Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Ja, alltså. Nu var ju just en rörmokare bara ett exempel, eftersom det hade diskuterats tidigare. Så det var inget jag tänkte lägga någon större vikt vid. Men visst, man kan ju dra det till sin spets om man känner för det.

Du skriver till exempel att en rörmokare måste leverera ett fungerande jobb. Och det kan man ju hålla med om. Men samtidigt kan man ju fråga sig om det inte är minst lika viktigt, om inte viktigare, att journalistik fungerar. Speciellt när den som utger sig för att vara journalist också har ett utgivningsbevis. För det är ju det där beviset som, enligt Justitiekanslern, ger ett visst juridiskt svängrum. Det innebär att man kan göra saker som annars hade varit straffbara, utan att det egentligen får några större konsekvenser.
Och där ligger ju problemet. För själva titeln "journalist" borde innebära att det finns en seriös grund att stå på och att allmänheten faktiskt kan lita på den information som förmedlas. Men när vem som helst kan kalla sig journalist, utan någon egentlig utbildning eller yrkesetik, då blir det ett problem.

En dålig rörmokare kanske förstör för tio kunder innan han får näringsförbud och tvingas lägga ner. Men en journalist, eller någon som bara påstår sig vara det, kan förstöra för hundratusentals människor och ändå kunna fortsätta som om ingenting hänt. Just för att de är skyddade bakom ett system där Justitiekanslern inte verkar ha något större intresse av att faktiskt göra det jobb som den är ensam om att kunna utföra.



Jag är fruktansvärt nyfiken på vad det är du menar att Dumpen gör som är så mycket bättre än den riktiga journalistkåren.
För om vi nu pratar om journalistik, riktig journalistik, då handlar det om att granska makt, att arbeta objektivt, att följa vissa pressetiska principer och att presentera fakta på ett sätt som håller för en kritisk granskning. Och när jag ser hur den här självutnämnda "journalistiken" bedrivs, så måste jag säga att jag har svårt att se hur den skulle vara bättre än det vi redan har.

För vad är det dom gör, egentligen? Dom spelar domare, jury och bödel på en och samma gång. Dom hänger ut människor på löpande band, utan någon egentlig tanke på anhöriga, utan att låta någon annan granska deras metoder eller deras slutsatser. Och sen ska vi bara köpa det? Jag har svårt att se hur det skulle vara bättre än riktig journalistik, där man åtminstone har någon form av ansvar och en pressetik att förhålla sig till.

Så, om du har ett bra svar på den frågan, att Dumpen faktiskt skulle vara bättre än den riktiga journalistkåren, då får du gärna utveckla det. För hittills har jag inte sett något som ens är i närheten av det.



Absolut. Hade du varit dövblind på medeltiden, då hade du ju varit körd. Det är det väl ingen som ifrågasätter. Lika lite som att ett simpelt synfel eller en bruten fot kunde innebära slutet på stenåldern. Men vi har ju, som tur är, kommit en bit längre än så.
Poängen med civilisation är ju att vi utvecklas. Vi anpassar oss, förbättrar villkoren för fler och ser till att människor som annars skulle ha varit chanslösa faktiskt kan leva ett drägligt liv. Det som en gång var en dödsdom är idag några dagars sjukskrivning och sen tillbaka till jobbet. Det är så vi går framåt, genom att lösa problem, inte genom att bara acceptera dom som ödet. Och det är ju just det där som är skillnaden mellan ett samhälle som strävar framåt och ett som vill tillbaka. Strävar du bakåt, då blir resultatet därefter, alltid sämre. Nu säger jag inte att det var det du menade, så missförstå mig rätt.

Men det kan vara en intressant diskussion i ett annat forum, för det finns ju gott om folk där ute som faktiskt resonerar så, att vi skulle ha det för bra idag, att vi skulle vara för svaga eller bortskämda. När det i själva verket bara handlar om att vi lärt oss att ta hand om varandra lite bättre än vi gjorde förr. Och det kan man ju knappast kalla en dålig sak.



Mitt lilla avsteg från ämnet var inget annat än just det, ett avsteg. Inget mer, inget mindre. Och om det nu skulle råka leda till att det skänks en femtiolapp mer än de annars hade gjort, då ser jag det som en trevlig bieffekt.
Men någon fokusförflyttning var det inte. Snarare en liten fuling, för att kanske hjälpa någon en smula. Och det kan jag leva med.

