Matfascism: Incels som hittat in i köket

Så du menar att jag inte kan kalla nachos me guacamole för Biffrydberg?

Jag tycker man skall vara noga med Korv Stroganoff och inte ta i t ex Stekring i den.

Då skall man ange vilken korv man har om det inte är äkta falukorv.

Matrelativist!

Skämt åsido undrar jag vad motsatsen till dessa matfascister är. Någon som aldrig lagar efter recept utan bara "på känn"?

Ja, matfascister är töntiga.

Matkultur hade ej utvecklats om alla följer ett enda officiellt recept.

Dessa autister tror de vet exakt hur man lagar en bolognese korrekt. Men i Bologna kommer du få massa olika recept beroende på vems farmor du frågar.

Maträtter har sällan ett enda recept hugget i sten.

Vart skrev jag att jag inte följer recept din autistmongis?

Lååång text utan innehåll. Du låter som att du tror att du vet någonting. Alltså dom jag nämnde. Tror sig vara fullärd så man experimenterar inget alls.

Jag gör alltid såhär, kikar några olika recept på det jag ska laga, plockar ut dom delar jag gillar. Kör 1-3 testrundor innan jag bjuder sambon.

Brukar bli bra resultat då.

Sen när man hittat en bra grund kan man ändra saker och testa sig fram.

Att säga att mat ska vara på ett visst sätt är ju helt uppåt väggarna, då vet man inte att dels är smak rätt jävla subjektivt, samtidigt har mycket mat uppkommit av just experiment, misstag och nödgade tillvägagångssätt samt tillgång till råvaror.

Mongisen jag svarade ovanför är en så kallad matfascist.

Åh jävlar.
Jag har jobbat i kök i 30 år i Sverige och över hela Europa och känner mig absolut inte fullärd.
Jag har inte träffat en enda kock som har sagt sig vara fullärd.
Jag utvecklas och lär mig något nytt varje dag, livet är fullt av inspiration.
Vi professionella kockar experimenterar jävligt mycket mer än hemmakockar, det kan du vara säker på.

Det är väl som nyreligiösa eller de som just lärt sig något nytt; de ska rätta alla andra för att ingen ska haja att de har haft fel hela sitt liv. Typisk ängslighet, helt enkelt.

Men mat som identitet är ett intressant ämne. Jag tror det är ungefär samma mekanism som gör t ex veganer odrägliga, som gör dessa carbonarafascister lika jobbiga.

Det är ingen som hindrar dig att ha grädde och/eller bacon i din pasta, men varför måste du kalla den Carbonara när den inte är en spaghetti Carbonara?

Samma med chilin, häll i vad fan du vill, men med bönor är det ingen Texas chili.

Ska jag steka upp några jävla grytbitar åt dig och kalla det oxfilé, eller pepparstek?

Eftersom det tydligen är du som är aspie ska jag ta det på en nivå du kanske klarar;
Ja, du får laga mat precis hur du vill.
Nej, du får inte kalla det vad du vill (utan att framstå som en idiot).
Och om du ska sälja det får du verkligen inte kalla det vad du vill, det finns rätt strikta regler för falukorv, herrgårdsost m fl skyddade varumärken.

Så häll du bönor i chilin och all möjlig skit i din pastasås, men kalla den helst inte Texas chili eller bolognese, ok? Det får dig att framstå som obildad.

Men experimentera gärna med nya kul maträtter, påstå bara inte att de är klassiker innan de blivit det.

Och gör inte en pytt i panna och kalla det biff Rydberg, det är en skillnad.

Tack.

Word.
På allt.

Skönt att det iallafall verkar vara några stycken som fattar vad mat, matlagning, mathistoria och respekt för tradition handlar om.

Bra poäng, maten har blivit lite som en religion i Sverige. Jag har ett genuint matintresse och kan själv göra mig skyldig till att i detalj berätta exakt hur jävla gott det är med en smörsås med pepparrot till skaldjur eller hur man bäst smyger upp en rejäl köttbit i temperatur på grillen.

Det är väl att räkna i samma religionsklass som kanske judendom, inget man direkt snackar med alla om men som är en stor del av ens liv.

Sedan kommer stegen uppåt via vegetarianer och folk som kör någon diet (irriterande och vill omvända de i sin närhet, lite som frikyrkliga) till veganer (jehovas vittnen eftersom de för det mesta är trevliga även om de anser sig vara bättre än andra) hela vägen upp till carbonara-talibanerna.

Allvar.

Varför detta jidder om ”carbonaratalibaner”.

Vore det inte enklast om man kallar en pasta carbonara pasta carbonara, och en pasta med bacon- och gräddsås något annat?
Pasta med bacon- och gräddsås kanske?

Varför sätta sig på tvären när det gäller klassiska maträtter när man inte gör det med något annat i livet?

Eller ni carbonararebeller är kanske likadana med allt annat i livet?
Blandar vodka med tonic och kallar det vodka russian?

Det verkar vara väldigt jobbigt isåfall.