orka sitta med en massa "egna" pengar. Tycker att det är ett konstigt beteende när man är gift och har barn, och man förutsätter att man ska tillbringa livet tillsammans.

Även om vi skulle skilja oss skulle jag inte försöka bråka om vems som är vems utan dela lika, så att barnen ska få det så bra som möjligt.

Så kort sagt, alla våra pengar går in på ett konto och jag sköter räkningarna. Är det större köp på över 10 000 kr diskuterar vi det såklart med varandra, men det blir sällan några sura eller griniga miner.

THIS. Helt klart! Hade delad ekonomi i min ungdom, när man bara var ihop med nån nåt år, osv. Då satte vi in si och så mycket pengar var på ett gemensamt konto för hyra och andra utgifter.

Nu är jag gift sen många år tillbaka, och det är ju liksom vi för livet, utgår jag ifrån. Annars tänker jag inte låta pengar bli ett problem ändå, om det nu skulle spricka. Barnen skulle vara min prio nummer ett, så förutsatt att han skulle samarbeta skulle jag försöka få tag på två mindre boenden inom gångavstånd.

Mer plan än så har jag inte, annat än att jag aldrig skulle bitcha om pengar. Fan vad oattraktivt. Pengar är inte allt.

Det bevisar ju inte kausalitet, nej. Kan ju lika bra vara att de som bråkar (om pengar eller annat) separerar och att de som kommer överrens inte gör det. De som lyckas blir de som är kvar i förhållandet eftersom de kan komma överrens.

Anledningen till att den här tråden finns är att DU skrev den utifrån en hypotes som DU har. Din åsikt är alltså inte den allenarådande sanningen, utan bara din åsikt. Att du aldrig haft ett förhållande som inte berott på ekonomi där du varit antingen torsk eller hora säger alltså inget om andras förhållanden.

Eftersom du startade tråden på ett diskussionsforum antar jag att du ville diskutera, vill du bara blogga om dina hypoteser är blogger.com ett lämpligare ställe. Mitt svar är alltså fullkomligt relevant, så svara gärna på frågorna.

Hur tycker du att det borde vara (ekonomiskt i ett förhållande)?

Frågan är varför den som tjänar mest skulle vilja ha skilda ekonomier? Varför skulle den vilja att pengarna ligger orörda och växer till priset av ett sämre liv? Vad är vitsen med att dra in pengar om man inte ska kunna använda dem till att öka livskvalitén?

Vad i det är det du ser som prostitution? Anser du att alla som väljer att dela liv med en person med högre inkomst är prostituerade, trots att pengarna inte är skäl till att förhållandet finns?

Om du är tillsammans med en person där pengar varken är anledningen till att förhållandet ingåtts eller till att ni är i förhållandet. Vad är det då som gör att du ändå klassar dig själv som hora eller torsk?

Så kan det nog vara. Men sen ska man ju komma ihåg att om man behöver reflektera över pengar så är det nog dags att börja planera för att byta jobb.

Nu tycker jag att "neverhesitates" svar var relevant för tråden. Det var ett bra inlägg även om jag själv är lite tveksam till vad jag tycker. Jag förstår dina argument Neverhesitate och för 20 år sedan hade jag köpt dem rakt av. Det var då jag och mitt ex träffades och vi började på nästan samma nivå. Vi började då också gemensamt bygga upp våra tillgångar. Sedan började jag efterhand att tjäna mer men det var aldrig någon diskussion om någon annat än gemensam ekonomi.

Idag däremot är jag inte lika säker. Idag är jag medelålders. Har en bra stabil ekonomi. Tjänar en bra bit över medianen och har tillgångar en bra bit över genomsnittet i Sverige. Skulle jag då vilja träffa en ny partner som inte ligger på samma eller nästan samman nivå? Jag vet faktiskt inte... Jag vet dock att jag (troligen) kommer att behöva acceptera någon med sämre inkomst och mindre tillgångar och det är där dina argument Neverhesitate kommer in. Jag kommer antagligen behöva göra det för inte behöva sänka min livsnivå till hennes förutsättningar och på så sätt leva ett liv jag inte vill leva. Det är dock, i alla fall för mig, inte ett helt lätt beslut.

Samtidigt blir delad ekonomi mer och mer vanligt och jag vet många där den som tjänar bäst (inte alltid att det är mannen) bjuder den andra på middagar, resor etc. Men att kalla detta för prostitution och torsk, det är enligt mig att dra det hela lite för långt. Jag tror snarare att det kan vara svårt för den som blir bjuden att acceptera skillnaden. Själv skulle jag i alla fall ha mycket svårt att acceptera en situation där jag blev bjuden på sådana saker men det är mitt ego och min självkänsla som sätter stopp för det.

// CC

Om du skulle möta en kvinna som du blir förälskad i och som du mår fantastiskt bra tillsammans med, tror du då att du skulle välja bort henne för att hon inte når upp till att matcha dig ekonomiskt? Det tror inte jag.

Däremot tror jag precis som du att det för många kan vara svårt att acceptera att känna att de ständigt bli bjudna på saker, och extra svårt att acceptera det för män eftersom inställningen hos många fortfarande är att det är mannen som ska betala.