Är trolleyproblemet ett moraliskt problem?

Du förutsätter att det finns ett svar på frågan om vilken handling som är den rätta. Om inte frågan kan besvaras så går det inte att säga vad som är rätt eller fel eller varför. Och då är det inte en moralfråga.

Så det räcker med att säga: det här är rätt men det behöver inte finnas någon grund för att tro att det är rätt? Det är rätt för att det känns rätt?

Åter igen: du presenteras med ett moraliska dilemma, och får sedan följande fråga: vilken av dessa handlingar är den moraliskt rätta och varför.

Det går knappast att föreställa sig ett tydligare exempel på ett moraliskt problem än detta.

Det faktum att du personligen förbundit dig till någon form av moralisk nihilism, förändrar naturligtvis på den punkten.

Jag har ingen aning om varifrån du får detta.

Jag skrev:

Du skrev:

Det du säger är alltså att moral inte kräver att man kan fastställa regler för när något är rätt och fel.

Om det inte finns regler för vad som är rätt och fel, hur ska man då kunna avgöra om något är moraliskt rätt?

Missförstår jag något? Är det bara jag som uppfattar det så eller vad säger ni andra?

Vad du skrev var alltså detta:


Men en utilitarist skulle naturligtvis förkasta tanken på regler för beteenden som är rätt eller fel. Det enda som är relevant är vilka konsekvenser våra handlingar får. En handling som är problematisk under vissa omständigheter, skulle alltså, rent teoretisk, kunna vara moraliskt påbjuden under andra omständigheter. Det hänger helt och hållet på vilka konsekvenser handlingar kommer att få.

Förlåt mig, men har du läst någon moralfilosofi överhuvudtaget?

Men detta är en regel.

Om du bedömer att det ger bättre konsekvenser att låta en människa dö för att rädda fem så utgår du från regeln att det är bättre att rädda fler liv.

Förlåt: men vad pratar du ens om? Har du läst någon moralfilosofi alls?

Kanske trolleyproblem är det närmsta man kan komma till en bevis om att någon objektiv moral inte kan existera.

Vi vet ju att en människa ljuger om han säger sig välja att rädda två okända barn för att låta sitt eget barn bli påkörd.

Vi kanske rentav äcklas av en person som gör det moraliskt riktiga, typ enligt Kants kategoriska imperativ, och verkligen väljer två okända barn framför sitt eget, vad är det liksom för fel på honom?

Jag skulle nog vilja påstå att det är ett utmärkt exempel på just ett moraliskt dilemma, en situation i vilken man ställs inför ett antal tänkbara alternativ som alla är ganska oangenäma.

En moralisk dilemma utan annat än subjektiva svar.

Låt oss applicera Kants kategoriska imperativ, antagligen kändaste försöket att skapa en objektiv moralsystem någonsin.

Du bör då kunna justifiera varje handling som du utför på så sätt att din handling följer en slags allmän naturlag. Så som du agerar vid situation x är bra för att det är så du önskar att vilken annan person som helst skulle agera vid situation x.

Så du ställs inför att din dotter binds samman vid ena spåret och tåget med okända människor drivs mot en avgrund ifall du väljer att dra på en spak. Enligt Kants kategoriska imperativ bör du låta din dotter bli påkörd, för det är en sådan naturlag som du skulle önska att andra människor skulle agera efter i samma situation.

Nästan ingen väljer dock att följa det som är moraliskt rätt rent objektivt. Det är dessutom så att desto mer kärlek du har för ditt barn, desto mindre chans är det att du väljer att rädda fler okända människor.

Samtidigt vill du enligt Kants kategoriska imperativ att alla skulle ha så mycket kärlek för sina barn som det bara är möjligt.

Du har alltså en paradox där som slår hål på vikten av att ha en objektiv moralsystem. Vi drivs inte av allmäna naturlagar i våra etiska val utan av kärlek till de som betyder något i vårat liv (några möjligen bara av kärlek till sig själv).

Kärlek till hela mänskligheten är samtidigt en praktisk omöjlighet, vi kan inte älska de som vi inte känner till (och vi kan aldrig känna till hela mänskligheten).

Vad jag pratar om är uppenbart om man läser vad jag skriver. Du verkar mest intresserad av att slänga ur dig påståenden utan belägg och utan att argumentera för dem, och därefter bemöta alla invändningar med förminskande omdömen. ”Vad pratar du om? Har du läst bla bla bla”

Varför är formella meriter så viktigt för dig? Det här är ett diskussionsforum, inte en anslagstavla där man spikar upp sanningar. Även personer utan formell utbildning får diskutera. Jag har läst moralfilosofi, men jag skulle säkert inte uppfylla dina krav på meriter för att få yttra mig. Tycker du inte ämnet är intressant och/eller debattnivån är tillräckligt hög står det dig fritt att inte delta.

Låt mig presentera ditt argument för dig, eftersom du tydligen inte klarar av att göra det själv. En utilitarist utgår från maximen: maximal lycka, minimal olycka. Enligt den här maximen är det alltså bättre att offra en och rädda fem, eftersom det minimerar olyckan.

Men de flesta människor tycker valet blir svårare när det kommer till frågan om man skulle knuffa ner en tjock människa framför trolleyn för att stoppa den. Det är samma ekvation, men uppfattas som mer omoraliskt. Det blir en paradox.

En strikt utilitarist skulle möjligen offra den tjocka människan, men det intressanta är varför så många uppfattar att det är en paradox. Och det jag skrivit är att paradoxer ska uppstå när man bryter mot matematiska principer. Det är alltså inte mer en paradox än att 1=511 om man tillåts dividera med 0. Problemet hänger samman med att ett människoliv bedöms vara oändligt (eller åtminstone ovärderligt/omöjligt att sätta ett värde på). Så fort man sätter ett specifikt värde på människolivet försvinner paradoxen.

Tycker du inte mitt resonemang håller får du gärna säga det och motivera varför. Att bara skriva: ”Alls icke”, ”Du vet inte vad du talar om”, ”Du verkar inte ha läst moralfilosofi” etc är inget jag kommer att besvara om det inte också motiveras med ett argument.


Jag tror som du att det är svårt att slå fast allmängiltiga moralregler. Moral verkar vara ett system som utvecklats under människans långa historia av att leva i mindre grupper. Där uppstod förmodligen inte liknande konflikter. Hade det funnits ett sånt selektionstryck hade vi förmodligen utvecklat ett moralsystem där det hade känts rätt att offra en för att rädda fem.