Tråden om Per Engdahl och Nysvenska rörelsen

Författaren och den politiske aktivisten Per Engdahl är en legend i den nationella rörelsen. Han var aktiv i rörelsen från slutet av 1920-talet ända tills det sista andetaget togs år 1994, och är numera mest känd för att ha startat den Nysvenska rörelsen och att ha varit en god vän till entreprenören och IKEA:s grundare Ingvar Kamprad. Idémässigt var Engdahl visserligen starkt inspirerad av den italienska fascismen och i en mindre grad av den samtida tyska nationalsocialismen, men bekände sig i huvudsak istället till en annan ideologi, som utformades av honom själv: Nysvenskheten, som stod för 1) samnationalism (ett förenat Europa bestående av fria nationer, ömsesidig respekt för andra folk) 2) den nya humanismen (en slags vidareutveckling av förkrigstidens ideal om folkgemenskap) samt inte minst 3) korporatismen (som - av Engdahl och dennes nysvenskar - ansågs vara vida överlägsen den liberala demokratin och dess parlamentarism). Engdahl krönte sin författarkarriär år 1979 med utgivandet av sina memoarer ”Fribytare i folkhemmet”, som fortfarande är en välkänd bok i intellektuella nationella kretsar.

Än idag framhåller såväl etablerade forskare som nationalister, att Engdahl var tämligen begåvad. Ty så sent som år 2011 framhöll Kamprad i en intervju att Engdahl var ”en stor man”.

Ändock upplever jag att Per Engdahls idéer, liv och verksamhet i den nysvenska rörelsen alltför sällan förs upp på tal i vår tid. Det är också den huvudsakliga orsaken bakom grundläggandet av denna tråd.

Inlägg som rör dessa saker välkomnas följaktligen starkt!

Jag känner till Per Engdahl. Något geni var han inte. Mannen var en nolla med alldeles för stor käft. Med lite slughet så hade Per Engdal kunnat gå långt inom sap.

Jag kom över den boken för några kronor på myrorna för många år sedan. Minns inte så mycket av den men det som slog mig var hans kontakter högt upp i samhället. Visst var det så att han t.ex. hade goda kontakter med de absoluta topparna i Socialdemokraterna? Har för mig att han anekdotiskt berättar om hur han fick träffa Per Albin Hansson eller Tage Erlander på dennes kontor för att diskutera politik. Detta under tiden han var statsminister.

När jag läst Engdahl själv nedtonade han gärna antisemitism och annan rasism. Ibland lät det som han ångrade sig, ibland som om han helt enkelt inte ville beröra det (bitvis tror jag han berör det i Det Nödvändiga Greppet). Även att han nedtonade kopplingen till nationalsocialismen. Dock verkade han, in i slutet, vara mycket positiv gentemot den italienska fascismen. Hans biografi över Mussolini är intressant genom att den skrevs så tidigt och av en beundrare.

Just antisemitismen verkar han dock medvetet ha nedtonat efter kriget. Sekundära källor har varit bra på att lyfta fram citat från honom som efter kriget skulle ha varit helt tondöva att föra fram.

Jag är ingen meningsfrände men Engdahl var en intressant man.

Är det någon här på forumet som har träffat Engdahl personligen? Han gick ju inte bort för särskilt många år sedan.

Får mig att tänka på denna klassiska tråds frågeställning:
(FB) Varför bar Per Engdahl glasögon?

Av fribrytare i folkhemmet minns jag främst att hans rörelse hela tiden hade ekonomiska svårigheter och att han fick skulden för ett klottrat hakkors i Amerika, då någon förmodad amerikansk journalistkollega till svenska pressen hjälpte till på traven med att hitta på lite skit om hans rörelse trots att han aldrig varit där, typ som de hakkors som dyker upp på moskéer och synagogor ibland.

Nysvenskarna.se är fortfarande "aktiva" och har en tidning i bloggform som heter Nonkonform.

Inte hänt något på 18 månader.

Kanske tråden vaknar till liv, nu när den första riktiga biografin om Engdahl kommer ut? Fascisten. Per Engdahl och den nysvenska rörelsen har författats av Arne Sundelin. Här är de första recensionerna, och ett långt samtal med skribenten.

https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/recension-fascisten-per-engdahl-och-den-nysvenska-rorelsen-av-arne-sundelin.fffa999d-70b3-4cc6-9ebc- 8b3f7eea3cf2
https://www.fokus.se/kultur/bokrecension/vilket-inflytande-har-per-engdahls-folkhemsfascism-i-dag/
https://youtu.be/wslAatMHdZ8?is=1pPjvtCYmU8lpzCv
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/V6a5JW/fascisten-av-anders-sundelin-recension

Ännu en recension. Naturligtvis ska David Baas påminna om vad Engdahl betytt för Bevara Sverige svenskt, BSS, och i förlängningen för Sverigedemokraterna.

https://www.expressen.se/kultur/hans-fascism-bara--vaxte-efter-forintelsen/

Engdahls politiska arv förtjänar mer utrymme i boken. Det är obegripligt att Sundelin nästan helt utelämnar fascistideologens betydelse för dagens nationalistiska rörelse i Sverige.

På bokens sista sidor nämns förvisso en av Engdahls lärjungar, Sven Davidson. Läsaren får veta att Davidson under 1980-talet dök upp i organisationen Bevara Sverige svenskt, BSS. Där sätter Sundelin punkt.

Det som inte berättas är hur Per Engdahl ideologiskt, moraliskt och praktiskt hjälpte till när Bevara Sverige svenskt tog sina första viktiga steg.

Fascistledaren hade då, 1979, formulerat ett slags programförklaring för en ny nationalistisk rörelse i sin tidning ”Vägen framåt”. Där fanns så klart uppmaningen att inte prata om ras utan om kultur. Vidare skulle de ekonomiska argumenten användas flitigare för att propagera mot främlingarnas närvaro i Sverige.
/---/
Några år senare, när BSS stod på egna ben, var det dags att bilda ett parti: Sverigedemokraterna. Per Engdahls instruktioner för den moderna nationalistiska rörelsen levde vidare i partiet som aldrig övergett sin ideologi.

Jag har gjort det för länge sedan på nån tillställning.
Vi hälsade bara, märkvärdigare än så var det inte.