Är trolleyproblemet ett moraliskt problem?

Jag tror som du att det är svårt att slå fast allmängiltiga moralregler. Moral verkar vara ett system som utvecklats under människans långa historia av att leva i mindre grupper. Där uppstod förmodligen inte liknande konflikter. Hade det funnits ett sånt selektionstryck hade vi förmodligen utvecklat ett moralsystem där det hade känts rätt att offra en för att rädda fem.

Dawkins själviska gen variant:

1 syskon har 50% av dina gener.

Du offrar därmed dig själv till över 2 syskon, men inte en.

En kusin har bara 12,5% av dina gener. Därmed offrar du din bror enbart åt över 4 kusiner.

Har du en tvilling, så har han 100% av dina gener, och är därmed värd över 2 syskon för att offras, eller över 8 kusiner.

Din moder och fader har 50% av dina gener, men du offrar dig inte för deras skull då det inte är troligt att de sprider sina gener vidare, du föredrar troligen att rädda enbart en ung broder och låta dina två föräldrar dö.

Likaså kan du justera att bröder som av någon anledning känns som genetiska förlorare (incels, förståndhandikappad, etc,) inte får samma värde, då det icke är troligt att deras genetiska kod överlever deras döende kropp.


Detta beteende observeras på alla slags djur (exempelvis lejonhanar som är beredda att kämpa intill döden för att skydda sina bröders ungar, men dödar gärna okända hanars ungar). Exemplet myror är intressant: av någon anledning så får myror 75% av samma gener som deras systrar i myrkolonier, därmed så är deras genetiska vilja att de ska skydda sin drottning med alla medel, så att att det produceras närmast kopior av de själva, snarare än att själva producera barn, som trots allt bara kommer få 50% av deras genetik.


I regel skulle de flesta av oss offra 500 okända människor för att skydda enbart 1 av våra barn. Jag skulle gå så långt att tro att några skulle offra en hel afrikansk nation, med genetiskt ganska avlägsna folkslag, bara för att rädda sitt barn. Detta gäller oavsett ifall du är någonslags ideologisk vänsterdåre, kristen medlem av livets ord eller någon nazistdåre; sådana tanke-experiment tvingar oss att erkänna vilka vi egentligen är heltenkelt, bortom de fina maskerna som vi bär på utåt.

Sådan är naturen.

Tycker du inte mitt resonemang håller får du gärna säga det och motivera varför. Att bara skriva: ”Alls icke”, ”Du vet inte vad du talar om”, ”Du verkar inte ha läst moralfilosofi” etc är inget jag kommer att besvara om det inte också motiveras med ett argument

Frågan är vem det var som fick trolleyn att skena och varför? Då går moralfrågan att studera närmare. Berodde det på trötthet, inkompetens, konstruktionsfel eller någon obehörig? Det vore knappast rimligt att kräva ansvar från den som står vid spaken (om spaken vore det enda "alternativet") när den oundvikliga utgången är att människor kommer att dö oavsett. Var spaken det enda alternativet dock? Kunde den som stod vid spaken maka sig därifrån och göra något annat för att få stopp på trolleyn? Varför gjorde han inte det i så fall? För att det skulle gå emot "problemuppställningen"? Så jag tycker nog inte att trolleyproblemet är ett äkta moralproblem. Bara någon som, antar jag, försöker vara fyndig men slösar bort andras tid.