Citat:
Ursprungligen postat av
GuteNacht
Ja... som många här säkert vart med om när man ska bestämma sig över vilket program man ska hoppa på inför sitt framtida yrke så tenderar det att hoppa från det ena till det andra och tar liksom inte slut...
Nu är det psykolog som är på tapeten...
Först och främst känns det som om ingen går till psykologer... varför gå till någon främmande när man har sin fru, sin man etc. eller göra som dom flesta... just deal with life...
Känns på något sätt att majoriteten tycker att det är absurt att gå till en psykolog...
Hur som... får någon anledning är jag bland annat intresserad av psykologi och skulle kanske kunna tänka mig att bli psykolog.
Nu till frågorna...
Hur är det att vara psykolog rent generellt? vet att det skiljer från person till person men ja... något svar är bättre än inget...
Är det kul? vad är i så fall det roliga? är det bra löner? är det kvinnodominerat yrke/program som socionomyrket/programmet? vad gör man för det mesta? hur är studentlivet? yrkeslivet? ja... kötta på!
Och slutligen... känner man sig som en misslyckad varelse i och med att man sitter där med patienter och vet innerst inne att man själv inte är "hel" som person till att börja med?
Har många frågor men dessa får räcka för nu...
//En frustrerad man

Vad har fått dig att tro att du vill bli psykolog? Din trådstart uppvisar en bristande verklighetsförankring och frågorna du ställer om yrket är så otroligt basic att du omöjligen kan veta något om yrket, hur kan du vilja bli något du inte vet vad det är för något?
Psykiska ohälsan i samhället är större än någonsin och efterfrågan på psykologer är närmast oändlig i dagsläget. Nyutbildade har ofta jobb säkrat innan examen, och de erfarna kan i stort sett välja och vraka vad de vill.
Som tidigare skrivits, om du vill gå en lätt utbildning med väldigt fördelaktig kuk:fitta-kvot, välj sjuksköterska, så kan du gå på någon narkosavdelning och lalla runt och snatta morfin lite då och då. Eller för all del, om du tycker om att försöka ragga på tjejer med orakade ben som oironiskt använder "hen" i vardagligt tal kan du väl försöka med psykologstudenterna...
Själva utbildningen är fem år med rätt saftiga textmassor man ska ta sig igenom och sedan skriva uppsatser på. Inte svårt i egentlig bemärkelse, bara mycket.
Å andra sidan tvivlar jag starkt på att du kommer in, för det brukar landa på runt 20.5-22 i gymnasiebetyg. Vill du till Uppsala, Lund, Göteborg eller annat känt universitet är det runt 1.8 på högskoleprovet som gäller om du vill vara säkrad plats i Urval 1. Jag kollade lite snabbt nu, lägsta möjliga poäng var reserver som kom in med 1.40 på Mittuniversitetet (Schlätta!) och Umeå.