Borde vi prata mer öppet om kink och BDSM?

Jag la upp en bild på social media. Det var en tramsig meme, som med lite humor och fantasi anspelade på kinbaku/shibari.

Det tog mindre än en minut innan kommentarerna började trilla in. Allt ifrån att sånt där kan jag ju inte antyda offentligt, till de mer vanliga reaktionerna som att jag är sjuk och bör söka hjälp, att jag lider av självskadebeteende osv. Det även från personer som är helt för tex könsbyte, operation med allt vad det innebär.
Smisk och bondage däremot, där var gränsen passerad och det skulle jag få veta.

Jag är allra oftast väldigt privat med vad jag tycker om. Efter att ha läst kommentarerna tog jag av trötthet bort bilden och började tänka på fenomenet.

Annat ex. Härom dagen diskuterade jag med en vän, som har problem med sitt sexliv och var rätt hård mot sin pojkvän. Hon beskyllde honom för att hennes orgasmer uteblev. När jag sa att jag tycker att hon har ett eget orgasmansvar också, blev responsen att hon minsann vet vad för typ av sex jag går igång på och att jag därmed inte är rätt person att komma med råd.

Att inte ha varit öppen har lett till bekymmer i förhållanden. Att vara öppen har lett till bekymmer det med. Jag anser inte att man bör prata om allt med vem som helst, hur som helst, men att aldrig prata om kinks/BDSM gör ju också att folk fortsätter vara oförstående och fördomsfulla. Att låtsas som det inte ens finns, I hopp om att det då försvinner...

Hur gör ni? Berättar ni öppet och fritt eller "leker ni vanilj" i det offentliga? Än idag, i en tid där de flesta förespråkar öppensinnlighet och acceptans för folks olikheter, känner jag fortfarande att dessa ämnen är tabu. Hur kommer det sig? Borde vi prata mer öppet om sånt här?

När jag var yngre var jag mer öppen om mina upplevelser. Jag upplevde dock att jag dömdes för det, och att det var lätt att lägga epitet som självskadebeteende etc på det. Jag var väldigt öppen om mycket och hade väl uppfattningen att om jag står för vem jag är så är det lättare för andra.

Idag är det inte riktigt så. Jag är mer privat om mycket, och det finns saker som jag inte direkt är öppen med utåt om det inte är så att det på något sätt känns relevant. En av de sakerna är att jag haft en pojkvän som inte direkt hörde till vanilj spåret, och att jag lät det hela gå betydligt längre än vad jag borde ha gjort (fanns inget samtycke).

Det betyder inte att jag tycker att det är fel. Jag tycker att alla har rätt tilll sin sexualitet. Men ibland kan jag tycka det blir lite mycket. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel.

Jag har aldrig shame:at någon dock som stått för något eller skrivit något i den branschen. Skulle aldrig komma på tanken.

Är det någon som vill dra en sådan diskussion så är jag inte den som blir rädd men jag funderar alltid i bakhuvudet vad som är OK att dela med sig av med avseende på min fru. Jag vill ju inte berätta något privat om andra, medan jag själv är mer en öppen bok. Man känner av andra och om de är lite pryda så går jag aldrig längre än dem. Rätt samtal med rätt person helt enkelt. Sociala medier hade jag inte lagt upp sådant på, då jag tycker man inte ska behöva konfronteras med ämnen man kanske inte är mogen för. Hemmavid är jag heller inte tillbakadragen men min fru får ha ett par glas i sig så hon vågar prata om det. Alla är vi olika, och det är väl bra.

Jag tycker generellt att vi inte måste normalisera BDSM. Själv känner jag inte ett behov av att "leka vanlij" i mitt vardagsliv eftersom de flesta människor jag möter inte har något med mitt sexliv att göra. Dessutom är mycket av kink och BDSM ganska konstigt och behöver inte vara normalt. Man spelar ju ändå på saker som våld och underkastelse. Däremot skulle jag kunna önska att det fanns en större acceptans kring att allt här i världen inte måste vara präktigt, rentvättat och duktigt. Framförallt när det kommer till sex, som ju bara är en röra av begär och impulser.

