Min fru håller på att äta ihjäl sig - vad göra?

Min fru. Pigg och glad, har blivit trött och grinig. Gått upp ca 40 kg på 4-5 år. Somnar alltid i soffan, snarkar högt. Luktar svett, BMI på 40. Typ 100 kg på 160 cm. Hon har liksom hängmage nu. Är så tragiskt och hemskt. Törs inte tänka på hur mycket hon kommer våga om ytterligare 5 år. Men det värsta är att hon redan nu har diabetes typ 2, fettlever, högt blodtryck, sömnapné...

Hur fan ska man göra? Har försökt prata med henne under årens lopp men det är så känsligt och hon blir extremt arg. Jag tror jag har gett upp. Står ut några år till för barnens skull eftersom vår lilla bara är 6 år. Om ca 5 år tänker jag att det kanske är dags att bryta upp. Då är barnen så stora att de fixar det bättre än de skulle göra nu.

Samtidigt, jag älskar henne och vill rädda henne från det här hemska som tagit över hennes kropp. Det här beroendet. Den här "cancern". Men hur? Hon skulle behöva en gastric bypass eller dyl. Men det är ett stort ingrepp som gör att man inte längre kan äta normala portioner. Dvs gå på restaurang osv är inte att tänka på...

Har ångest. Vill bara att hon ska bli sitt gamla jag. Förstår verkligen hur det är att se sina nära och kära gå under i missbruk.

Det låter som att detta är något som kan fungera när den andra inte vill ta tag i sig själv eller vill söka professionell hjälp. En fruktansvärd situation men jag kan tänka mig det är skönt, på något vis, att någon bryr sig så mycket att dom står och vrålar när man själv bara försöker undvika ämnet genom att bli arg. Ska försöka applicera detta om det någonsin blir aktuellt. Tack.

Hon har tillåtit sig gå upp i vikt för hon är bekväm med er relation. Gör henne och barnen en tjänst och separera. Ta barnen varannan vecka, bo nära. Hon kommer då kunna ta tag i sitt liv när hon är egen och fri, bli sugen på att dejta och gå ner i vikt för det. Barn mår ändå inte bra av att växa upp med föräldrar som inte mår bra tillsammans. Är ingen fara att de bor varannan vecka.

Gör slut nu för barnets skull, barnet kommer ändå inte minnas alltihop om 5 år, mina föräldrar gjorde slut när jag var 7 och jag minns inget skilsmässan. Om du väntar några år tills barnet är 10-11 så kommer hen få psykiska men för livet

Tänk om en nyfödds föräldrar gjort slut bara veckor efter födseln, då kommer barnet växa upp med att föräldrarna bara är kompisar och bor på 2 olika ställen, det e ju rena drömmen.

Är inte helt enkelt. Där vi bor finns nästan inga lägenheter. Min fru fixar inte att bo i hus själv med allt det praktiska.

Vad gäller skilsmässa så har jag antytt till mina föräldrar att vi inte har det så bra. De säger bara att jag ska bita ihop och tänka på barnen. Så jag har liksom ingen support nånstans.

Ponera att jag säger att jag vill skiljas. Hur f-n står man ut de månader det tar att hitta nya boenden? Skulle helst vilja ha nåt som står redo från dag 1. Men det funkar inte heller då jag helst vill bo kvar i villan. Har funderat på om vi skulle köpa en lägenhet inne i stan som vi kunde bo i när vi inte har barnen. Dvs barnen bor kvar i villan på heltid men vi bor i lght de andra veckorna. Men det känns också så jävla tragiskt...

Håller med om denna metod. Det du måste göra är att införa disciplin i henne. Släng hennes snask och förbjud henne att käka sånt. Köp en jäkla massa grönsaker och laga vegetarisk mat. Lär henne att äta sånt istället.

Sen ska du sätta henne på en vattendiet också. Hon får inte dricka annat än vatten. En stor anledning till varför man går upp i vikt är för att man dricker mycket läsk/saft/juice.

Räknade själv ut att 15% av mitt dagliga kalori intag kom från det jag drack. Så jävla onödigt. Började då att dricka bara vatten men fick äta allt annat. Gick ner i vikt p.g.a. det. Det var faktiskt mycket enklare än jag trodde då läsk och sånt inte gör dig mätt. Man kan dricka hur mycket som helst av sånt skit utan att bli mätt vilket gör att man går upp mycket i vikt.

Där har du steg ett i alla fall. Se till att hon bara dricker vatten, det kommer göra oerhört mycket för jag slår vad om att hon dricker en massa onödigt skit, vilket är helt onödiga kalorier.

Sen kan jag tillägga att skit i om hon blir arg, bli då ännu argare tillbaka och skrik åt henne. Det funkar. Så gjorde jag till min mamma som var/är alkoholist. Jag försökte i flera år att påtala för henne att hon hade problem men då blev hon arg hela tiden och vägrade prata om det.

En vacker dag så blev jag så förbannad på henne att jag ställde till värsta scenen, jag skrek och gormade på henne. Skrek saker som att vill du sitta i en lägenhet och supa ihjäl dig? Sen drog jag därifrån så att hon skulle få samvetskval. Sen nån vecka senare när hon fått det att sjunka in så berättade jag för henne att jag gjorde det för att jag älskade henne, för att jag tyckt att det spårat ur.

Idag dricker hon betydligt mycket mindre. Hon dricker väl fortfarande nån gång ibland vilket är okey. Att ta ett glas vin på helgen eller så, men jag fick henne att fatta, att tänka efter. Efter detta så har jag hela tiden varit på henne om henne alkohol vanor och frågat henne. Du dricker väl inte? Har du druckit nått denna vecka?

Jag försökte göra det jobbigt för henne, för jag visste att hon skämdes för det. Det var liksom ett sätt att hjälpa henne att sluta. För om hon kände att det var okey att dricka så skulle hon fortsätta göra det. Det är på samma sätt du måste göra med din fru. Du måste vara på henne hela tiden om ätandet och påminna henne att hon kommer dö i förtid snart. Du måste fråga henne om hon tycker det är kul för hennes barn att de har en mamma som snart ska dö?

Du måste liksom göra det riktigt obekvämt för henne, så hon fattar. Bara då kan hon få motivation att faktiskt ta tag i sina problem.

Det är det här som krävs, det ända sättet är att ta tjuren vid hornen, du måste säga ställa till det så att hon fattar på riktigt. Annars så låter du detta fortgå liksom. Så var inte rädd för att ryta i när hon blir arg, bli då ännu argare än henne så att hon blir rädd och fattar! Skrik att hon kommer dö av fetma, osv!

Kör hårt!