Om ni har konstruktiv kritik - varför ge er på någons sjukdom?? Vad har det med saken att göra o varför inte ge sig på ngn som är ond på riktigt? Borde finnas ngn slags gräns för hur lågt man vi gå. Särskilt som era argument handlar om ngn slags medkänsla.

Om ni har konstruktiv kritik - varför ge er på någons sjukdom?? Vad har det med saken att göra o varför inte ge sig på ngn som är ond på riktigt? Borde finnas ngn slags gräns för hur lågt man vi gå. Särskilt som era argument handlar om ngn slags medkänsla.

Ja, alltså. Nu var ju just en rörmokare bara ett exempel, eftersom det hade diskuterats tidigare. Så det var inget jag tänkte lägga någon större vikt vid. Men visst, man kan ju dra det till sin spets om man känner för det.

Du skriver till exempel att en rörmokare måste leverera ett fungerande jobb. Och det kan man ju hålla med om. Men samtidigt kan man ju fråga sig om det inte är minst lika viktigt, om inte viktigare, att journalistik fungerar. Speciellt när den som utger sig för att vara journalist också har ett utgivningsbevis. För det är ju det där beviset som, enligt Justitiekanslern, ger ett visst juridiskt svängrum. Det innebär att man kan göra saker som annars hade varit straffbara, utan att det egentligen får några större konsekvenser.
Och där ligger ju problemet. För själva titeln "journalist" borde innebära att det finns en seriös grund att stå på och att allmänheten faktiskt kan lita på den information som förmedlas. Men när vem som helst kan kalla sig journalist, utan någon egentlig utbildning eller yrkesetik, då blir det ett problem.

En dålig rörmokare kanske förstör för tio kunder innan han får näringsförbud och tvingas lägga ner. Men en journalist, eller någon som bara påstår sig vara det, kan förstöra för hundratusentals människor och ändå kunna fortsätta som om ingenting hänt. Just för att de är skyddade bakom ett system där Justitiekanslern inte verkar ha något större intresse av att faktiskt göra det jobb som den är ensam om att kunna utföra.

Hon har utgivningsbevis och jobbar med publicistisk verksamhet
Alltså är hon journalist

På samma sätt som en person är rörmokare om den ägnar sig åt rörmokeri oavsett om denne har utbildning eller ej

Aktivistisk journalistik kan man kalla det

Och på samma sätt som denna ej licensierade rörmokare får Sara ta ett personligt ansvar för de effekter handlingarna ger.

Ja det kan ju ingen ta ifrån dom. Vi som satt bänkade framför tre kronor, vita lögner, rederiet m.m. Jag måste (med viss motvilja) säga att det är ett mästerverk som duon oavsiktligt(!) lyckades med. Det har varit och är en föreställning som heter duga! Det finns blandningar av alla möjliga tidigare trendbrytande koncept. Såsom robinson, tre kronor, kvinnofängelset mf.l.

Tror inte någon tidigare tvunderhållning har gett mig sådana kallfrysningar, skratt, extremt pinsamma stunder och stor underhållning. Inte bara gäddorna tänker jag på då utan även Sjöbergs nya aktiebolag som sjösattes med dess handplockade styrelse.

Gäddorna som vi fick lära oss att dom numera ska kallas. De kastades ofta brutalt in i strålkastljuset och blev "kända" över hela riket på en natt. På både liv och död. Fasiken nästan som lite influenser av självaste Shakespeare också.

Precis och 60 åriga gubbar som söker 12-åringar är KÄRLEK! Gubbarna känner säkert det iaf, tror du inte?

Jag har hammare och plåster men kallar mig inte snickare eller kirurg. Bertil att påstå att dumpen är journalister blir lite skevt. Jag tror många glömmer att journalism är en grundpelare i en fungerande demokrati.

Om SoP gick journalisthögskolan så skulle Dumpen vara upplagt på ett helt annat sätt och skulle förmodligen ha ett HELT annat stöd. Det är just det som är själva essensen av Dumpen förakt för lagen och bättre vetande. Aktivism skulle man kunnat ha kalla det om dom inte upprepade exakt samma auktion 575 gånger.

Semantik kanske, men ganska viktigt.

