Terra och knäcka knarkare!

Det finns en sorts människor som jag har svårt för och det är narkomaner, den labila sorten som drar runt på stan i ryckig stil, knutna nävar och är spänniga som fan.
Ni vet sorten, ofta går de liksom bakåtlutade med en självsäker min precis som om de ägde stan. "Här-kommer-jag-och-jag-kan-FAN-inte-hjälpa-att-SAMHÄLLET-tvingar-mig-att-knarkastilen".
De är allmänt fladdriga, vevar med armarna och har ett gapigt och otrevligt sätt. Mycket opålitliga och kan ofta gå till anfall mot vanliga skötsamma människor. Äkta missbrukare med klippkort hos socialen eller också har de pension, från vad kan man fråga sig - karriären som inbrottsjuv? Langare? Hälare?

Men de kan vara roliga att terra!
Oftast så är de ju paranoida, i stenat tillstånd eller när de är på avtändning. De ser dolda och mystiska budskap överallt och naturligtvis är allt och alla på jakt efter dem hela tiden. Alla vill sätta dit dem, alla vill låsa in dem och alla vill "jävlas" med dem på alla sätt och vis, läs: Hindra dem från att knarka och begå brott.
Säpo, polisen och div insatsstyrkor är alltid redo att hugga dem, överallt, när som helst, alltid. De finns överallt! De har span på mig! De vet var jag bor!

Jag och en polare brukade ibland glida omkring med bilen i brist på bättre sysselsättning, ibland fick man syn på en snubbe som man förstod hade ett postnummer som gick till närmaste knarkarkvart.
Han gick där vid trottoaren, spännig som fan med armarna rakt ut, bakåtlutad och spattig gång. Vi lade oss alldeles bakom honom med bilen och höll samma fart som honom, vi körde långsamt, långsamt och vi märkte att han sneglade på oss. Vi visste vad han tänkte. "Snuten! De vill låsa in mig! De har span på mig! De vet något!"
Vi låg bakom och knarkaren gick fortare och fortare. Det såg ut som om han var med i VM i gång. Helt plötsligt så får han ett ryck och beslutar sig antagligen för att smita, att springa till skogs. Han tar sats och ska hoppa över diket som skiljer gatan från skogen men felbedömer och plumsar rätt ned i det dyiga vattnet. Han plaskar runt som fan därnere, halkar och sätter sig på arslet flera gånger och vi skrattar som fan i bilen. Till slut så tar han sig upp ur diket och springer som en älg mot skogen.
Jag undrar vad han gjorde när han kände sig trygg? Satte han sig dyblöt på en stubbe och gratulerade sig för att han hade lurat snuten?

En annan gång så lade vi oss bakom en knarkare som gick alldeles vid Bäveån här i stan. Den idioten kastade sig helt plötsligt i ån och sam över till andra sidan, klättrade upp vid en trappa och lubbade iväg som en sprinterlöpare mellan husen. Det lustiga var att bron över ån låg kanske bara 25 meter bort.
Måste erkänna att jag blev lite nervös när han kastade sig i vattnet. Om han inte hade kunnat simma så hade vi ju varit tvugna att agera livräddare. Tydligen så skötte han simskolan riktigt bra innan han valde att marinera sina hjärnceller i div kemisk substans. Idag tar han Guldmagistern i dubbel holkmeckning och ligger även bra till för att kvalificera sig till VM i förföljelsemani - KGB vet var jag bor och de kommer snart för att hämta mig!

Ha! Ha! Ja, man kan ha mycket kul här i livet. Det är ofta i vardagen man hittar de största källorna till glädje.

Jag skriver det nu så slipper vi 23 inlägg med samma innehåll:

hahaha Fyfan vad skönt. Fan vad du är rolig, Du är bäst GH. hahahaha. Underbart! Makalöst! Fantastiskt!!

Vad kul att du tycker det är kul att terra folk som redan lider.

Det är inte så att alla narkomaner har valt att bli narkomaner, en del har växt upp i den miljön så dom inte vet ett annat sätt att leva på.
Men att dom sen stannar kvar och inte gör något av sitt liv, det är deras val.
Men jag ser inte nöjet i att terra en människa för det.

Lucifira:


Ok, vem har tvingat i dem droger så att ett fysiskt och psykiskt beroende har uppstått? Ge mig ett namn. Är det någon privatperson eller kanske någon... *Beethovens femma*... skum myndighet kanske?

