Rödpillrad uppfostran?

Jag och fästmön väntar barn, vilket är en underbar nyhet men som även bäddar för en del framtida problem som jag kan förutspå. Min kvinna är bra på många sätt, bland annat är hon nästan helt ointresserad av nyheter och politik, vilket är i princip det bästa man kan hoppas på med dagens utbud av "woke"-hjärntvättade hyperpolitiserade kvinnor.

Trots att politik upptar en stor del av mina tankar och den media/podcasts som jag konsumerar, så föredrar jag att inte prata politik med min kvinna eftersom jag vet att hon (trots sitt relativa ointresse för nyheter) ändå har en del orubbliga "woke"-värderingar och narrativ. Jag vet exempelvis att hon inte skulle acceptera mig om jag kom ut som "rasist", dvs att jag ser min gruppidentitet/lojalitet som etnisk/biologisk i första hand och att min främsta politiska prioritering är min etiska grupps överlevnad och välmående (svenskar, nordbor, germaner, nord/västeuropéer).

Hon vet att jag röstar på SD. Även detta var lite svårt för henne att acceptera, men hon kan ändå hålla med om att invandringen varit för hög sedan flyktingkrisen och med bakgrund av detta tycker hon att det känns OK att jag röstar för SD och minskad invandring. Trots våra meningsskiljaktigheter så tycker jag att det går relativt bra att undvika politiska diskussioner i förhållandet, även om det såklart ibland kommer upp.

Vad jag oroar mig lite för är dock hur det kommer att bli under barnuppfostran. Självklart skulle jag vilja berätta ärligt om världen och ge mitt barn de ovärderliga verktyg som en realistisk verklighetsuppfattning ger. Men jag ser bara framför mig hur det skulle leda till konflikt med min kvinna, när hon märker att jag lärt barnet om etnisk identitet och exempelvis skillnader i våldsbrottslighet och intelligens.

J-frågan tänker jag inte ens röra. Men när barnet exempelvis får "lära sig" via media och skola att afrikaners dåliga resultat i samhället beror på att vita människor förtrycker dem, så kommer jag naturligtvis vilja påpeka etniska skillnader som en bättre förklaring. Det känns också helt oumbärligt att barnet får lära sig att de nativa europeiska folken faktiskt är bland världens äldsta och kulturellt berikade urfolk, som bevarat sig i tusentals år fram till massinvandringen som inleddes för bara ett par decennier sedan - som redan resulterat i att en stor andel av våra anfäders folk har bytts ut och samhället försämrats i form av bland annat ökad brottslighet och försämrad trivsel.

Jag tänker att det bästa sättet att förmedla detta är genom att ge små små sannings-korn under vägens gång, som barnet själv får pussla ihop. Så att barnet upplever att de själv kommit till insikt. Problemet blir dock när barnet vädrar dessa insikter vid middagsbordet och kvinnan förstår att dessa insikter kommer från mig.

Min fråga är, hur kan jag ge mitt barn en "rödpillrad uppfostran" utan att bryta upp min familj?

Om du duckar för judefrågan gör du ditt barn en björntjänst. Utan insikt i detta fenomen så finns det inga möjligheter att förstå politik eller varför västvärlden ser ut och fungerar som den gör. Det går heller inte att förstå varför västvärlden inte har fungerande rätts och utbildningssystem utan grundkunskaper i det du kallar J-frågan. Det går heller inte förstå syftet med sk. "mångkultur" eller med organisationer som FN, EU eller NATO. Den västerländska formen av diktatur som kallas för "liberal demokrati" går inte att förstå om bortser från vilka grupper som gynnas av systemet respektive är slavar under detsamma.

Nej lär ditt barn det viktigaste så finns större möjligheter till framgång.

Kanske högläsa ur källan med din fru?

https://psychology.umbc.edu/files/20...ntosh-1989.pdf

det är så dumt så man vet itne vart man ska taväfgen, men för hennes tro så är det här bibeln (om hon inte visste om det redan).

sen så kommer barnet endå formas av sina egna upplevelser och interaktioner, bara för att pappa och mamma skre sighail och höglöste ur mein kampf blir inte barn = nazister.