"Journalistik är ett begrepp som sammanfattar arbetet med insamling, urval, bearbetning och presentation av det redaktionella innehållet i massmedier"

Journalist är ingen skyddad yrkestitel sen kan man hävda att dom befinner sig i gränslandet mellan journalistik och aktivism vilket dom själva hävdar

Det är väldigt intressant att vissa tjatar om att dumpen är journalister. Att dom går omkring och kallar sig journalister bara för att dom fått tag i ett utgivningsbevis. Det är ju lite som att skriva ut ett diplom hemma och sen kalla sig hjärnkirurg. Alltså det blir ju löjligt.
Grejen är ju att ett utgivningsbevis egentligen bara betyder att du har någon som tar ansvar om du klantar till det och sprider skit. Det är alltså en juridisk grej, inte ett bevis på att du kan granska makten, avslöja oegentligheter eller hålla dig till pressetiken.
Och visst, titeln journalist är ju inte skyddad, så rent krasst kan ju vem som helst kalla sig det. Men nånstans får man väl ändå använda hjärnan lite grann. Jag menar, vi kräver ju att rörmokaren ska veta vad han håller på med innan han får skruva på rören hemma hos folk. Samma med läkare, snickare eller piloter för den delen.

Men här, nej, nej, det räcker visst med ett utgivningsbevis och ett Instagramkonto så är man tydligen grävande journalist numera. Det är ju inte klokt egentligen. Och folk köper det dessutom. Världen är bra konstig ibland.

Det där är ju ganska enkelt egentligen. En riktig rörmokare till exempel, han har ju gått sin utbildning, gjort sina timmar och vet vad han håller på med. Sen kan ju vem som helst gå runt och kalla sig rörmokare om dom vill, men utan utbildning så är det ju bara trams. Det är ju inte värt nånting.
Och det där gäller ju fler yrken. Chaufförer, snickare, mekaniker, personliga tränare. Ja, du fattar. Alla kan kalla sig vad dom vill, men det betyder ju inte att dom faktiskt är det på riktigt.
Lite som när ungar springer runt och leker brandman. Det kan se hur trovärdigt ut där hemma i vardagsrummet, men det är ju ingen som skickar ut dom på ett skarpt larm för det. För dom är ju inte riktiga brandmän, hur gärna dom än vill.

Och det är precis samma sak med folk som tror att ett utgivningsbevis gör dig till journalist. Det är liksom bara ett papper, du blir inte journalist av det, lika lite som grabben i plastbrandhjälm blir deltidsbrandman bara för att han springer runt och tutar med leksaksbilen i köket.

Jag tycker också det haglar med dubbelmoral ifrån vissa som är delaktiga i bland annat denna tråd. Det är ju så man får ont i huvudet bara man tänker på det. För det här är ju inget nytt fenomen direkt, utan snarare något man sett till förbannelse. Det vill säga, folk som sitter på sina höga hästar och predikar om rättvisa och moral, men som i praktiken bara tillämpar det där när det passar deras egen agenda.

För det är ju så här, om man nu på fullaste allvar tror på principen att alla ska vara lika inför lagen, då kan man ju inte samtidigt sitta och applådera när vissa blir uthängda, förnedrade och i princip rättslösa bara för att man själv råkar ogilla dem. Men det är precis det som sker. Och det är det som gör det så förbannat tröttsamt att följa vissa av de här diskussionerna. För när samma brott plötsligt inte är lika allvarligt beroende på vem som begått det, då har vi lämnat rättsstaten och klivit rakt in i nån slags medeltida pöbelmentalitet. Och det kan ju till och med en halvblind tax förstå att det inte är någon vidare hållbar väg framåt. Men ändå håller dom på, dag ut och dag in. Så man får väl luta sig tillbaka och konstatera att dumheten verkar vara den enda riktigt jämlika kraft vi har kvar i det här landet. Den gör i alla fall ingen skillnad på folk och folk.

----------------------------------------------------

Man behöver ju inte vara raketforskare för att räkna ut vad det är för typ av figurer som håller till i den där så kallade "Gräv"-gruppen. Rent krasst så framstår det ju som ett litet sällskap av folk med, ska vi säga, grava brister i både impulskontroll och verklighetsförankring. Alltså, det är så mycket sjuka fantasier, påhopp och rena trakasserier att det nästan blir parodiskt, och ändå är det på riktigt.

