Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Ja, vem kan den skyldige vara tro…

Det är svårt att veta exakt vad som hänt med en så liten del utav historien. Men oavsett har hon utsatts för ett trauma, en rädsla att det skall påverka henne och barnen. Något som de har.
På ett eller annat sätt har hon abrupt blivit utan sin kärlek och sliten i stycken.

Så jo, hon har blivit utsatt. Inte så direkt som många andra, kvinnan som pratat i media för att hennes make tog livet av sig, kvinnan vars hus blev vandaliserat, kvinnan som grät och bönade inför sara och patrik för att hennes barn påverkades i skolan. Varför inte kvinnan som ganska nyligen fått utstå kommentarer på facebook där hon delade ett inlägg om en familjeutflyckt. Barnen har alltså inte rätt till att leva ett normalt liv utan hon är tvungen att lämna och för att hon inte gör det så skall hon utsättas? Att hon inte har sin egna rätt att bestämma. Folk anser att hennes kommentarer försvarar honom, men varför kan det inte ses som kommentarer som försvarar henne själv och de val hon valt att göra i det hela?

Men du skall väl fortsätta med din mantra om att anhöriga inte påverkas och om de gör de så är det inte Dumpens fel. Det är då helt enkelt någon annan som är skyldig.

Så du menar alltså att psykisk misshandel och trauma inte räknas som någon form av utsatthet? Det var ju en intressant ståndpunkt, får man säga.

När Dumpens egna medarbetare själva varnar för att deras publiceringar kan leda till våld eller andra allvarliga konsekvenser, då vet man ju att det inte rör sig om några fantasier. Och ändå väljer man att gå vidare. I det här fallet blev kvinnan så rädd att hon tog sina barn och bokstavligt talat flydde från sitt hem. Inte en kväll, utan flera dagar. Och långt efter det går hon fortfarande omkring och känner oro i sitt eget hem. En plats som för de flesta av oss borde vara den tryggaste vi har.

Och då får man väl ändå ställa sig frågan. Tror du att det där hade hänt utan uthängningen? Är det en normal reaktion på en vanlig dag i livet, att behöva ta barnen och sticka hemifrån?

Och vad gäller den så kallade samtalsterapeuten, där ser vi ytterligare ett exempel på hur man inte bör arbeta med människor i kris. Att lova återkoppling till någon som befinner sig i ett akut trauma, och sedan inte höra av sig, det är inte bara oprofessionellt, det kan vara direkt livsfarligt. I vissa fall är det där enda livlinan personen har kvar. Och att släppa taget just då, det säger mycket.
Så om det där är vad man kallar "stöd", då vill jag bara gråta.

Pågår det ngn förundersökning mot Dumpen elle?

Så du menar alltså att psykisk misshandel och trauma inte räknas som någon form av utsatthet? Det var ju en intressant ståndpunkt, får man säga.

När Dumpens egna medarbetare själva varnar för att deras publiceringar kan leda till våld eller andra allvarliga konsekvenser, då vet man ju att det inte rör sig om några fantasier. Och ändå väljer man att gå vidare. I det här fallet blev kvinnan så rädd att hon tog sina barn och bokstavligt talat flydde från sitt hem. Inte en kväll, utan flera dagar. Och långt efter det går hon fortfarande omkring och känner oro i sitt eget hem. En plats som för de flesta av oss borde vara den tryggaste vi har.

Och då får man väl ändå ställa sig frågan. Tror du att det där hade hänt utan uthängningen? Är det en normal reaktion på en vanlig dag i livet, att behöva ta barnen och sticka hemifrån?

Och vad gäller den så kallade samtalsterapeuten, där ser vi ytterligare ett exempel på hur man inte bör arbeta med människor i kris. Att lova återkoppling till någon som befinner sig i ett akut trauma, och sedan inte höra av sig, det är inte bara oprofessionellt, det kan vara direkt livsfarligt. I vissa fall är det där enda livlinan personen har kvar. Och att släppa taget just då, det säger mycket.
Så om det där är vad man kallar "stöd", då vill jag bara gråta.

Ja, dom är ju ganska tydliga med att dom inte vill förknippas med några medieriktlinjer eller etiska överväganden överhuvudtaget. Det är ju frivilligt i Sverige, vilket man kan tycka vad man vill om, men det innebär också att man frånsäger sig det ansvar som normalt följer med att publicera känslig information.

Det är heller inte särskilt konstigt att etablerad media håller avstånd till Dumpen. Dom spelar inte efter samma regler. Och när man inte gör det, då undergräver man också det förtroende som krävs för att ta till sig journalistik överlag.

I seriös publicistik väger man alltid in den potentiella skadan, särskilt när det gäller personens yrkesroll eller inflytande. Det är ju en viss skillnad på en högt uppsatt tjänsteman med makt över människor, och en privatperson utan något sådant inflytande. Det är inte oviktigt.

Nu har jag för all del inte mycket till övers för skvallerpress heller, dom publicerar ju i princip vad som helst om kändisar bara för att fylla spaltmeter. Men även där finns i regel någon slags etisk spärr, hur låg den än är.

Hela grejen kokar egentligen ner till ett grundläggande ställningstagande. Man får i det här landet publicera ganska mycket. Men det är frihet under ansvar. Och just det där med ansvar verkar Dumpen ha missat helt. Dom gör ingen skillnad på vad som är relevant, vad som är skadligt, eller vilka som riskerar att bli drabbade i andra led.
Det är, enligt min mening, inte bara ett etiskt haveri, det är fullständigt empatilöst.

