Par med gemensam ekonomi bråkar mindre?

https://www.friatider.se/par-med-gem...-brakar-mindre

Hypotes; merparten av kvinnor i viss ålder och livssituation söker en försörjare. Män har ofta högre lön och kvinnan släpper till mer efter som det är lönsamt. Mannen vill därmed inte klaga eftersom det är trevligt, även om Gucci-väskorna i hallen blir fler med tiden.
Observera att jag har varit med ett tag och fått lära mig en del både i och senare utanför ett äktenskap. Läs profiltexterna på vilken dejtingsida som helst och se upp med; älskar att resa, älskar New York och älskar champagne😊

Det kanske är så. Är dock inget jag känner igen personligen. Min erfarenhet av kvinnor är snarare att de slår vakt om sin självständighet och oberoende men jag kanske har haft tur...

Någon som skriver att hon älskar att resa, älskar New York, champagne etc skulle jag spontant inte tolka som om att hon inte har råd med det själv. Jag utgår från att hon har det. Sedan är det troligen så att en del har hobbys och intressen som de spenderar en hel del pengar på och att det kan begränsa ett gemensamt levene. Det gäller dock båda könen.

// CC

Jag tror att detta stämmer för par som har barn.

Par som inte har barn har egentligen inget behov av gemensam ekonomi överhuvudtaget och där tror jag snarare att risken är större att gemensam ekonomi leder till tjafs om varför just den där prylen behövde köpas, onödig våndan av typen ”kan jag verkligen unna mig X, Y, Z?”

Bor man tillsammans, barn eller inte, finns nog ganska starka argument för ngn form av gemensam ekonomi.

Personligen tycker jag det finns en överlägsen lösning, man ska se det som tre ekonomier. Två privata (man är fortfarande individer), en gemensam som båda betalar in till. De privata gör man precis vad man vill med, precis som när man är singel. Den gemensamma går till allt gemensamt. Detta tycker jag är en fungerande modell vare sig man har barn eller inte.

Jag är inte säker pä detta. Man lägger pengar på olika saker. Hon köper kläder till barnen och du köper bilar, ved och verktyg. Detta ses som att du inte bidrar lika mycket till hushållskassan. Man har fortfarande olika syn på hur pengar skall spenderas....

Precis som Marit sa så är det absolut enklaste och mest rättvisa upplägget att:

Fasta kostnader betalas av båda i förhållande till nettolön. Där kan man sedan lägga till sparande gemensamt för vad man vill, men det det är i förhållande till lönerna.

Övriga pengar är ens egna.

De är billiga i drift jämfört med de som vill ha en häst. Luktar bättre också.

Då är du ju där att den ena partnern betalar mer av dom fasta kostnaderna. Oavsett kön så är någon prostituerad och det är poängen med tråden, om du nu inte förstod det. Observera att jag säger oavsett kön. Sen om du lägger dina annorlunda värderingar i det, är det ditt problem och tillför inget i diskussionen.

Såklart, då har ju de flesta kvinnor mer pengar tillgängliga än de skulle haft utan. Kreditkort direkt kopplat till all förmögenhet. Kvinnorna drar även ner sin arbetstid medan männen får jobba extra. Då orkar kvinnan shoppa mera och har även tiden till det. Mannen är för trött för att klaga och glad om alla tror att han har det bra. Får han doppa var lördag så orkar han en vecka till. Sedan till slut så ärver kvinnan allt och förlustar sig vid Medelhavet!

Du gör det lite för lätt för dig själv. Frågan är hur mycket av det gemensamma respektive skall betala. Exempelvis; 20 års äktenskap tar slut. Mannen får höra att kvinnan som varit hemma med barnen förlorat pension på grund av det. Mannen har däremot betalat 70% av alla fasta kostnader under 20 år på grund av sin lön.
Notera att det likaväl kan vara det omvända förhållandet mellan könen för idag har vi ju inga kön, eller?

Hur tycker du att det borde vara?

Personligen har jag aldrig haft ett bråk om pengar (eller städning) och har alltid haft gemensam ekonomi trots väldigt stora skillnader i inkomst.

Skulle vi ha betalat hälften var av alla fasta kostnader och alla gemensamma aktiviteter skulle vår livskvalitet ha varit betydligt lägre, för då hade vi fått anpassa livet efter mannens lön.

Det är ganska troligt att det hade lett till irritation och konflikter om jag hade behövt begränsa mitt liv rejält och fått avstå från en stor del i livet som jag uppskattar, eller fått göra sådant jag gillar ensam för att mannen inte har råd att följa med.

Frågan är varför jag som tjänar mest skulle vilja ha skilda ekonomier? Varför skulle jag vilja att pengarna ligger orörda och växer till priset av ett sämre liv? Vad är vitsen med att dra in pengar om man inte ska kunna använda dem till att öka livskvalitén? Jag uppskattar livet och försöker njuta av det så mycket det går, och för mig maximeras den njutningen av att få dela liv och upplevelser med någon jag älskar.

Vad i det är det du ser som prostitution? Anser du att alla som väljer att dela liv med en person med högre inkomst är prostituerade, trots att pengarna inte är skäl till att förhållandet finns?

Borde räcka med:
Par som har lärt sig kommunicera, är öppna och ärliga med varandra bråkar mindre.
Allt är kommunikation och hur bra man tagit sig tid att lära känna varandra.