Nu är jag ju inte med där själv, och det tackar jag min lyckliga stjärna för. Men jag har sett tillräckligt, skärmdumpar och berättelser från folk som haft oturen att hamna i skottlinjen, för att förstå vad det handlar om. Och då kan jag säga så här. Skulle man samla ihop det där gänget och skicka iväg dem på en grundlig psykiatrisk utredning, så tror jag att resultatet skulle vara, låt oss kalla det "anmärkningsvärt".
Dom sitter där, dag ut och dag in, och vevar på med sitt hat och sina fantasier och tror att dom är nån slags självutnämnda rättskipare. Det är nästan så man undrar om dom på allvar tror att dom gör någon nytta. För det enda dom gör, egentligen, är att bevisa hur jävla sjukt det kan bli när folk tappar både omdöme och anständighet.
Så jag har väldigt svårt att ta någon på allvar som medvetet väljer att hänga kvar i ett sånt sammanhang. För då har man nog fastnat i något som är betydligt allvarligare. Då är vi snarare inne på behovet av professionell hjälp. Och det snarast.

----------------------------------------------------

Angående att skjuta upp rättegången så tycker jag det är rätt av tingsrätten att låta det ske på utsatt tid.
Det är ju precis som väntat, det här. För vissa människor tycks ju rättssystemet bara vara nånting som gäller alla andra, men när det väl är deras tur att stå till svars, då ska det plötsligt visas hänsyn och tas hänsyn och skjutas upp och hållas på.

Men så funkar det ju inte. Har du dragit igång hela den här karusellen, och samtidigt haft mage att utmåla dig själv som nån slags rättskipare på heltid, ja då får du faktiskt också tåla att det ställs krav på att du dyker upp när det är dags att syna korten. Det är väl det minsta man kan begära.

Och allt det här gnället om att man inte är helt återställd. Nämen snälla nån. Om du orkar jobba litegrann, vara aktiv på sociala medier, svara på mejl och hålla låda, då orkar du väl sitta i rätten och svara på frågor också. Det är ju inte så att man ska springa ett maraton direkt. Det handlar om att infinna sig och förklara sig.

Tänk om rollerna hade varit ombytta. Tänk om det var någon av de där människorna de brukar hänga ut som bad om att få skjuta upp sin rättegång på grund av hälsoskäl. Då hade det blivit ett jävla liv. Då hade det skrikits om undanflykter och feghet och fan vet vad.

Det är väl som vanligt. För vissa gäller reglerna, och för andra är det bara nåt som man böjer lite på när det passar. Men lagen ska inte göra skillnad på folk. Det är det som är själva grunden för ett rättssamhälle. Och det verkar ju tyvärr gå vissa totalt förbi, särskilt dom som mest springer runt och viftar med högafflar och känner sig som domare själva.
Men det är väl som det brukar vara. Mycket snack och lite verkstad.

OT
För den som orkat läsa ända hit och känner att man vill göra något för en annan människa så skulle jag vilja föreslå att ni kollar på det här. https://gofund.me/5ed95bad Där kan man faktiskt bidra med en slant till en person som haft riktigt otur i livet. En person som som vuxen har blivit både blind och döv och lever utan tolkstöd 98% av sin tid.

Tänk nu på det ett tag, sätt er in i hans situation. Han har barn som han inte kan vara delaktig i deras liv på det sätt han skulle vilja, hela tiden, nästan varje dag. För att sätta det i perspektiv, skulle ni själva klara av att leva ett sådant liv, utan att kunna vara där för era barn eller vara den förälder ni vill vara? Det är klart att man måste ta ett steg tillbaka och tänka efter vad det innebär att vara i en sådan situation. Det är en verklig jäkla utmaning.

Så om ni känner att ni vill hjälpa någon som verkligen har det tufft, då är detta ett bra sätt att göra det på. Det är ju så det ska vara, att man hjälper de som verkligen behöver det.

Intressant observation och reflektion! Jag har umgåtts med funderingar i liknande banor, att Dumpen är helt klart ett banbrytande medieprojekt - det är uppenbart.

Parallellerna till diverse tidigare tv-produktioner är onekligen slående, såsom när Robinson sjösattes (omfattande debatt om "förnedrings-tv"), eller sju år senare när Idol såg dagens ljus. Åtskilliga av 00-talets dokusåpor lirade i den ligan.

Skillnaden mellan Dumpen och dessa produktioner är emellertid det moraliska klandret/dömandet i Dumpens fall. Det är på en annan nivå än, säg, Robinson och Idol där folk avser att göra något bra, vill prestera och som i sig inte är moraliskt förkastligt.