Även om vi nu drar det hela så långt som att den uthängda faktiskt har begått ett övergrepp, våldtagit ett barn, så innebär inte det per automatik att barnet i fråga vill att hela världen ska få veta vad som har hänt. Det där är ju något som många inte tycks begripa.

För det finns nämligen offer som aldrig vill att deras historia ska bli offentlig. Inte i tidningar, inte i sociala medier, inte överhuvudtaget. Och dom som så småningom väljer att berätta, dom gör det på sina egna villkor. Inte på någon annans.

När man i vanliga medier väljer att inte hänga ut folk med namn och bild, så handlar det alltså inte främst om att skydda förövaren, vilket vissa verkar ha oerhört svårt att förstå. Det är för att skydda offret, och inte minst de anhöriga, från att släpas in i en offentlig skampåle som dom aldrig bett om att få stå på.

Och det där är ju en av dom stora bristerna i Dumpens metod. Det går inte att missa hur anhöriga, både barn och vuxna, får ta konsekvenserna av något dom inte har ett förbannade dugg med att göra. Dom blir ifrågasatta, hotade, påhoppade av främlingar som bara har läst ett namn på nätet och sedan bestämt sig för att agera.
Det är ovärdigt och förbannat farligt.

Ja, Dumpen har valt att inte följa den etablerade medieetiken och det är därför förståeligt att medier som gör det tycker att Dumpen är av banan. För visst finns det en poäng med gemensamma normer kring publicistik/journalistik.

Men som du skriver, är medieetiken inget tvång att förhålla sig till.

Jag menar däremot att Dumpen visst gör etiska överväganden, men de håller sig till sin egen Dumpenetik som tillåter utpekande på det sätt Dumpen gör. De har alltså en etik och baserar sina publicistiska val på denna etik.

Sedan kan man tycka att det är fel etik, i jämförelse med medieetiken, och jag ansluter mig till den uppfattningen. Det är likväl en Dumpens etik.

Synen på etik och moral kan som bekant skifta mellan olika individer, grupper, samhällen, kulturer och tider. Inom ”Dumpengruppen” anses det som Dumpen gör vara rätt och riktigt, vilket bygger på ett etiskt/normativt övervägande.

Medier som följer medieetiken tar alla möjliga hänsyn, inklusive brottsoffer. Emellertid är grunden för att inte utpeka exempelvis en brottsling att det saknas allmänintresse som trumfar publicitetsskadan, den primära och sekundära, för brottslingen.

Även när namn och bild publiceras på någon som har begått ett brott, sker regelmässigt inte detsamma beträffande offret.

Eftersom det i Dumpenscenariot saknas ett offer, handlar alltså frågan om huruvida det är rätt av Dumpen eller inte att utpeka personen med tanke på personen ifråga (primär publicitetsskada) och dennes anhöriga (sekundär).

I en Dumpenkontext motsvarar med andra ord gäddan (den klandervärde, om än ej brottslige) brottslingen i fall där medier som följer medieetiken överväger ett utpekande, med eller utan offer.

Om du läser chattloggarna så ser du att vi är tydliga med åldern tidigt i chattarna.
Normala människor slutar chatta när vi skriver att vi är under 15 år.

Ja, Dumpen har valt att inte följa den etablerade medieetiken och det är därför förståeligt att medier som gör det tycker att Dumpen är av banan. För visst finns det en poäng med gemensamma normer kring publicistik/journalistik.

Men som du skriver, är medieetiken inget tvång att förhålla sig till.

Jag menar däremot att Dumpen visst gör etiska överväganden, men de håller sig till sin egen Dumpenetik som tillåter utpekande på det sätt Dumpen gör. De har alltså en etik och baserar sina publicistiska val på denna etik.

Sedan kan man tycka att det är fel etik, i jämförelse med medieetiken, och jag ansluter mig till den uppfattningen. Det är likväl en Dumpens etik.

Synen på etik och moral kan som bekant skifta mellan olika individer, grupper, samhällen, kulturer och tider. Inom ”Dumpengruppen” anses det som Dumpen gör vara rätt och riktigt, vilket bygger på ett etiskt/normativt övervägande.

Medier som följer medieetiken tar alla möjliga hänsyn, inklusive brottsoffer. Emellertid är grunden för att inte utpeka exempelvis en brottsling att det saknas allmänintresse som trumfar publicitetsskadan, den primära och sekundära, för brottslingen.

Även när namn och bild publiceras på någon som har begått ett brott, sker regelmässigt inte detsamma beträffande offret.

Eftersom det i Dumpenscenariot saknas ett offer, handlar alltså frågan om huruvida det är rätt av Dumpen eller inte att utpeka personen med tanke på personen ifråga (primär publicitetsskada) och dennes anhöriga (sekundär).

I en Dumpenkontext motsvarar med andra ord gäddan (den klandervärde, om än ej brottslige) brottslingen i fall där medier som följer medieetiken överväger ett utpekande, med eller utan offer.

Det är förbjudet att diskriminera någon för dess sexuella läggning.

Torde det då inte vara straffbart att hänga ut en pedofiler (man hade ju inte hängt ut personen om det inte var för hens läggning) även om dess handling är olaglig och än mer olagligt ifall handling inte går att bevisa?