Är min ekonomiska plan hållbar?

Hej, jag har i mitt tidigare liv ställt till det rejält för mig av flera olika skäl men främst pga psykisk ohälsa. Jag använde pengar som plåster kan man säga och konsumerade mig ur en depression.
I skrivande stund har jag ca 100.000kr i skulder i form av blanco lån.
70.000kr till 3,5% ränta och två st olika på vardera 15,000 till 18-20% ränta.
Jag har absolut inga som helst problem med att betala mina lån varje månad men det är ju segt med 18% ränta för varje tusen lapp jag trycker in så betalas bara typ 600 så 400 back varje månad i ränta.

Jag funderar på att söka ett samlingslån hos någon av storbankerna och samla samtliga lån under ett och samma tak och fördelen med det är ju att månadskostnaden sjunker till hälften minst men även blodtrycket går ju ner och det är ju inte fel.
Just nu betalar jag 2,500 i månaden för mina lån. Jag körde en Lendo och såg att jag kunde trycka ner kostnaden till 1300 i månaden mot 5% ränta, det känns som ett bra alternativ som är hållbart, eller vad säger ni?
Till hösten ska jag studera med CSN under de kommande 3 åren och jag funderar på att avsätta en autogiro transaktion varje månad om 500kr rakt in på ett ISK Avanza med en bred portfölj av index och liknande för långsiktigt sparande bara som jag inte behöver lägga ner någon som helst tid på och målet är väl att den här högen med pengar senare ska kunna användas för att pröjsa av hela lånet.

Jag har inga spelproblem eller något sådant utan jag har bara haft dåligt psyke. Efter sviterna av en ganska tung operation gick jag runt hemma i 1-2 år och dämpade en latent ångest som utsöndrade sig ur mig hela tiden. Pengarna gick allehanda konsumtion och inget av direkt värde utan endast plåster på såret saker.

Min inkomster/utgifter blir följande:
[Inkomster]
CSN:10.000/månad.
[Utgifter]
Lån: 1300~1400
Hyra: 2200 (bostadsrätt som är avbetald)
Mat: 3000
Telefon, internet, hemförsäkring: 1000
Nöje/kläder: 2000
Spara: 500
Över: 500 (åker ner i sparandet om inte något särskilt inträffar)

Det skall tilläggas att jag har ingen som helst buffert men välvilliga föräldrar som hjälper till om skiten träffar fläkten, naturligtvis. Mitt sparande är och har tidigare varit ganska obefintligt. Jag har aldrig riktigt behövt oroa mig över pengar för de finns i släkten och det gör ju att man inte tänker på det långsiktiga på samma sätt för man vet att det kommer ramla in förr eller senare ändå. Ibland kan jag tycka att jag haft dåliga föräldrar och det är nog så. När man blir utskickad redan direkt efter gymnasiet och får en lägenhet av sina föräldrar som mång andra bara kan drömma om så får man nog ett dåligt förhållningssätt till pengar. Det kanske låter dumt, egoistiskt och uppblåst. Men för vissa är verkligheten så och är man tidigt invävd i den bekvämligheten så resonerar man också efter den. Men det här lånet ska jag beta av själv utan utomstående hjälp och därför vänder jag mig till er efter konkreta tips eller hur någon utav er lyckats ta er ur en knivig ekonomisk situation.

Är detta en bra plan på min ekonomi?
Tror ni att det är en bra plan jag satt upp?

Ser inga som helst problem i hur du tänker. Kör på bara! Och med tiden kommer du säkert komma på lite småsaker du kan ändra och justerar bara längs vägen.

För mig helt obegripligt varför du inte planerar för arbete??

Jobba extra för cirka 5000/mån. Plöj in detta i dina skulder. Då är du skuldfri typ inom ett år.

Investera inte en krona förrän dina blancolån är betalda. Börsen kan gå både upp och ner under långa perioder men dina skulder kommer alltid kosta mycket pengar. Risk/avkastning i ditt fall blir helt efterbliven.

Däremot kan det vara lämpligt, i och med dina låga marginaler, att ha en liten buffert på kontot för oförutsedda utgifter så du inte behöver dra på dig ytterligare skulder.

Borde ju kunna låna till lägre än 5% ränta med bostadsrätten som säkerhet eller står du inte som ägare?

Nej tyvärr står ej som ägare även om jag praktiskt sett äger den och vid en försäljning får jag pengarna. Men jag vill ju inte låta min föräldrar veta om mina dumma jävla blancolån.

Jag är rädd att inte klara av att kombinera plugget med arbete. Det är verkligen en livsnödvändighet att jag klarar plugget.
Jag kanske bara ska avsätta 500kr till mitt egna sparkonto som är riskfritt och även det som blir över varje månad då, istället för att "gambla" på börsen, även om jag vänder mig mot att det skulle vara riskfyllt om man petar in pengarna i index fonder som följer värdsekonomin, typ. Det är ju bättre % än vanligt sparande, resonerar jag.

Bra resonerat och bra plan, grattis!

Jag skulle dock dra ner på kläder/nöjen medan du pluggar och har skulder.

Alla klarar av att plugga o arbeta samtidigt. Det är slappt att studera i Sverige. Vad ska du plugga?

Mellan raderna läser jag in en längtan efter att bli vuxen och ta ansvar för dig själv. En del i att vara vuxen är att jobba.

Förstår du inte vilken mental boost det kommer bli för dig när du jobbar, tjänar dina egna pengar och skulderna minskar i rasande takt?

Tack, okej. Jag tar till mig. Jag har allt jag behöver egentligen så det är ingen konst att trolla bort "kläder" och en tusenlapp där.

Jo absolut. Jag är mycket väl medveten om den mentala belöningen. Men jag är inte världens mest strukturerade person och det kräver jävligt bra skärpa och disciplin att lyckas jonglera med såväl ett arbete och ett ansvarstungt pluggande.

Tycker du är för sträng och kategorisk. Föräldrar ska stå ut med att deras barn mår dåligt och gör misstag. Det var ju därför du konsumerade. Men du känner dina föräldrar bäst och får välja om du ska berätta. Jag skulle inte vilja att mitt barn kämpade med 20 procent i ränta - och dessutom skämdes och behöll det som en mörk hemlighet.

Edit: Menar inte att du i första steget ska be dem lösa dina problem. Men man kan outa det ändå. Det är bra att vara ett team som pratar med varandra. Det kan ta bort en del av din stress och skam.

Se där, då har du fördubblat ditt ekonomiska utrymme!