Redan Insider konfronterade folk vid något tillfälle, folk som sökte sexuell kontakt med människor under 15 år. Trolljägarna gjorde sin grej. Till och med Veckans brott duperade en man att tro att han sexchattade med en underårig person, varefter GW konfronterade. Samtliga dock med blurr/anonymisering när de väl gjorde entré i rutan.

Dumpens brutala exponering, där gäddorna identifieras via bild (och i undantagsfall även namn) är ett för svensk publicistik och mediekultur vägröjande fenomen:

Aldrig tidigare har vanliga, okända Svenssons på ett så systematiskt och medvetet sätt i sådan omfattning fått se sig själva göra bort sig av episka proportioner i etern; utställda i ett skyltfönster, vilket praktiskt taget vem som helst i världen har möjlighet att passera förbi.

Det som bidrar till underhållningen är väl just det du är inne på, ömsom kallfrysningar, ömsom pinsamheter med mera. Dumpen regisserar pjäs efter pjäs, där huvudrollen tilldelas existenser representerande ett tvärsnitt av det socioekonomiska spektret i vårt land. Det är jurister, professorer, verkställande direktörer, revisorer, lärare, lastbilschaffisar, lagerarbetare, kockar, missbrukare och allmänt vinddrivna varselvästar ur spår i tillvaron. För att nu göra ett axplock.

Vinnare och förlorare, drömmare och realister, ungtuppar och åldringsmän - ingen går säker när Långeman och Gullebrand närsomhelst kan vänta bakom ett hörn i valfri byhåla eller storstad, beredda att föreviga den scen centralgestalten i fråga (o)frivilligt anträder.

Så nog är Shakespeare rimlig att relatera till i detta (närmst) absurdistiskt socialrealistiska sammanhang, konstnärliga kvalitetsjämförelser åsido. Eller varför inte vår egen Lars Norén? "Det var rena Noréndramat!" är ett bevingat uttryck för att skildra den där släktmiddagen som var tänkt att avnjutas i dur, men som avlöpte i moll.

"Jag fick rena gäddångesten!" är förslagsvis uttrycket för känslan när man vet med sig att man har gjort något dumt och "alla" i ens närhet får veta om det.

Till denna pionjärande förnedringsunderhållning - som, må jag säga, generellt ger mig en fadd smak i munnen - adderar vi den ledande Dumpenduon, ett radarpar så omaka att deras egna bilaterala mellanhavanden, ironiskt gnabbande dialog, i vilken de inte skäms för att stundom också förnedra varandra, samt deras inbördes såväl kompletterande som kontrasterande agerande i sig utgör underhållning.

Allt medan de är ute på jakt någonstans i Sverige efter intet ont anande hel-, trekvarts- och halvfigurer, vars tillvaro snart kommer att ta en vända med förskräckelse. Bokstavligen, som det har visat sig - och som du noterar - på liv och död.

Dumpen är, kort sagt, en historiskt unik företeelse i Mediesverige.

Sant. Såg den här cirkusen med DR och deras reportage om dumpen. Det var ju nån ung tös som dom använde som lockbete som jag misstänker kanske är Saras dotter och det slog mig att hon kanske läser här. Hon tycker förstås det är vidrigt att se sin mamma angripas, så till skillnad från Dumpen som saknar moral så ska jag föregå med gott exempel och vara mer saklig. Självklart handlar detta bara om min egna självkänsla, har inte storhetsvansinne.

Intressant att lockbetet i granntråden med dumpenfansen omedelbart kommenterar hennes utseende. Inte ens i dessa sammanhang är ungar runt puberteten nåt man låter bli att sexualisera. Jag drar slutsatsen att det verkar gå till så och att 40-åringar tänder på 17-18 åringar och med andra ord så sysslar dumpen med hårklyverier när dom runkar upp gubbar som gillar unga tjejer, något som verkar vara helt rumsrent. Men det visste vi ju redan, att Patrik Sjöberg gillar att knulla riktigt unga tjejer. Så jäkla stort av honom att hålla sig på lagens rätta sida och avstå från 11-åringar trots att han kanske tycker dom kanske är mer fasta i köttet.

Som sagt det är inte Dumpen i sig som är intressant enligt mig, utan det enorma hyckleriet och överenskommelsen mellan Dumpen och deras fans, det viktiga är att flickorna är 15, då är fritt fram även för döende alkoholiserade 60-åringar som Patrik Alko Sjöberg.