Så en större mängd tomatfrön tillsammans med dina barn. Där efter väljer du ut den plantan som har de bäst gener respektive den planta med de absolut sämsta generna. Från dessa 2plantor tar du sedan sticklingar (genetiska kopior av moder plantan). Plantera sedan stickling från plantorna i minst tre olika miljöer exempelvis friland, växthus och hydrogarden. I eran hydrogarden får de maximalt med näring och ljus för bästa tillväxt. Sticklingen med de dåliga generna som placeras i hydrogarden kan man med fördel döpa till Kodjo Akolor eller efter någon annan värdelös typ som uppenbart är in kvoterad. Sticklingen med de bra generna som planterats på friland med de sämsta förutsättningarna kan man döpa till Anton Lundin Persson eller efter någon annan person som det gått väldigt illa för på grunda av invandringen som gjorde att denne inte fick plats i växthuset.

Utifrån experimentet kan man diskutera med barnet om saker som miljö, gener, livscykel, näringsinnehåll med mera.
Förstår ungen ändå inte vad det är man vill förmedla så får man helt enkelt plocka fram de vita handskarna och dra ur sladden till hydrogarden.

Led din kvinna. Var en stark man och förebild. Hon kommer anpassa sig till dig. Om inte är hon och barnet förlorade.

Hon har svarat dåligt på detta när jag försökt. Nu försöker jag istället undvika diskussion. Min relation till henne är inte politisk, och det är bäst så.

Min erfarenhet av "rödpillrade" kvinnor är att de tenderar att vara är psykiskt/emotionellt skadegods eller manhaftiga. Ofta oempatiska och normbrytande på ett motbjudande sätt. Det är inte naturligt för kvinnor att gå emot strömmen, de som gör det är oftast märkliga på många fler sätt.

I så fall väljer jag hellre en politiskt ointresserad normie-fru som jag slipper prata politik med och som har normala instinkter för tex empati och moderskap. Som inte kommer med en massa psykiskt/emotionellt baggage, utan helst från en skyddad miljö, därav hennes naiva synsätt.

Jag menar inte att du ska trycka ner dina politiska åsikter i halsen på henne. Var bara en god make och hon kommer anpassa sig till dig. Även om ni inte diskuterar politik kommer hon ställa frågor ibland och då kan du svara.

Edit: Är hon någorlunda intelligent genomskådar hon pk-propaganda. Du kan finnas där som ett alternativ, att hon vet att man inte måste svälja den.

Jo viss anpassning går nog, men jag tror aldrig hon kommer att komma över sin övertygelse om att "rasism" är fel. Dvs att ha en etnisk/biologisk gruppidentitet vars intressen man håller högre än andra folk. Eller att det finns stora etniska gruppskillnader i tex intelligens och våldsbrottslighet. Eller att det är rätt att tex neka afrikaner och araber "rätten" att bosätta sig i Europa på grund av rastillhörighet.

Hon har redan sagt att "rasism" är en röd linje för henne som inte skulle acceptera. Och hon har markerat starkt emot de som "tror att de tillhör en särskild ras". Hon har även sagt att hennes största politiska oro är att ökad främlingsfientlighet skulle leda till storskaligt våld mot invandrare (hon jämför med förintelsen) och att vi därför har ett ansvar att säga ifrån när tex någon säger "n-ordet".

Så då ska du inte kunna säga som det är? Att du är en sådan där "rasist" som hon säger sig vara rädd för.

Hon skulle inte förstå. Jag känner att det förmodligen skulle förstöra vårat förhållande. Det vore tråkigt även för vårat barn. I så fall känner jag att det är bättre att hålla politik utanför förhållandet. Vi har många andra nivåer tillsammans. Varje förhållande behöver inte ha en politisk dimension. Ibland får man bara acceptera att ett förhållande inte rymmer samliga sidor av den man är.

Om du ska hålla politik utanför ert förhållande innebär det att hålla politik utanför ert föräldraskap. När ni blir föräldrar vidgas ju er relation till att inte enbart vara kärlekspar utan även vara föräldrapar. Vad blir alternativet?

Det här är en av anledningarna till att mannen behöver vara familjens överhuvud.