Kan fenomenologi ersätta terapi?

Det här är, tror jag, symptomatiskt för fenomenologi. Vi får påståenden som:


Ideolalia, ordsallad.

Det är ett privat språk otillgängligt för oss vanliga människor. Vad betyder det sista ordet 'visualiseras' i ovanstående text-gegga? Jag kan inte visualisera detta. Och jag tänker geometriskt för det mesta. <-- vad i helvete !

Det här är Hans Ruins beskrivning av (spelar ingen roll vilken del) av en bit av Husserls fenomenologi.

Jag behöver hjälp här. Jag antar att anledningen att fenomenologi så sällan diskuteras här är för att det är så svårt att skilja från psykedeliskt svammel. Jag har umgåtts med människor som producerar den här typen av ramsor under påverkan av starka psykedeliska droger. Jag har gjort det själv, jag vet hur det låter. Var Husserl en 'brukare' för att använda en modern term. Någon som vet?

Pro!

Här är några frågor jag har:

1) Vad är målet med fenomenologi. Jag menar, det finns ju trots allt några av er som skriver här.
2) Är det filosofi och hur passar det i så fall in med den stora kognitiva väven av filosofiskt grubblande.

Jag ska också erkänna att jag har mycket svårt att ta det till mig. Det som är grumligt skrivet är också grumligt tänkt. Om det finns ett värde så kanske det är, som mycket annat inom filosofihistorien, att visa hur man inte ska tänka.

Som jag har sagt tidigare: jag har ofta fel men jag är alltid tvärsäker.

Om det finns värde i det här sättet att tänka så vill jag se det. Men det är upp till er. Kom igen nu, spänn era muskler för fan!