Tre fel människor gör när de pratar om meningen med livet

Det finns tre stora fel som människor gör när de pratar om livets mening.

Det första är att komma med något som låter filosofiskt men som i själva verket är tomt och redundant som till exempel att säga "livets mening är att hitta din mening" eller "livets mening är att skapa den" och liknande.

Det andra är att svara med något som inte kan vara mening som till exempel att säga att "livets mening är att skaffa familj, barn, bra karriär, bla bla". Såna mål är ju själva livets inte dess mening. Det snart 8 miljarder här på jorden och mer eller mindre alla har samma mål (dvs att leva ett normalt liv med barn, bra jobb, ekonomisk trygghet osv) och faktumet att detta är samma för alla "normala" människor innebär att det inte kan vara meningen i sig.

Det tredje och sista felet människor gör är att säga att "livet är meningslöst". Detta är faktiskt lika tomt och redundant som det första argumentet. Alltså, jo absolut, om man tänker att man föds, lever, dör och sen slutar allt där så blir ju livet meningslöst i den meningen att den saknar "ett högre syfte" men saken är att de som frågar efter meningen med livet menar oftast inte nödvändigtvis det utan man undrar vad* poängen med att just "födas, leva och dö" är. Med andra ord vad är poängen med meningslösheten.

När någon frågar "vad är meningen med livet" menar personen oftast "vad är mening med MITT liv" därav svaret att du skapar din egen mening.

Vad är meningen med meningslösheten är däremot en redundant frågeställning.
Vad är mening och vad är meningslöshet för något om inte en mänsklig upplevelse?
Varför måste något ha mening? Mål? Så mänskligt att tänka så. Tror inte en stjärna eller måne bryr sig om mening.

Även om vi fick svaret på frågan ”Vad är meningen med livet?” skulle vi inte vara nöjda med det ändå. Alltså är själva svaret meningslöst.

Vad menar du med ”mening med livet” ? Du får det att låta som om en högre makt skulle ha förutbestämt ett specifikt mål/en mening för oss alla?


Hur vet du det? Om vi ändå leker med tanken att det finns ett specifikt mål, att någon/något bestämt detta - hur kan du då veta att det inte är familj/barn/karriär?

Varför det? Är det bara ”onormala” människor som kan hitta meningen med livet?

Varför skulle det finnas en ”poäng” menar du? En ”poäng”, precis som en ”mening” kräver väl nån form av allsmäktighet som har bestämt detta för oss ?

Det är simpelt och säger inte så mycket, men det är så nära en sanning som du kan komma.

Livets mening är vad som får dig att resa upp på morgonen och vara intresserad eller passionerad i vad som dagen har att erbjuda dig.

Det är japanska "ikigai", anledningen till att du vaknar varje morgon. Ifall du kan kombinera denna aktivitet med något som du kan tjäna pengar på, och dessutom kan erbjuda något åt andra än dig själv och utöver det att du kan fortsätta med det under flera omständigheter (som att du pensionerat dig eller förlorat ditt jobb) så har du hittat en guldgruva.

Men du kan inte berätta åt en annan person vad som objektivt är meningen med livet. Det är omöjligt att få en annan människa att känna passion för det som du känner dig passionerad inför.

Jag hatar att spela musikinstrument, jag kan inte berätta åt en musiker att det inte finns någon mening i att spela musikinstrument. Ganska så enkelt.

Fast när du säger att livet inte är meningslöst säger du ju samtidigt att just du vet vad meningen med livet är. Annars skulle du ju inte kunna komma med ett sådant påstående.
Jämför med att säga "jorden är inte platt" vilket du kan hävda då det finns fakta som visar att den är rund. Utan den faktan skulle inte ditt påstående hålla utan falla platt!

Använd vänligen (FB) Meningen med livet - samlingstråd för egna resonemang kring livets mening och fokusera i denna tråd på de argumentationsfel som trådskaparen identifierar. Inlägg flyttade.

/Moderator

Kan man inte vända på det , finns ju ett citat av Jung när man inte kan förstå varför människor gör som de gör

“If you cannot understand why someone did something, look at the consequences—and infer the motivation.”

då kan man ju hitta gemensamma nämnare för den stora massans "mening med mitt liv",

då funkar ju tex "att få / uppnå" barn, partner, sammanhang, struktur.

Det kan ju vara främmande för andra, eller att förstå för vissa, men då kan man iafall titta på konsekvensen och förstå motivet (eller "meningen med livet").

Det finns ingen "mening" med livet.

Vi som är här försöker alla göra det bästa av situationen. Endel lyckas bättre än andra.

Det första misstaget du gör är att du glömmer bort var begreppet mening kommer ifrån. Inget annat djur än människa tillskriver saker mening. Begreppet mening är skapat och definierat av människan. Det betyder att människan ÄR meningen med livet, eftersom mening inte existerar utan människan.

Samhället är en summa av alla liv och tillskriver mening i sådant som får samhället att blomma om och om igen.

Du skriver "meningen" i singular och inte i plural vilket är ett stort misstag för att börja med. Ifall det är något vi kan säga med säkerhet så är det att vi aldrig kan finna meningen med livet som en endaste fenomen som innefattar alla människor, såvida du inte hänvisar till mening som påstås vara objektiv sådan igenom religion, som typ: älska Gud, lyda guds lagar, eller finna nirvana.

Men givetvis är detta påstående bara objektivt sann ifall alla människor tror på religionens anspråk på sanningen, eller möjligen ifall religionen verkligen talar sanningen.

Men till och med ifall typ gud verkligen är av den natur som ortodoxa judar påstår att han har, så skulle jag nog ha funnit mening utanför hans lagar, så jag tror inte ens att någon allsmäktig och dömande Gud som har en snäv anspråk på en objektiv mening med livet skulle egentligen kunna kalla den för en alla livs mening med livet, då han har skapat medvetande varelser som kan finna sin egen mening med tillvarot. Djävulens mening med livet kan inte avfärdas bara för att det går emot hans allmäktiga faders vilja.

Meningen med livet är att nå frälsning genom gnosis. Det finns ingen frälsning utan visdom och det finns ingen visdom utan frälsning.

Allt man inbillar sig är osant och allt sant man når är universums kreativa vilja. Det finns inget liv utan den klokhet som skänkts av den allvetande källan till allt liv. De flesta människor lever på lånat ljus. Deras liv bär aldrig frukt och de är dömda till att återuppleva sina misstag och tillkortakommanden i ett evigt kretslopp av lidande och glömska.