Rödpillrad uppfostran?

Det kan bero på...

Barn gör gärna "revolt" mot föräldrarna i unga tonåren. Är du den dompterande i föräldraskapet skall du se att revolten mycket väl kan manifestera sig politiskt.

TS,

Du kan ju på halvt allvar föreslå lite olika woke-förslag som att gå på kebabhak, pröva att flytta till ett utsatt område eller sätta barnet i kö till en muslimsk friskola. Du kanske själv har blivit lite nyfiken på moskéen och vill sluta med fredagsvin och skinka. Det kan ju vara bra ur en ”integrationssynpunkt” bli lite mer som dom andra.

Så får du se om det finns någon gemensam gräns för hur långt hon vill dra det.

Jag skulle aldrig stå ut med att leva tillsammans med en kvinna som har den världsbilden. Totalt hjärntvättad av systemmedia.

Hellre då en polska eller ungerska. De är inte så indoktrinerade.

Och om min unge i vuxen ålder blev PK så blev det bye-bye till eventuellt arv.

Jag & mina bekanta har lyckats ”omvandla” våra fruar, utan att det minsta ”knussla”. Vi har inte kört ner något i halsen, men hållit kompisars dialog öppen, oavsett fruars gillande eller ej. Genom åren har alla damer, mer eller mindre svängt i frågan. (Kan säga att några i bekantskapskretsen dragit sig undan )

Mina barn är redan helt red pillade, då några obehagliga situationer tillsammans med dem uppstått i offentlig miljö/skola. Jag har aldrig nämnt nationalitet eller etnicitet, endast bett dem lägga märke till utseende, språkbruk hos kaosartade arter. Vid 7 års ålder har de dragit massa slutsatser själv.

Råder dig dock att inte trippa på tå & censurera dig själv, därför att din fru/flickvän kommer lämna dig pga detta istället. Var bara tydlig med att du som far har rätt att lära/fostra dina barn så att de klarar sig bra. Forskning visar att mödrar är mycket sämre i just detta avseende.

Känns lite som du måste ”man up”. & detta kommer ändå från en rätt mesig svennefar…

Jag och fästmön väntar barn, vilket är en underbar nyhet men som även bäddar för en del framtida problem som jag kan förutspå. Min kvinna är bra på många sätt, bland annat är hon nästan helt ointresserad av nyheter och politik, vilket är i princip det bästa man kan hoppas på med dagens utbud av "woke"-hjärntvättade hyperpolitiserade kvinnor.

Trots att politik upptar en stor del av mina tankar och den media/podcasts som jag konsumerar, så föredrar jag att inte prata politik med min kvinna eftersom jag vet att hon (trots sitt relativa ointresse för nyheter) ändå har en del orubbliga "woke"-värderingar och narrativ. Jag vet exempelvis att hon inte skulle acceptera mig om jag kom ut som "rasist", dvs att jag ser min gruppidentitet/lojalitet som etnisk/biologisk i första hand och att min främsta politiska prioritering är min etiska grupps överlevnad och välmående (svenskar, nordbor, germaner, nord/västeuropéer).

Hon vet att jag röstar på SD. Även detta var lite svårt för henne att acceptera, men hon kan ändå hålla med om att invandringen varit för hög sedan flyktingkrisen och med bakgrund av detta tycker hon att det känns OK att jag röstar för SD och minskad invandring. Trots våra meningsskiljaktigheter så tycker jag att det går relativt bra att undvika politiska diskussioner i förhållandet, även om det såklart ibland kommer upp.

Vad jag oroar mig lite för är dock hur det kommer att bli under barnuppfostran. Självklart skulle jag vilja berätta ärligt om världen och ge mitt barn de ovärderliga verktyg som en realistisk verklighetsuppfattning ger. Men jag ser bara framför mig hur det skulle leda till konflikt med min kvinna, när hon märker att jag lärt barnet om etnisk identitet och exempelvis skillnader i våldsbrottslighet och intelligens.

J-frågan tänker jag inte ens röra. Men när barnet exempelvis får "lära sig" via media och skola att afrikaners dåliga resultat i samhället beror på att vita människor förtrycker dem, så kommer jag naturligtvis vilja påpeka etniska skillnader som en bättre förklaring. Det känns också helt oumbärligt att barnet får lära sig att de nativa europeiska folken faktiskt är bland världens äldsta och kulturellt berikade urfolk, som bevarat sig i tusentals år fram till massinvandringen som inleddes för bara ett par decennier sedan - som redan resulterat i att en stor andel av våra anfäders folk har bytts ut och samhället försämrats i form av bland annat ökad brottslighet och försämrad trivsel.

Jag tänker att det bästa sättet att förmedla detta är genom att ge små små sannings-korn under vägens gång, som barnet själv får pussla ihop. Så att barnet upplever att de själv kommit till insikt. Problemet blir dock när barnet vädrar dessa insikter vid middagsbordet och kvinnan förstår att dessa insikter kommer från mig.

Min fråga är, hur kan jag ge mitt barn en "rödpillrad uppfostran" utan att bryta upp min familj?