Varför är konservativa/nationalister i regel bittra människor?

[quote=Disciplina|76943043]
Tja du. Möjligen en faktor inom samtida skönlitt. Men ta dig en titt på filmbranchen. Hur många filmer har gjorts tror du med 5 pojkar och EN stackars tjej, och gissa om hon är 1. Ung 2. Snygg och 3. överkompetent i något som hon absolut aldrig haft tiden till att plugga in.

Säg mig, hur förklarar du då fenomenet att flickor, kvinnor i alla tider slukat böcker ..om män, av män? utan några större problem?
Kvinnor har tydligen inte alls det där enorma problemet med att kunna identifiera sig med motsatta könet , som du/ ni menar att män har.
Man kan ju fråga sig varför.

Hur kan man vara något annat än bitter när det sitter landsförrädare i riksdagen, en Poliskår som står på knä bokstavligen och bildligt, importering av en extremt våldsam ideologi, daltande med tungt kriminella, barn skjuts och rånas, kvinnor våldtas på löpande band och psyksjuka feminister som håller dessa odjur om ryggen.

så jävla glad att jag aldrig skaffade barn som blir tvingad att växa upp i denna rödgröna kloak

Suverän video om de falska lögnarna till politiker!
[https://www.youtube.com/watch?v=kEMOJQ_MfTo

Man frågar sig för mycket varför saker är som de är istället för att anpassa sig till det som ÄR.

Ifall jag, låt säga, skulle gå med om att det finns något problem med vad pojkar alltid har gillat att läsa, så skulle det enbart vara av värde att lösa det ifall ni hade någon lösning, vilket ni helt uppenbart inte har.

Pojkar fortsätter vara pojkar oavsett vilka sociala experiment de utsätts för, det enda som vi vet är att pojkar har allt större lässvårigheter (sida 24):

https://www.diva-portal.org/smash/ge...FULLTEXT01.pdf


Att problematisera pojkars könsnormer i en tid pojkars läsnivå störtdyker tycks vara typexempel på allt som är fel på Sverige.

Jag tror annars att det finns exempel på böcker med flickor i huvudrollen som faktiskt kan fascinera pojkar, tror att Alice i Underlandet kan vara ett sådant exempel. Tror att romans som tema överhuvudtaget inte fungerar på pojkar (flickor tycks ha intresse i romans till och med innan de nått sexuell ålder, medan pojkar är ointresserade i sådant till och med under puberteten), så ifall du raderar bort denna komponent av könsdimorfistism så blir det nog inte lika ojämlikt i hur de två könen intresserar sig för det andra könet i litteratur (ifall det ens är viktigt).

Du har alltså böcker som JAck Londons Skriet från vildmarken som i princip räknas som pojklitteratur trots att du följer en hunds resa till att bli en varg, medan Anna Sewells viktorianska Black Beauty där du följer en häst är mer ämnad till tjejer. Det handlar om sättet böckerna är skrivna, hur mycket som texterna fokuserade på äventyr eller på känslor.

Pojkar har väl alltid gillat att se filmer med en kvinnlig huvudroll i actionfilmer, exempelvis Ripley i Alien eller Kill Bill. Har hört från en tonårspojke som hade Arya som favoritkaraktär i Song of Ice and Fire, men det finns många män som också verkligen älskar att läsa de extremt feminina Sansa-kapitlarna:

Kasta en romantisk prinsessa med naiva flickdrömmar i ett machiavelliskt ormnäste, det fångar nog mäns intresse.

Kasta en romantisk prinsessa i en Värld som mer eller mindre tillslut motsvarar hennes naiva drömvärld (efter några avklarade konflikter), det fångar ingen mans eller pojkes intresse.

Allt handlar som sagt om kontext, marknaden erkänner dock könsskillnader mer än någonsin och tillgodoser konsumenten med alla de könsstereotypa drag som ni ogillar, men som existerar och kommer att fortsätta existera oavsett hur mycket alla problematiserar dem.

Jag ser att du fortsätter att använda dig av högerpopulistisk argumentation; "era idéer".

