Längdskidsäsongen 2021/2022

Att hon ska bli snabbare är väl lika osannolikt som det var för Anders Södergren att klara det. Hon har, liksom han hade, inte den muskelsammansättning som krävs för att vara snabb.


Dåligt är ju fel ord, men jag tycker att Ebba visar sig mer begränsad än jag hade hoppats. Hon kommer att få svårt att vinna. Det finns för många som är minst lika starka och uthålliga och hon har ingen spurt som resulterar.

Perioden 84-91 är ett undantag. Stor bredd med två toppar i form av Gunde och Wassberg. Längdskidor är en glesbygdsport i Sverige medans det i Norge utövas i och runt städer. Herrsidan är svag just nu men vi kan inte räkna med perioder som 84-91 återkommande. Den bredden finns inte.

Om någon gör en rövare och går all in på le rousses och planica och sen hoppas OS blir inställt i sista stund kan få bra betalt i wc totalen

Frida leder distanscupen typ 70 poäng före Johaug

Om du läser resultatlistorna mellan 1984-1991 så ser du inte Tomas Wassberg särskilt ofta däremot Gunde Svan och Torgny Mogren. Du hittar även Tomas Eriksson, Christer Majbäck, Erik Östlund, Henrik Forsberg ..och även Tomas Wassberg några ggr. Tomas Wassberg var mer än mästerskapsåkare…och hade även framgångar på sent 70-tal och tidigt 80-tal. Mellan 1984-1991 vann Gunde Svan 5 VC.

Om du byter ut Gunde Svan mot Frida Karlsson och Ebba Andersson mot Torgny Mogren. Sedan byter du ut Maja, Jonna, Linn, Emma R mfl mot Christer Majbäck, Henrik Forsberg och Tomas Wassberg så har du ett liknande landslag idag. Fast då krävs det en helt ny landslagsorganisation där man byter ut de personliga tränarna utan man kollar på skidskyttelandslaget. Skidskyttelandslaget liknar den organisation som fanns mellan 1984-1991 i längdlandslaget för herrar.

I Tourer skall Ebba gå vidare från sprintar. Om Johaug går vidare från sprintar i Tourer skall Ebba gå vidare. Det handlar inte om att bli en världsåkare i sprint utan klara sig vidare från prologen.

Jag bryr mig inte så mycket om dessa urvattnade tourer. Jag koncentrerar mig på Ebba som åkare i enskilda distanslopp.

Har snarare att göra med hur stor tur man har med att få fram talanger. Svensk damskidåkning har under långa perioder varit ett mörker. Under perioden 84-91 landandes endast tre dam-medaljer i mästerskap. Hur hänger det ihop eftersom herr- och dagverksamhet ofta är likartat organiserade? Finns det inga råtalanger blir det ingen topp. Sedan behövs det en bredd för stafettframgångar. Åkare som Lars Håland, Jan Ottosson och Lars Nelson.

Personliga tränare på 80-talet var mer i form av klubbtränare. Klubbarna och den nationella målningen var mer påtaglig då. Rivalitet som fanns då mellan exempelvis Åsarna och Dala-Järna har vi inte idag.

Det fetade är väl kvalificerat skitsnack? Nu var jag visserligen knappt påtänkt när Gunde lade av 1991, men skidlandslaget var väl på den tiden ännu mer "splittrat" än idag. Gunde och Wassberg har vad jag vet aldrig haft några tränare, varken landslagstränare eller personliga, i den bemärkelsen att någon lagt upp deras träningsschema m.m., i motsats till hur det verkar fungera i dagens skidskyttelandslag, där det till stor del verkar vara kollektiv träning styrd av landslaget.

För övrigt mycket svårt att se Gunde eller Wassberg underordna sig den typen av centralstyrd träning som du verkar förespråka. Segerreceptet på 80-talet var nog exceptionella talanger som hade en jäkla vilja och som låg före sin tid gällande teknik (fristilsåkningen) och material (Gunde var väl först med egen serviceman).

Neppan och Bollen? Deras tränare Borodavko sa faktiskt igår att hans åkare drar till Les Rousses nu direkt efter touren och ska träna där (och på WC-banorna) och planen är att dom sen ska åka WC där.

Haha, Wassberg med personlig tränare? Den var ny.


Wassberg i brev till försvarsmakten under lumpentiden då dokumenterad träningsdagbok krävdes för att beviljas särskild ledighet som elitsatsande idrottare.

Liknelsen var att det är få viljor som styrde mellan 1984-1991 och dagens skidskyttelandslag.

På 80-tal styrde individen själv mycket av träningen, i skidskyttelandslaget är det kollektiv träning..med en som leder.

I längdlandslaget är det det väldigt många viljor som styrt i många år som gett upp till många konflikter i landslaget. Individen styr i viss mån ( flera åkare har under de senaste 15 åren brutit sig ur landslaget och satsat själv ( Fredriksson, Kalla, Dyvik), personliga tränare, tränare i landslaget, vallateam osv.
Min övertygelse är att längdlandslaget måste ta efter skidskyttelandslaget. Ha EN som leder den kollektiva träningen i distans ( på en grupp av 6) och ha en tränare som leder 6 sprintåkare.

Under där finns Bauhaus- laget som leds av en tränare. Sedan måste Bauhaus-laget tävla när A-truppen tävlar i VC. Finns hur många tävlingar som helst i Norden/Europa/Nordamerika.

Sedan byter man ut åkare om de inte presterar i t ex A-truppen. Detta skulle göra att de personliga tränarna försvinner som gör att åkare skulle vara med i princip varje lopp under säsongen och ha chans på tds och VC.

Mellan 1987-1991 kunde man både vinna VC och mästerskap..och det handlar inte bara om talang..utan om detaljerna. Gunde var mästare på detaljerna. Ingenting lämnades åt slumpen.

Ni kan jämföra perioden 1995-2021 när Pichler kom in i bilden i svenskt skidskytte. Sedan jämför ni resultaten mellan skidskytte och längdskidåkning under samma period. Ni kollar OS-guld, VM-guld, VC-segrar, antal vunna VC-lopp. Man skall ta i beaktning att antal utövare är extremt många fler i längdskidåkning än skidskytte.

Liknelsen mellan 1984-1991 och skidskyttets period 1995-2021 är slående. Ju mindre viljor som styr desto större framgångar.

Johannes Lukas har tagit över Pichlers roll som ensam styrande när det gäller träningen av 6 herråkare och 6 damåkare.

Under 1984-1991 så var det individen som styrde träningen till enorma resultat inom längdskidåkning.

Mellan 1995-2021 var det EN förbundskapten/ tränare som styrt skidskyttet till enorma framgångar. Framgångskonceptet är få viljor som styr.