Har ni någon gräns för "tillräcklig inkomst?"

Hallådär!

Som kontrast till intresset för att bli ekonomiskt oberoende genom en akronym eller att hitta snabba vägar till att bli miljonär vill jag undersöka hur forumet förhåller sig till en något mer jantelagsanpassad månadsinkomst.

Först lite bakgrund. Jag och min partner har båda högskoleutbildning, jobbar i offentlig sektor och drar in ca 20k vardera i månaden, efter skatt. Vi ligger alltså några tusen lägre än medianinkomsten sett till vår utbildningsnivå och har även något lägre inkomst än genomsnittet i vårt eget skrå. Samtidigt ligger vi ju högre än vad många andra kan dra in i månaden. Vi bor i en villa i en by som ligger 3.7 mil från regionhuvudstaden och klarar både driftskostnader och matinköp bra och har även möjlighet att spara undan lite pengar. Därför har jag under några år känt att jag har uppnått en bekväm och "tillräcklig" inkomst. Jag behöver inte mer kompensation, särskilt inte nu när pandemin har möjliggjort hemarbete i större utsträckning och därmed minskat vårt behov av att resa. Det kan tilläggas att vi har haft det ganska väl förspänt för att komma till den vardag vi lever idag. Båda kommer från familjer med högskoleutbildning (dvs bättre förutsättningar för att klara högskolan), och min partner fick del av ett arv från en äldre släkting som hjälpte oss med bolånet.

I ärlighetens namn så får jag väl erkänna att om jag skulle bli erbjuden ett lönelyft skulle jag väl tacka ja, men bara om det inte gick att behålla min nuvarande lönenivå för en något kortare arbetsdag, säg 6 timmar. Samtidigt skulle vi inte bli drabbade av att vår månadsinkomst sänktes med något lakan, ifall det skulle krävas. Till exempel skulle jag inte ha något problem med att betala mer i skatt om det innebar en stärkt välfärd. (Jag kan ju ha synpunkter till vad skattemedel går till, men det hör inte riktigt hit)

Så hur ser ni på detta? Vad är tillräckligt för att ni skulle kunna leva era liv på ett behagligt vis? Vad är självändamålet med mycket kapital för er?
Allt gott

Nej, jag har ingen gräns.

Handlar ju rimligen om vart man bor. I Stockholm är som bekant levnadskostnaderna väldigt höga och vill man inte fastna i en dyr andrahandsbostad bör man köpa, vilket kräver en god inkomst för att få ett skapligt lån.

Skulle säga att runt 40-50 tkr är "grundkrav" för att kunna leva helt ok i Stockholm. Då kan man köpa en bostad för ca 2.5 mkr som ensamstående resp. det dubbla som ett par, samt ha råd att finansiera övriga levnadskostnader och förhoppningsvis kunna spara undan lite. Tjänar man betydligt lägre än så är man dessvärre relativt fattig i Stockholm.

På en mindre ort klarar man sig däremot bra på bra t.ex. 30 tkr. En bekant bor på en liten ort och hyr en trea för 2500 kr per månad som exempel.

Jag blir lite avundsjuk. Måste vara skönt att vara nöjd med sin lott i livet.

Själv strävar jag alltid efter mer. Man kan alltid ha ett större hus, en större båt, fräsigare bil, bo på finare hotell i en större svit, spara mer per månad osv. Dessutom finns det alltid någon som tjänar mer att jämföra sig med.

Jag skulle nog inte ens vara riktigt nöjd om jag drog in 3 miljoner dollar per år. Vet en äldre silverrygg på jobbet som drar in det och det är klart att det vore mäktigt. Alla vet att han drar in rejält med stålar och till och med 25-åriga assistenter blir alldeles fnittriga när han tilltalar dem. Han har flera stycken porschar (en svart Targa, en vit Taycan 4S och en gul 911 Turbo) som han växlar mellan har jag sett. Men han har inte råd med en Bugatti Veyron eller ett privatjet.

Jag är nöjd som det är, behöver inte jaga mer pengar. Idag bor jag i hus som är betalt så jag bor billigt. El, sophämtning villa och hemförsäkring och självklart underhåll på huset. Tjänar väl skapligt för att vara en simpel sketen arbetare. Kan spara en hel del varje månad. Kommer dessutom gå tidigare i pension. Varför jaga mer pengar än vad man behöver?

Som mest kan jag tänka mig att få ut 20 000 efter skatt och behålla det. Mer än så kan jag absolut inte behålla med gott samvete. Det hade fått mig att känna mig smutsig. Finns ingen som "behöver" så mycket pengar.

Jag skulle få brakångest om jag hade din lön. Det säger väl en del. Målet är att tjäna så mycket som möjligt och leva så bra som möjligt.

100 000kr/månad netto i passiva inkomster är ett minimum per person, helst flera hundratals tusen om man ska leva ett riktigt lyxliv.

Målet med mycket kapital är att vara fri, känna trygghet och att göra roliga grejer samt att åstadkomma något, självförverkligande.

Du har för låga mål, höj dem. Man har inte kommit någon vart förrän man krossar genomsnittet.

Med den takten som du har så kommer jag ha mer i passiva inkomster inom kort än vad du jobbar och sliter för aktivt.... kanske säger en del?

Jag skryter inte, finns folk som är mycket mer drivna än jag. Tur man har olika mål i livet!

Hållet med TS, vi har ca 60k inkomst tillsammans (3 barn, hus, bilar osv) och det känns helt ok, riktigt bra tom, vi klarar oss på betydligt mindre. Har ingen strävan efter mer, utan är nöjd med den livskvalitet vi har nu. Vet inget som direkt skulle öka den om jag hade mer pengar faktiskt.

Prioriterar ett jobb som är meningsfullt och givande, samt min fritid och familj, istället för att jaga pengar. Passiv inkomst får jag ändå så småningom.

Som svar på frågan; 25k ut per person om man är två vuxna med familj är väl minimum för mig, när barnen flyttat ut klarar vi oss fint på 15-20k per person.

Men som Lukas17 säger, vi har alla olika mål i livet, och huvudsaken är att man känner att man gjort de stora valen rätt när man tittar i backspegeln.

Gör av med ca 14k/månad och lever bekvämt, resten sparas. Är en sån där konstig filur som inte ökar mina utgifter i takt med att mina inkomster ökar Men jag tycker också det är kul med privatekonomi som att se över elavtal etc så mina fasta kostnader är väldigt låga.

Jag bränner en hög miljoner om året, samtidigt jag äger mitt liv. Jag gör vad jag vill varje dag.

Högsta värdet är äga sitt liv, att inte behöva vara någons slav och gå upp varje morgon.

Dock har det även ett pris du vill kunna ha pengar göra vad du vill och ha en hög levnadsstandard samtidigt.

Men man kan aldrig ha förmycket pengar. Det är bara loser som säger så något dumt.

Tillräcklig inkomst finns inte. Ju mer man tjänar ju mer gör man av med, det bara är så.

Att vara rik i tid eller pengar? Det är frågan.

Nöjd är jag när jag känner att jag inte måste jobba hårt för att uppnå ett lugn.
Många får ångest när de är sjuka pga lönetapp trots inkomst på 40tkr.

Att på äldre dagar kunna leva på investerat kapital som frigör tid till hobbys och lugn. Då är jag nöjd.
Fram tills dess får man jaga i yngre dagar för att hamna där