Du tolkar det jag skriver som fan läser bibeln. Ingenstans har jag sagt att endast biologiska skillnader kan förklara vissa mänskliga fenomen, snarare är jag av den åsikten att man måste förstå dem genom att tillämpa flera teorier; genus, biologi, psykologiska processer exempelvis.

Problemet är följande; det kommer alltid att finnas tydliga regler, föreställningar och normer för man respektive kvinna oavsett om du gillar det eller inte. Ett problem är att de flesta inte har förmågan att ifrågasätta eller analysera sig själva eller sitt eget beteende. Ett annat är att det oavsett om vi implementerar ett normkritiskt perspektiv ändå finnas strukturer och subtila normer som inte kommer försvinna, utan endast manifesteras på nya sätt. Dessa skillnader kommer att påverka könen, så det bästa är snarare att skapa förutsättningar utifrån de traditionella könsrollerna som gynnar båda könen snarare än, som det vi har nu, en skola vars pedagogik endast gynnar medelklassen och flickor.

Min poäng var inte så mycket att män eller ens unga pojkar skulle vara kategoriskt ovilliga att läsa böcker med en kvinnlig huvudperson som att vissa särskilda teman och handlingar är betydligt mer troliga att könskodas som kvinnliga. Det kanske finns en viss sanning i att böcker har en svag tendens att könskodas enbart på basis av att de har en kvinnlig huvudperson också, mannen som samhällsnorm och allt det, men det är långt ifrån lika kategoriskt sannt. Oavsett vad vi pratar om är det ju dock inte så enkelt att man bara kan skylla det hela på sexistiska småpojkar som inte klarar av att läsa en bok om en tjej. Det handlar som sagt om hur böckerna förpackas, hur de marknadsförs och omtalas i media, vilket i sin tur cykliskt kan relatera tillbaka till vad vuxna uppfattar att unga pojkar och flickor gillar.

Grundfrågan var ju dock, när den här kulturen betraktas, varför finns det så många tydliga "tjejböcker" i modern tid men få motsvarigheter för unga pojkar? "Skriet från vildmarken" nämndes av något faktoidkonto, men det är ju en literär klassiker skriven för 100 år sedan, och absolut inget jag tänker på som bara för pojkar. Behövs särksilda pojkböcker? Nja, kanske inte, men man ska samtidigt inte underskatta kraften hos riktade budskap även för könsidentitet, och med ett större utbud tror jag alltid det finns större chanser att fånga upp intresse.

Ja, och jag ser att du fortfarande är inriktad på att leka kränkt över att jag använder ett beskrivande ord för att sammanfatta dina åsikter.

Om du anser dig bli misstolkad måste jag tyvärr säga att det beror på att du uttrycker dig dåligt. Min förståelse för vad du skriver kan enkelt sammanfattas:
1. Du menar att din biologistiska teori är sann.
2. Du menar att det finns en motsättning mellan att din biologistiska teori är sann och den förklaring som tidigare framförts. Antingen att den tidigare förklaringen är direkt osann eller att dess betydelse är överskattad, vilket av dessa alternativ du menar är mindre viktigt.

Om du nu inte menade att säga dessa saker kan jag bara fråga vad fan som ska vara poängen med något du skriver i den här tråden. Varför skrev du det där inlägget om hur "man måste skilja på om kunskap är sann eller falsk, och hur kunskapen används" om du ändå inte vill mena att dina idéer är sanna? Varför sitter du här och argumenterar mot Merapis förklaringar genom att upprepa dina egna teorier, om du inte tror att det finns någon som helst motsättning dememellan? Om vi inte förstår dina inlägg som menandes det jag skrev ovan baserat på det sammanhang de är skrivna i återstår det bara att betrakta dem som rent nonsens. Du hade lika gärna kunnat sitta här och gapa om hur Pluto inte är en planet, förvisso sant, men det har noll relation till det samtal vi andra för i tråden.

För att bokbranschen lider av samma kommersiella fenomen som allt annat?
Det finns fakta och även ideer om att pojkar och män inte läser, alltså ges det mest ut böcker riktat mot kvinnor, ( eller som jag då menar mer "allmänna" men som betraktas som just flick- eller kvinnoböcker för de handlar om kärlek, har ett språk som är lite mer avancerat än en bruksanvisning och beskriver hur människor känner, jag raljerar men du fattar) för det är dessa som förlaget satsar på och/eller för att de är mest dessa som skrivs.

