Jag är en värdelös mor

Jag tror att många som beklagar sig över trådstartaren/mamman och kallar henne mindre smickrande saker och att hon är olämplig etc, har nog väldigt liten erfarenhet själva av att ha barn. För att man har en kort stubin behöver inte per automatik innebära att personen är en dålig eller försumlig förälder. Dessutom som flera har varit inne på att det går att söka hjälp för tempramentet, kunna hitta vertyg som kan hjälpa att hantera ilskan.

Det är nog pga din egna barndom. Blev också illa bemött och tilltalad som barn. Är också en olämplig förälder till mitt enda barn, kort stubin och tålamod osv. Det blir tyvärr så när man liksom inte vet hur man ska hantera föräldraskapet.

Snacka med pappan så han kan avlasta dig mer. Klandra inte dig själv men försök stoppa dig när du blir verbal.

Många som svarar i tråden har förmodligen haft sämre morsor än vad Ts verkar tycka hon själv är med tanke på svaren...
.....och inga av dessa (förmodar jag) har egna barn(?).

Men som @Roxic nämnde; -försök att få lite mer avlastning så du får möjlighet att ladda dina egna batterier så ska du se att tålamodet ditt ökar.

Ush skulle endast orka uppfostra söner om jag var hemmafru. Skrik mer på ungjäveln om han plågar valpen. Verkar som att du inte orkat uppfostra honom i tid.

Edit: hur gammal är ungen?
Jäkligt naivt att ha både valp och småbarn samtidigt i samma hushåll. Du får skylla dig själv, tycker inte synd om dig.

Ja det är dig och dina skitgener det är fel på. Skaffa aldrig valp när det finns en 4-åring i huset. Tycker synd om din hund och ditt barn. Ush. Du är naiv * 1000% och saknar självkänsla.

Fy fan du låter som mitt ex, fast du har ju lite empati/sympati iaf. Hon kunde skrika och gorma åt barnen när dom redan var 2-3 år och fatta att det var fel först när jag eller nån annan sa till.

Jobba på dig själv, KBT eller något!

Detta med hunden kanske du bör ta upp med nån psykolog eller likande... Verkar ju inte helt friskt...


I övrigt så skulle jag väl mest kunna ge några generella tips utifrån mitt jobb som vikarie på förskola, samt min egen uppväxt.

1. Ditt barn tar efter dig. Försök att utstråla det du vill att ditt barn ska ta efter.
2. Var konsekvent och sätt ramar. Sätt upp regler tillsammans med ditt barn som ni båda är överens om. Det kan t.ex. vara, "vi sparkar inte på hunden", "vi ställer in i diskmaskinen när vi ätit", "det är din uppgift att dammsuga på fredagar" o.s.v. Var sedan stenhård på dessa regler.
Det blir då lättare för både dig och barnet att se att det fins en skillnad på hur han själv vill vara, och hur han faktiskt är.
3. Läs. Läs. Läs. Att läsa för sitt barn har bara positiv inverkan. Dels så ökar ordförrådet och läsförståelsen betydligt, men att läsa böcker kan även förbättra den empatiska förmågan. Att förstå något ifrån någon annans perspektiv. Framförallt så kan det vara ett bra sätt att lugna ner sig på kvällen, och få en trevlig stund tillsammans.
4. Om han blir väldigt arg, stäng in honom i ett rum, låt han skrika av sig, prata sen med honom.
5.Bekräfta hans känslor, och visa att känslor och handling är olika saker. t.ex. "Är du arg? eller är du ledsen? Det är helt okej att vara arg/ledsen, men att slå hunden är inte ett okej sätt att vara arg på" Istället för att säga "Sluta vara så arg". Förhoppningsvis så kan han lära sig att man kan prata om det som stör en, eller vad som är jobbigt, innan man flyger på hunden.

Som sagt, jag har inte barn själv, utan har bara jobbat med dem, och varit ett, så det är helt ok att känna "lättare sagt en gjort".

Om du vet att du gör fel, varför gör du inget åt det? Du förolämpar gud som inte kan ta hand om sina barn så vi får se vad du kommer få för straff sen.
Brännas på bål verkar rimligt.


Det är bara svaga människor som använder det som en ursäkt.

Det är inte normalt att en 4 åring misshandlar djur. Ge bort hunden genast för ungen är ditt ansvar och det är djurplågeri. Ditt barn behöver även någon utredning för sina aggressionsproblem.

Är barnet utagerande mot djur? Det kan vara ett symptom på djupare problematik. Kanske du borde kontakta BUP?

Det har blivit mycket bättre nu! Han är nästan aldrig på hunden nu, bara någon enstaka gång och det slutar med en gång jag säger ifrån på ett väldigt bestämt sätt.