Fråga en författare

Det finns en som heter Skrivarpodden som nog kan vara bra! Jag har lite svårt för poddar generellt och har inte lyssnat på den, men de bjuder in etablerade författare (verkar vara en bra bredd) som pratar om skrivprocessen och hantverket.

Tack! Få se vad jag tycker om detta. Hoppas de är duktiga med ljudet. Det är så viktigt. Och jobbiga röster går fetbort.

Helt enig. Eller när det bara är pladder och skratt åt egna skämt. Men jag hoppas att den är välproducerad och givande, jag funderar på att kolla in den själv.

Hur lång tid klarar du att inte skriva innan du börjar må dåligt? Skulle du kunna klara dig utan skrivandet menar jag? Kan du känna på dig när du måste sätta dig ner och skriva en ny roman?

Vilken metod kör du när du skriver? Börjar du med ett synopsis, eller är det en överraskning för dig också vart berättelsen leder?

Det har ändrats. När jag var yngre var skrivandet som ett förlängt dagdrömmande, texten gjorde något slags verklighet av fantasier. Karaktärerna kunde vara någon jag drömde om att vara eller se ut mer som, fantasivänner jag hade velat träffa, en modifierad variant av någon jag var kär i. Då var det mer av ett nästan fysiskt behov och jag klarade knappt en dag utan att skriva. Numera är jag nöjd med livet och dagdrömmer inte ihop en alternativ tillvaro. I stället för fantasier är det idéer. Jag kan inte säga att jag inte har något behov av att skriva, men den där känslan har jag inte haft på länge utan det är mer av en vilja att använda idén. Ibland undrar jag samma sak, hur låg tid det skulle ta att få det tryckande behovet av att skriva om jag på obestämd tid bara gjorde annat och inte bestämde mig för att sätta mig och jobba. Kanske vore det nyttigt!

Jag jobbar inte med synopsis, utan låter allt gro i huvudet tills jag "kan" historien och karaktärerna och det i princip bara är att skriva ner. Någon plan finns ju och jag vet ungefär vad som ska hända, men mycket faller på plats under skrivandets gång. Ibland kan jag plötsligt fatta hur saker i den text jag själv hittat på och skrivit egentligen hänger ihop. När jag har börjat så lever det sitt eget liv, men kring det som jag redan odlat i hjärnan ett tag. Så det börjar ganska väl uttänkt, men alltför bestämd planering i förväg brukar inte funka. Speciellt inte när det gäller karaktärerna, jag skulle aldrig skriva utförliga listor i förväg som många gör och rekommenderar. De blir levande när de får utvecklas lite på egen hand.

Tror du att du i framtiden kommer att övergå att skriva synopsis eller förbereda mer innan du skriver? Är det en process som går åt det hållet alltså?

Jag har ju börjat ganska nyligt fundera över att skriva och det känns som att åtminstone slutet bör vara klart innan jag börjar. Känns som om karaktärernas beteende är lite avhängigt slutet.

Nej, jag tror faktiskt inte att jag kommer göra det. Jag har inte heller några helt bestämda slut utan mest en idé om vart historien ska ta vägen. Det optimala slutet brukar landa under skrivandets gång. Men jag tänker mig också att det påverkas starkt av vad du har tänkt skriva. Deckare och liknande bör rimligtvis ha en bestämd lösning på det boken handlar om, medan en berättelse som inte i lika stor utsträckning handlar om något specifikt som ska lösas, genomföras eller listas ut kan må bra av att falla på plats allteftersom den blir till.

Det håller jag het med om. Deckare har ju vissa saker som måste uppfyllas, kanske inte alla punkter i alla deckare men någon slags likhet har ju deckare.

Relationsdrama kan ju se så olika ut att där är det naturligtvis mer fritt. De kan ju berättas på många fler olika sätt.

Hur gör du med att beskriva platser? Som ett rum eller ett land.

