Kan fenomenologi ersätta terapi?

Jag har funderat länge på saken: vad är ändamålet med terapi? Är det inte anpassning, när allt kommer omkring? Och anpassning är ju direkt kopplat till vår förmåga att fokusera; målet är att vi ska vara fokuserade på en skvätt av världen, den vi förvandlar till vår tillvaro, på så sätt kan vi leva "normala liv". Och med normalt liv menar jag inom ramen för norm och konvention som gör det möjligt för 150 individer att leva tillsammans.

Edmund Husserls epoché (dvs sätta fördomar, föreställningar etc åt sidan eller inom parentes) kan appliceras omedelbart på problemet. Det rena medvetandet, det eidetiska (tror jag) är inte det detsamma som det anpassningsbara medvetandet?

Olika sorters terapi kan förstås ha helt olika mål och medel.

Men funkar detta att åsidosätta fördomar? Tänkandet börjar som bekant med distinktioner. Och distinktioner kallas ofta för just fördomar.

Epochén är i sig är ett åsidosättande. Att följa tanken till sin spets tror jag bör leda till en slags social-kameleont-tillvaro, när alla fördomar eller distinktioner är åsidosatta. Så ja, jag tror det är möjligt.

Sant. Men är inte anpassning centralt i all terapi? Bottensatsen är distinktionen mellan (social) funktionalitet och dysfunktionalitet.

.. samt ..


Är inte dessa två påståenden i konflikt med varandra. Kanske är det därför du frågar .. själv har jag ingen uppfattning alls, bara nyfiken.

"Kan fenomenologi ersätta terapi?" Kan du inte utveckla det Husserl menar med epoché och det eidetiska lite mer så man förstår din fråga bättre?

Jo, det är faktiskt därför jag frågar

Bara att fatta det här lilla har tagit mig evigheter... man kan säga så här: Husserl örfilar upp naturalismen. Hans mål är att skala en upplevelse fri från alla ytterligheter för att nå fram till själva upplevelsens eget vara.

För att bli lite mer lekmannamässig härifrån: jag tycker man hamnar rätt nära all terapibehandlings grundsats: förmågan att leva i världen, tillsammans med andra människor. Är det inte så?

Har du läst Hans Ruins inledning till Husserls fenomenologi? I min ungdom läste jag Husserls Cartesianska Meditationer som jag nu har glömt det mesta av men tittade nu lite i Hans Ruins 113 sidor långa skrift som jag tycker verkar ge en mycket bra genomgång och förståelse av Husserl.

Reduktion och reflektion, En inledning till Husserls fenomenologi, Hans Ruin:
http://sh.diva-portal.org/smash/get/...FULLTEXT01.pdf

Den visste jag inte att den fanns. Jag kom till Husserl Idéer från Sarah Bakewells Existentialisterna. men jag ska kika den!

Här är vad Hans Ruin säger i dokumentet ovan:


Vet inte vad jag ska säga om saken ännu--är bara halvvägs genom dokumentet--men det verkar djupt mystiskt. Vad tycker du?