Å andra sidan tycker jag att dina vänner låter väldigt otrevliga och jag är glad att jag aldrig har behövt uppleva något liknande. Det är väldigt förminskande att säga att du har ett självskadebeteende och att du inte får uttala dig om sex.

Och även om jag inte känner att BDSM måste vara något normalt och 100% accepterat så kan jag ofta känna att den feministiska debatten har blivit väldigt dominerad av rika heteromammor som lägger all sin tid på att å ena sidan frossa i övergreppsskildringar på sociala medier och å andra sidan skrika åt mig att jag har ett äckligt sexliv för att det är för våldsamt för deras smak. Funderar på om det inte är just den nymoralistiska glidningen som får folk att reagera så dåligt på bdsm just nu.

Jag förstår inte varför man måste prata så mycket om sitt privatliv med främlingar? Oavsett om det är BDSM eller vad fan det nu kan vara.

Jag är helt öppen med allt sådant sedan hedenhös. Men eftersom sex just aldrig kommer upp som ämne och om det trots allt berörs tenderar handla om vaniljproblem så...

Krasst. Jag trycker inte upp det i ansiktet på folk och ingen frågar någonsin. Ingen är intresserad, inte ens av en maktdynamik som borde vara uppenbar och ännu mycket mindre av en gubbes sexliv.

Jag tycker väl egentligen att man kan hålla sin perversioner för sig själv.
Inte så att jag hindrar någon men förstår inte riktigt varför man ska fläka ut sig själv för en massa halvbekanta och släktingar.
Men vissa har ju mer behov av uppmärksamhet än andra.
Själv hade jag valt att inte kommentera bilden alls, har man inget snällt att säga behöver man inte säga någonting alls.

Exakt så. Även om jag hade jag varit en vaniljsnubbe skulle jag aldrig ha kommit på tanken att diskutera det med någon annan än dem jag penetrerar.

Det där sammanfattar nog ganska bra hur jag tänker och vad jag funderar kring.

Tack till alla i tråden, för nyanserade och vettiga inlägg. Intressant att läsa.

Nu tycker jag ju totalt annorlunda - att den feministiska debatten just är del i att öppna upp för folks sexualiteter och drifter och skillnaden mellan verklighet och fantasi.
Ta saker som våldtäktsfantasier - vilket på Engelska har ett otroligt mycket bättre ord "ravagementfantasy" - som ju är mer passande. Drömmen är ju att bli tagen vare sig man vill eller inte, men att man egentligen vill vilket är mer "ravement" än "rape"... anywhooo att debatten kring sexualitet gått från att vara sexualitetsfördömmande till mer introspektiv. Att det inte finns några problem alls med att nån vill (säg) bli kissad på, ha på sig läder eller vad det kan vara - men att man fortfarande kan diskutera varför.

Sen har det det senaste åren dykt upp en ny våg av särartsfeminister eller besläktade som ser alla sexuella handlingar som suspekta om dom inte är vaniljigt missionären - detta i grund från en porrkritik som startade genom att totalt missa bollen och blanda ihop "porr" och "sexualundervisning".
Man ville att all sexuell underhållning också skulle vara uppbyggande...
Det viktiga är att komma ihåg att feminism här på FB tenderar att bli ett bekvämt avrundningsord för plattnackade - istället för att faktiskt beskriva en väldigt vanlig del i en ideologisk praktik.

Man kan i alla fall hålla sig till att prata om det när man vet att sällskapet är intresserade. Så om man vill snacka med folk på internet om det så kanske man kan skippa att göra det på Bookface och hålla det på Darkside, typ.

Frågeställningen är om vi borde prata om ämnet mer offentligt. Du har redan svarat att du inte tycker så och det respekterar jag.

Att som i mitt första exempel bli stött av den memen och se den som ett diskussionsunderlag överhuvudtaget, kändes överdrivet och lättkränkt och ur det växte mina funderingar att det kanske rentav är pga att det 'endast' snackas om saken på exempelvis Darkside, eller helst inte alls, som folk blir så chockade.

Om man bara vill diskutera med likasinnade så är nog Darkside ett bra community. Vill man däremot skapa en diskussion med blandat folk med olika syn på saken, som inte redan är i BDSM-svängen, känns det mer givande att använda andra forum, kan jag tycka.