Lösa alla lån vs skuldsanering

Nu heter det ju inte existensminimum utan förbehållsbelopp!

Frågan är väl då, varför har han inte försökt lösa det på 6år? (betala av ELLER ansökt om skuldsanering?).

Ber om ursäkt här, men din brorsa verkar va en jävla latmask om han inte orkar att vare sig rycka upp sig eller be om hjälp.

En människa som gått in i "väggen rycker inte bara upp sig". Eller du säger samma sa till den som förlorat ett ben i en bilolycka, fan, ta i lite nu och spring!

Ja, det säger jag.

Har man inte ryckt upp sig och gjort nåt åt sin situation efter 6 år, med eller utan ben, då har man andra problem än att man gått in i väggen...

Edit:
Säg åt han att gå till Soc på måndag och lösa sin skit.

Psykisk ohälsa rycker man inte bara upp sig från. En sådan människa kan vara oerhört nöjd med att bara orka ringa ett enda samtal i veckan t ex.

Jag har själv erfarenhet av detta. Jag har många i min närhet som upplevt liknande och jag har läst mycket om det.

Därför blir jag lite irriterad när du tror att det är så enkelt som att bara rycka upp sig. Sen kanske du har rätt i just det här fallet men det är svårare än vad du tror i de flesta fall. När hjärnan är avstängd. När du inte ens vet du hur du ska starta bilen trots du sitter i den med nycklarna i handen. Svårt rycka upp sig då!

Tror ingen orkar med det i längden. Det är för lång tid.

Ingen som fattar, existensminimum är ett mycket bättre ord. Det kör vi på.

Jag tror det mer känns som en befrielse att få bort allt på 5 år.
Har man skulder upp över öronen tappar man liksom det mesta. Skuldsanering är trots allt
en bra variant istället för att sitta på röven hela livet.
5 år går fort när man ser ljuset i tunneln ändå.

Nu kan jag ju bara prata om mig själv då men jag har skuldsanering, fick 3 års betalningstid och den e över om 3 månader. Tycker själv att tiden bara sprungit igenom dessa 3 åren. Och sen e skuldsanering inte allt för tungt, du får tjäna lite mer och får behålla pengarna så det e inte så illa som alla försöker få det till. Visst, man kan ju inte gå ut o handla vad man vill kanske men man klarar sig gott o väl.

Sedan han gick in i väggen så har han:

Pratat med alla lånebolag, kontinuerligt.

Haft kontakt med KFM, kontinuerligt.

Jobbat så mycket han orkar, fast han inte alls borde.

Blivit hämtad av ambulans 4 gånger på jobbet då han kämpat på för att få ihop pengar, men kroppen lagt av.

Hjälper ständigt allt och alla.

Jobbar ideellt en gång i veckan med ungdomar som behöver hjälp i vardagen.

Så visst, han är en latmask som någon nämnde.

Frågar en sista gång, om det nu finns någon som är insatt i ämnet.

Alt 1: Han jobbar gärna på tills alla lån blir avbetalda, även om det tar 25 år.

Alt 2: Han ansöker om skuldsanering, som KFM gett honom råd att göra.

Alt 3: Familjen går ihop och betalar av ursprungs lånet på ca 300.000, om nu inkasso/låneföretagen går med på det.

Frågar dom som haft erfarenhet av kontakt med inkasso/lånebolag. Hur ser förhandlingsläget ut?

Det e bara att ansöka om skuldsanering, blir inte värre än ett nej.

I hans sits så hade jag kört på skuldsanering,
Jag har själv tagit mig ur en liknande sits med skulder på miljonen, med facit i hand skulle jag tagit sanering för är man inte utbränd så blir man det efteråt.

Intrum lyckades jag förhandla bort 70% av räntan vid ackordsuppgörelse.
Lowell är helt omöjliga.
Visma fick jag bort 60%
Wasa fick jag bort 20%

Så det är bara ladda kaffekokaren och sätt dig med telefonen, men skulle tippa på att du kanske får ner skulderna till 550-660k