Citat:
Ursprungligen postat av
-Info-
Enterprise har rätt. Tänk på den tolvåriga flickan i Botkyrka som sköts av misstag. En person är häktad för mord (och mordförsök):
Inte dråp.
Personen som sköt polismannen i Göteborg kommer att fällas för mord, om de hittar och dömer honom.
Om mitt tilltänkta offer befinner sig rakt framför mig, men jag råkar avlossa ett skott 90 grader åt höger istället och då råkar träffa någon som avlider så bör det inte bli tal om mord, utan vållande till annans död, kanske i kombination med försök till mord mot mitt avsedda offer. Det saknas ju helt uppsåt att döda offret. Om jag nöjesskjuter mot ett buskage i skogen och råkar träffa en bärplockare som sitter där inne och bajsar så är det ju också vållande, eftersom uppsåt saknas.
"Likgiltighetsuppsåt" och "tillsammans och i samråd" hittades som jag minns det på efter Stureplansskjutningen av Tommy Zetraeus och hans polare. Då sköt han urskiljningslöst mot ingången och människorna där. Om Tommy istället skulle ha halkat och avlossat sin AG3 i en helt annan riktning och råkat döda någon så hade det knappast blivit tal om mord.
"Likgiltighetsuppsåt" är en väldigt märklig och krystad skapelse. Ofta har ju svenska sossedomstolar vägrat döma uppenbara mördare till mord eller dråp utan istället fått det till grov misshandel och vållande till annans död. Likgiltighetsuppsåt korrigerar i viss mån detta i vissa fall men det hade varit bättre och lättare att döma som lagen faktiskt föreskriver från första början. Det är mycket negativt att rättspraxis och brottsrubriceringar avviker allt mer från det allmänna rättsmedvetandet och från den allmänna språkuppfattningen. "Våldtäkt" är väl kanske det främsta exemplet på detta.