Rödpillrad uppfostran?

Ja det är ju detta jag brottas med. Om det går att föra in ett politiskt informerat perspektiv i föräldraskapet, utan att det spiller över i förhållandet. Det känns som att det kommer blir mycket svårt. Men lika svårt också att lämna sitt barn vind för våg, utan verktyg till att förstå sin omvärld. När barnet tex får lära sig i skolan och medier om hur onda våra anfäder var och att andra gruppers misslyckanden beror på att vi förtrycker dem. Eller att svenskar/britter/tyskar etc aldrig existerat som etniska folk utan att det är onskefull rasism att skilja mellan dem och tex muslimska araber som nyligen invandrat hit.

Det är därför jag säger att du behöver tala öppet med din kvinna.

Om hon drar en gräns vid "rasism", hur tror du då att hon kommer att reagera när du lär ert barn "rasism"? Det blir bara 7 resor värre om du bakom hennes rygg är ärlig mot ert barn, men ljuger för modern i familjen.

... Och hur blir det för barnet när han/ hon ska få höra motstridiga uppgifter från er båda?
Som skolan är idag (även förskolan) blir detta ämne inte heller någon parentes, utan det kommer att komma upp ideligen.

Det är tyvärr inte ett alternativ att tala öppet, eftersom det nästan helt säkert kommer leda till uppbrott. Hon är inte lågbegåvad men jag har försökt diskutera laddade ämnen med henne förut och hon kan inte hantera det. Och jag ljuger inte heller, snarare undviker ämnet.

Vad jag lutar emot nu är att surfa gränsen. Att förmedla vad jag kan utan att riskera familje-uppbrott. Jag får känna av vad som är acceptabelt, kanske försöka gradvis flytta gränsen över tid, men med en ambition att alltid ligga på "rätt sida" av det acceptabla. Det är den bästa lösning jag kan hitta på.

Nej, ok hon är kvinna. Det spelar väl ingen större roll.
Hon kan ändå i praktikten tycka att det blir för mycket afrikaner och araber för trevnadens skull. Kanske märker hon att de utländska barnen i skolan skriker "orre", "jag ska knulla dig", "din mamma är en hora" och liknande på rasterna och agerar därefter. Trots allt kommer du märka att din kvinna tar parti för sin egen (er gemensamma) avkomma.

Ja hon kommer ta parti för vårat barn. Men hon kommer blunda för att det är babbar som är problemet och istället göra det till en feministisk fråga om mäns beteende. Och hon kommer att hålla med undervisningen när fröken lär barnen om strukturell rasism och vitas skuld till icke-vita. Hon har själv pratat övertygat om dessa ämnen och är som sagt mer oroad över potentiellt våld mot icke-vita i framtiden (en ny förintelse) än det faktiska våld som vita utsätts för idag av icke-vita.

Men är hon ointelligent eller bara fullständigt oinformerad? Annars kommer hon ju inse den demografiska realiteten, att vita är en minoritet och även att svenskar är det bland nyfödda i vårt land. Du kan ju även upplysa henne om hur verkligheten ser ut och lite demografiska framskrivningar.

Hon skulle förmodligen hävda att det bara är en fråga om hudfärg och att alla problem kan lösas med integration, bara inte för många kommer under för kort tid så att integrationen försvåras.

Hon är normal-intelligent. Kanske till och med lite över medel om man ser till skolresultat. Dock ointresserad av nyheter och har levt hela sitt liv i en väldigt skyddad miljö i princip helt fri från invandrare och icke-vita. Får veta om världen via typ Instagram. Som nästan alla andra kvinnor har hon köpt "woke"-narrativen och har en stark känslomässig övertygelse om att tex icke-vita och kvinnor är och har varit förtryckta (du vet hur det brukar låta).

TS, du och din kvinna kanske behöver andra ord för att beskriva er gemensamma verklighet.

Om du och hon lever ett önskat bra liv i övrigt. Är det viktigt för dig att definiera dig som just rasist (om du nu gör det)?

Om du till exempel accepterat påståendet att det finns skillnader på gruppnivå mellan raser. Men vad har det för praktisk påverkan i ditt liv? Du röstar kanske på SD av mer konkreta eller taktiska orsaker. Samtidigt skriver du att du inte nödvändigtvis problem men enskilda individer ur andra etniska grupper?

Mitt råd är att hittar ett annat sätt att beskriva din världsbild som passar med din livskamrat. Knyt upp dina tankar i konkreta situationer. Jag tror inte du därigenom kommer behöva omfamna det du ogillar idag eller behöva bli låt oss säga miljöpartist.

Avslutningsvis, något off-topic, angående den lojalitet du beskriver att du känner mot din etniska grupp. Spelar det någon roll för synsättet om den kärleken är s.a.s. besvarad?

Det kan bero på...

Barn gör gärna "revolt" mot föräldrarna i unga tonåren. Är du den dompterande i föräldraskapet skall du se att revolten mycket väl kan manifestera sig politiskt.

TS,

Du kan ju på halvt allvar föreslå lite olika woke-förslag som att gå på kebabhak, pröva att flytta till ett utsatt område eller sätta barnet i kö till en muslimsk friskola. Du kanske själv har blivit lite nyfiken på moskéen och vill sluta med fredagsvin och skinka. Det kan ju vara bra ur en ”integrationssynpunkt” bli lite mer som dom andra.

Så får du se om det finns någon gemensam gräns för hur långt hon vill dra det.

Jag skulle aldrig stå ut med att leva tillsammans med en kvinna som har den världsbilden. Totalt hjärntvättad av systemmedia.

Hellre då en polska eller ungerska. De är inte så indoktrinerade.

Och om min unge i vuxen ålder blev PK så blev det bye-bye till eventuellt arv.

Ja, det är nog goda råd. Att prata ytligt och konkret snarare än att gå till kärnan på en abstrakt nivå. Det är väl ungefär så jag försökt att prata. Så kan man faktiskt få en del sagt utan att gå över någon gräns. Det har fungerat bra hittills med min kvinna men man undrar ju hur det blir med ett nyfiket barn som ställer oblyga frågor rakt ut. Då kan det bli svårare att inte kliva i elden som man dansar runt.

Eller när man hör sitt barn upprepa anti-vit propaganda som den lärt sig i skolan/media/underhållning, då blir det svårt att ge barnet en alternativ förklaring till exempelvis svartas misslyckanden i samhället, utan att bli alltför explicit och trigga en lång rad av nyfikna frågor. Kanske går barnet till sin mamma eller fröken; "pappa säger att afrikaner är fattiga och farliga på grund av deras gener, inte på grund av strukturellt förtryck! Stämmer det? Är pappa rasist?".

Angående min lojalitet till min grupp, så ser jag gärna till historian där den vita/nordiska människan inte varit alls var lika kuvad och självhatande som idag. Hur/varför vi blivit så mentalt besegrade är en komplex fråga för en annan tråd, men jag finner styrka i vetskapen att det bara varit så under en relativt kort period och att förändringen till relativt stor del berott på en annan ljushudad grupp som vunnit alltmer makt över oss.