Hör nu här lilla vän: Jag söp själv som ung, söp bort mina bästa år och betedde mig som en komplett idiot. Detta är inget jag försvarar och det var heller ingen, och jag säger INGEN som tvingade mig till detta. Jag hade ett alldeles eget fritt val och dessvärre så valde jag detta.
Det var inget "samhälle" som tvingade mig, ingen omgivning, ingenting. Man väljer själv sina misstag här i livet.

Alla vet att alkohol och narkotika är farligt, att det leder till både fysiska och psykiska skador. Vi blir upplysta om detta redan i skolan så vi, de eller jag kan inte skylla på okunskap. Vi kan inte skylla på någonting, bara ta ansvar över våra egna misslyckanden och dåliga karaktär.
För minns detta: Liksom jag älskade att vara full, det var skönt och kul, så njuter även narkomaner av ruset. Annars skulle man aldrig hålla på med skiten.
Har man dålig karaktär så har man.

Jag sa det också, att man gör sitt val att stanna kvar.
Jag valde att lämna, för jag ville inte leva ett sådant destruktivt liv min lilla vän.
Jag ville bara ha fram att jag inte tyckte det var ok att terra en som redan ligger.

Lucifira:


Ligger? Finns det något våldsammare, gapigare och mer opålitligt än dessa spänniga narkomaner som springer runt på stan?
Det är väl för övrigt de som mest terrar oss, varför nämner du inte det? Det bryter våra lägenheter, knäcker våra bilar och vindsförråd, hotar, lever jävel osv, osv.

Det sägs att invånarna i uddevalla har varit inavlade ända sedan dom uppfann cykeln i munkedal, stämmer det eller?

Hoppas att du själv en dag får smaka på den bittra verkligheten som en del stackare lever varje dag...

Jag antar att du sitter i din 4våningsvilla i lindesberg och har rika föräldrar som förser dig med det du pekar på! Vilket livstil...wow, du är verkligen en förebild för oss vanliga dödliga svenssons. Om jag vore lika häftig som dig så skulle jag förmodligen få alla brudar, ingen skulle våga mucka med mig eftersom jag har en beretta liggandes hemma, och jag skulle bara åka omkring i min silverfärgade BMW och skrämma upp de jävla svinen till pundare...

Du borde fanimej skämmas!

Jag säger inte emot dig.
Men in lägget du gjorde handlade om att du tyckte det var kul att terra missbrukare.

Brofsteel:


Låååångt ifrån! Läs vad jag har skrivit tidigare i inlägget. För övrigt så växte jag upp i höghusområde med ensamstående mor, saknar nada utbildning, haft skitjobb i hela mitt liv och söp som en idiot under många år.
Flera av mina vänner började med knark så jag känner till en hel del när det gäller den där världen, vilka värderingar som gäller, vilken inställning de har osv. Det var ingen som tvingade dem, de valde helt själva och inte kom de från några alkoholisthem med cementerade sandlådor heller så det går inte heller att skylla på.

Du snackar ju om tjackisar,stoners är bara softa och trevliga.Tyckte du va en rolig skribent innan men nu blev jag ledsen i ögat...Känner många med tjackproblem,är inte så kul när dom åker in på psyket för att nån skrämmer dom.Men däremot kan det vara kul att kasta in en öl bland ett gäng A-lagare o se vem som tar den först,fast sen får man ju bjuda do andra på en öl med så dom inte blir ledsna..

Hur mycket sanning är det i dessa historier då?
Du kan börja skriva sanningshalten i % nedanför dina inlägg så vi vet

Spider Mike:


Det är klart att det inte är, jag var bara så jävla trött på dem och är fortfarande. Under en period så hade jag ett extrajobb som städare på SJ, det ingick i mitt jobb och stänga och låsa centralen och liknande och jag har blivit hotad lite väl många gånger av dem.
Under en period i mitt liv så bodde jag i en stad uppe i Värmland, när jag stod i hissen så klev det in en galen knarkare med kniv och skar upp min vänstra kind och ena armen. Det var helt oprovocerat, jag hade aldrig tidigare sett honom och jag har ärr kvar ännu efter den där händelsen.
Jag tillhör inte dem som kramas med missbrukare, inte med narkomaner och inte med fyllon heller trots att jag själv har varit ett.

MastaH666:


Etthundra procent sanning. Du borde kunna räkna ut vilka av mina prylar som antingen är rena fantasier eller kraftigt överdrivna.