Vas ska man göra om man har commitment issues?

I brist på bättre ord. Vad ska man göra om man har commitment issues?
Humöret kan svänga lite grann, från att vara rädd att inleda en relation ena stunden till att vilja bygga en hel värld tillsammans med henne.

Hösten 2019 var det en kvinna som ville ha seriöst förhållande och visade det på ett engagerat sätt, men vi pratade aldrig vad vi ville även om hennes handlingar var helhjärtade och seriösa.

Jag fattade att jag skulle göra nåt men visste inte hur det skulle tas emot. Vad ska man göra om man är rädd för commitment liksom?

Särbo.

Du har identifierat ett problem som du har. Bra, det är första steget till förändring. Nästa steg blir att bena ut vad i exakt dessa problem består av. Beroende på hur ärlig man är mot sig själv kan man göra det själv eller ta hjälp av en vän. Om det är svårare saker en terapeut. En tredje väg kan vara att när man träffa en potentiell partner vara öppen och berätta. Personen kan kanske hjälpa en vidare.

När man vet orsakerna, då kan man börja med att fundera ut lösningar på dem.

// CC

Är det så du känner för typ alla eller enbart för henne?

Skulle också säga: sök terapi.
samt använda kondom till problemet avtar lite.

Men någon gång kan man behöva bestämma sig för att ta språnget och hålla fast vid en person. För flyktinstinkten är nog svår att helt arbeta bort.

För en del är det rädslan för att _kanske_behöva göra slut som hindrar att man ens börjar en relation. Så man kan ju ta upp med sin terapeut hur man gör slut om man behöver det.

Du kan inte bygga ens ett hus tillsammans med henne, utan att löpa stor risk att bli utnyttjad / knullad.
Ändra lagstiftningen först, eller var bara glad att du har denna självbevarelsedrift.

Sverige (Världen?) kryllar av män som du, de intimitetsrädda männen som inte vill ge några löften, men inte heller har omtanke, eller mod, eller anständighet, nog att dra sig undan och faktiskt säga ett tydligt ”nej”.

Rädslan för att bli alltför fäst eller sårbara kan göra att en person drar sig undan tanken på verkligt engagemang, vilket leder dem till att hitta utvägar när de börjar komma för nära en annan person, en annan sak som kan leda till samma utfall är beslutsångest över beslutet att välja någon, vilket accentueras av dagens dejtingappar. Känner du igen dig i någon av dessa orsaker?

Det är snarare så att vi är rädda för att råka ut för en Linnea Claesson eller liknande. Lite som kvinnor undviker att ge män på stan ögonkontakt. Dom flesta av oss lägger ingen vikt vid något sådant, men med lite otur så tittar hon på fel snubbe.

Du kan ju spela med, men vi båda vet att förhållanden skiter sig förr eller senare Ha det så kul medan det varar.

Vet inte om jag ser det som något att vara glad över. Jag kan älska djupt och vill göra det men är rädd förnatt bli sårad av den jag gillar. Tror det bottnar i dysfunktionella föräldrar som inte kunde ge närhet under tidigare åren.

Du babblar bara. Jag är inte intimitetsrädd, jag kan ge löften och jag ger mycket omtanke till de jag gillar. Mod har jag också eftersom jag vågar att älska djupt. Intimitet och rädslan att bli sviken av den jag gillar är två skilda saker.

Hänger inte alls med på vad du pratar om och vad det ens har med commitment att göra.

Jag har ingen ångest över att välja vem jag ska vara med. Vaffan är det du skriver. Vad då ångest över att välja? Kanske för att ni kärringar har femtio miljoner kukar att välja på och då tror du att killar har samma valmöjligheter eller vad?

Nää, kom ner på jorden i stället och läs vad jag skriver.

Du kan minimera risken att bli utnyttjad men det går inte att gardera sig mot att bli sårad. Du får lära dig tänka bort sånt med rationella tekniker, avlägsna det från sinnet på logiska grunder.

Knyt först an till dig själv!

Rädslan för anknytning bottnar i rädslan att bli beroende och sedan svikna. Som du redan insett bottnar detta i barndomen. Lösningen är att få anknytning till den som aldrig lämnar dig, och det är du själv.

Därifrån får du en helt annan orientering utåt, tex till en kärlekspartner.