Citat:
Ursprungligen postat av
Pojken med guldbyxorna
Sen får man väl tänka på att Stolpe hade smak för goda historier och tillspetsade framställningar – den här slutar väl rentav med att han hör ett kusligt skrik långt bortifrån som indikerar att den döde är på väg att hämtas ned till helvetet.
Det slår mig att beskrivningen av begravningen faktiskt innehåller värdefull information som jag inte citerade i trådstarten. Här är resten av texten:
Citat:
Men just som kistan sänktes ned, kände jag plötsligt någonting alldeles nytt. Det var en plågad inbillnings verk naturligtvis – men inte mindre verkligt för det. Just som kistan försvann bakom gravens kant, tyckte jag mig höra ett rop, som av en lom – långt borta. Jag tyckte det var en stämma som ropade: "Hjälp, hjälp!" Jag hörde orden så tydligt, att jag vände mig om och spejade. Vem ropade? Så vände jag blicken mot graven och förstod.
Jag gick undan ett stycke och tänkte på den vanligaste av alla katolska böner till jungfru Maria, som i sin andra hälft säger: "Heliga Maria, Guds moder – bed för oss syndare nu och i vår dödsstund!" Det står inte "bed för mig" utan "bed för oss"... Vinden blåste vasst; jag gick sakta bort på den knarrande skaren.
Det är snö på marken. Begravningen äger rum på vintern, eller möjligen tidig vår. Kanske kan det utesluta en del kandidater?
I varje fall efter att han lämnat lyriken bakom sig (och emigrerat) runt 1909.