De där böckerna som enkom är fokuserade på att tillfredsställa en hypermaskulinitet, eller vad man tror "pojkar vill läsa", lyser med sin frånvaro. Istället har detta förflyttats till dataspel och film.

Vore intressant om det fanns studier på detta.

Hade fler läst Song of Ice and Fire om tv-serien aldrig gjorts? Jag tror att bokserien då förblivit mer obskyr och okänd bland människor som inte redan är inbitna fantasy-läsare. Sedan måste jag erkänna att jag tyckte de fyra första säsongerna av tv-serien var bra och gjorde böckerna rättvisa. Även om det blev totalt skräp sen.

Även med Sagan om Ringen vill jag minnas bokhandlarna fylldes med nyutgåvor av de böckerna i samband med att de filmerna kom på bio. Minns att Peter Jackson upptäckte Sagan om Ringen-böckerna genom en nyutgåva som släpptes i samband med att den animerade filmen kom ut på 1970-talet. Pojken som tycker Sagan om Ringen-böckerna är för tråkiga hade kanske tyckt det även om filmerna aldrig gjorts, för han hade tyckt det är roligare kolla på Marvel-filmer eller spela Call of Duty istället.

Jo, jag tror jag skrivit någon gång innan att man kan dela in all sådan modern konsumtion av kultur i tre kategorier: det som du vill konsumera nu genast utan någon resistans (porr exempelvis), det som samhällets nya präster tycker att du bör vilja konsumera (pojkar bör intressera sig för flickböcker har uttryckts här), och det som du egentligen vill konsumera men orkar inte av olika skäl (exempelvis vill nog en stor andel pojkar läsa Sagan om Ringen någon gång, men är för distraherade av all modern glitter för att orka ge så mycket av sin tid till något som är så svårsmält).

Det stora problemet med vår tid är väl just att nya generationen inte längre orkar vara så dedikerade till något för att verkligen utvecklas. Allt måste slå på dopaminutsöndring nu genast, liksom de actionspel och hjältefilmerna som du just nämner.

Man kan säga att liberalismen är de riktiga vinnarna i vår nuvarande kulturstrid, för de söker sälja en produkt och kan därmed inte ignorera människans natur. Det säljs cringe-sexnoveller som hänvisar till kvinnans behov att känna sig dominerad sexuellt, det säljs rpg-spel som får pojkar att känna sig som superhjältar och krigare utan att behöva ta några risker, det säljs hello kitty t-shirts som anpassar sig till småflickors instinktiva dragning till allt som är "gulligt".

Kulturmarknaden bryr sig inte om vad som är "bra" för individen eller "bra" för samhället, utan snarare handlar allt om vad individen vill ha.

Både konservativa och exempelvis radikalfeminister har nog otroligt svårt att strida mot den hedonistiska tempel som är vår moderna popkultur. Det konservatismen möjligen har till sin fördel, ifall de mot all förmodan skulle på allvar ge sig in i leken som kulturskapare, är att den ändå kan förhandla med människans natur betydligt bättre än vad radikalvänstern är kapabel till (som du nämner så finns det tydliga konservativa drag i de mest populära ungdomsböckerna som Harry Potter eller Sagan om Ringen). Jag tror bara att framtidens konservatism måste släppa lite sin apollianska moralpredikan och ge efter till de mer dionysiska behoven som människan bär på. Möt den moderna människan halvvägs ifall man vill tävla mot dagens själlösa kulturmarknad.

För de är så rent biologiskt. Själv är jag inte konservativ i strikt mening och inte heller nationalist. Man brukar kunna se på människor om de är konservativa/nationalister.

En av flashbacks största tänkare har talat. Geniet från Balkan.

Nej. När jag lärde mig att vara progressiv som ung så handlade det om att ständigt peka ut problem. Problem som andra förväntades lösa.

Otrolig frustration och bitterhet. Konservatism för mig handlar om tacksamhet.