Man kan ju också föreställa sig att det blir ganska utdraget, svamligt och svårt att få ordning på i efterhand om man sitter och skriver på en deckare utan att själv veta något om mördare eller motiv. Fast egentligen, varför inte, tänker jag nu bara för att jag tänkte tanken! Men jag vet inte, jag har aldrig provat att skriva spänning och tvivlar på att jag skulle lyckas med det.

I största allmänhet försöker jag gestalta en stämning när jag beskriver platser, snarare än förklara hur det ser ut. Hur det luktar och vad för sorts liv som pågår där. Ett rum försöker jag beskriva genom karaktärernas rörelser i det, eller hur de reflekterar första gången de kommer in, snarare än ingående beskrivningar av vad som finns där och på vilken sida av rummet. Är det trångt kanske karaktärerna måste tränga sig mellan bordet och sängen för att ta sig fram, är det stökigt kan de flytta en hög smutstvätt från en stol, känna lukter av damm och gammal mat och liknande. En karaktär som knappt vågar röra något av rädsla för att det kan bli fläckar signalerar att hemmet är pedantiskt städat och prydligt, letar någon efter handtag på de släta köksluckorna förstår man att det är nybyggt och modernt (och att karaktären är ovan vid den typen av miljöer). Och så vidare. Sedan är det klart att en hel del rena synintryck också kommer med, men jag brukar fokusera på sådant som säger något om platsen och karaktärerna som är där. Gator och områden brukar jag också försöka gestalta genom livet som pågår. Hörs det musik från en massa barer? Finns det högljudda fyllon, tonårsgäng med mopeder, grupper av turister, skäggiga snubbar på uteserveringar? Känner sig karaktären otrygg och varför? Målet är att även en läsare som inte direkt vet hur det är på en specifik gata ska få en känsla av det. Rabbla gatnamn är jag inte mycket för. Sedan fastnar jag ofta för små, udda detaljer och använder dem, speciellt om jag skildrar en plats som inte är helt självklar för majoriteten av läsarna. Förklara hur en karaktär tar sig från A till B kan man lika göra genom att titta på en karta.

Tack för det. Att rabbla gator fungerar ibland, men oftast blir det bara torrt.

Vet du något om hur mycket en debutant säljer och hur räknar man inkomst per såld bok? Med skatt och vad det nu mer är?

Det är olika, men jag skulle tro att min debut var ganska genomsnittlig sett till försäljningssiffror. Första upplagan var runt 1500 exemplar har jag för mig, de flesta såldes. Jag tjänade sammanlagt knappt 30 k före skatt på det som är direkt kopplat till utgivning och försäljning, först garantihonorar på 15 och sedan strax över 13 på första försäljningsåret. Efter första året är det bara småpengar. Detta var som nämnt ett litet förlag, jag tror inte att de stora trycker några enorma förstaupplagor av debuter heller, men 3-4 tusen tror jag är en rimlig siffra. Säljer den slut trycker man fler. Det vanligaste är ju att det tar tid och flera utgivningar innan det börjar hända något, snarare än att debuten får enormt genomslag. Men jag vet också att det finns debutanter som fått garantihonorar på 100 000, men det har varit hos stora förlag som är helt övertygade om succén och upplagan lär vara stor trots osäkerheten. Jag tror inte de summorna eller den marknadsföringen är standard för en debut hos de stora heller. Men sedan händer det faktiskt att en debut blir en riktig skräll, både kritiker- och läsarfavorit, Augustnominering, utlandslansering och allt det där. Då skulle jag gissa att det är åtminstone uppåt 100 000 ex sålda (inklusive pocket och andra format), men det är som sagt en gissning.

Man får betalt per sålt exemplar, allra mest på de inbundna. Billigare utgåvor ger enstaka kronor. Uträkningen sker årsvis, efter att handeln kunnat returnera exemplar och man har ett nytt lagersaldo. Så det är som de flesta jobb, retroaktiv lön, fast en gång om året i stället för månaden efter utfört jobb. Det mesta av pengarna brukar man tjäna på biblioteksframträdanden och eventuella uppdrag från tidningar och liknande!