Citat:
Ursprungligen postat av
torrfitta
Hur gick det till när du fick din första bok publicerad? Gav det sedan självklar väg för senare böcker?
Hur mycket brukar redaktörerna vilja att du ändrar/föreslå ändringar? Hur brukar du tänka kring det?
Hur har du förhållit dig till att välja förlag?
Hur stänger du av omvärlden i de där inspirerade skrivperioderna, så att du får ut din maximala kreativitet då?
Kommer säkert med fler frågor, tycker att du gjorde helt rätt som valde bort karriären - den gör inget annat än att stjäla ens tid och mala ned den till ett rökbart pulver för männen i grått.
Det började med att jag hade fått ett kortare lektörsutlåtande för ett tidigare manus, skulle jag väl säga. I alla fall för min del, det som kom att bli min första utgivna bok skickade jag inte ens till det förlaget, men jag visste att jag var på rätt väg och att det var värt att fortsätta skicka manus. Det som hände var helt enkelt att jag fick till en fullträff. Stilmässigt snyggt och originellt, speciellt ämne och så vidare. Skickade till fyra stora förlag och ett litet, det sistnämnda helt enkelt därför att deras inriktning matchade med det jag hade skrivit om. Ett av de stora och det lilla var intresserade och jag träffade båda under en och samma dag. Det blev faktiskt det lilla, mest för att jag gillade deras syn på litteratur och annat. Den gången gick det bra, kritikersuccé följde och det sålde ganska bra (upplagan var liten så det blev inga jätteinkomster, men den tog slut liksom pocketutgåvan, också den i liten upplaga). Sedan gick det ganska snabbt att få in ett tidigare manus, som inte hade stuckit ut tillräckligt för att bli antagen som debutant.
Varken i debuten eller min senaste behövde jag göra några direkta ändringar utan de blev bra direkt och det var mest vanlig redigering och korr. I andra boken jobbade jag med en frilansande redaktör, som hade helt andra tankar än förläggaren om vad som behövdes. Den gången kompromissade jag, ändrade det som hade med språk och litterär kvalitet att göra men behöll en del. Det visade sig vara bra, för en av de saker redaktören insisterade på att jag skulle stryka visade sig vara den scen som fick förläggaren att bestämma sig för att ge ut romanen... En av romanerna fick jag däremot i princip skriva om till hälften. Jag var inte övertygad först, bearbetade kraftigt och fick en ryggdunk för det av förläggaren (nytt förlag den gången, återkommer till det) men de stod på sig när det gällde slutet och ett spår jag först försökte undvika att ta bort. Det var ett jävla slit och kändes skumt, men i slutändan var det värt det. Och sammantaget har jag varit rätt bortskämd på den här fronten och har dragit slutsatsen att de inte ber mig att göra om i onödan, så tycker förlaget att det är nödvändigt så är det nog det. Jag brukar tänka så att jag är skaparen av verket, men förlaget är de som är experter på utgivning, försäljning och det praktiska arbetet. Vi ska jobba ihop. Hade de velat att jag skulle skriva en helt annan bok så kanske jag hade avvaktat, kanske låtit projektet vila eller kolla med andra förlag, men så har det inte riktigt känts.
När jag valde förlag att skicka till tog jag det i buntar. Först de stora, sedan medelstora men väletablerade, sist de mindre men intressanta. Valet när jag väl blev antagen var kanske inte det mest strategiska, men jag är nog ändå nöjd. Jag gick som sagt på magkänsla och deras tidigare utgivning och deras inställning (hos det stora jag träffade samma dag verkade de lite pessimistiska kring den tryckta bokens framtid och de ville göra ändringar i manuset för att öka underhållningsvärdet vilket inte kändes rätt), men i längden höll det inte. Små förlag har helt enkelt inte samma resurser till marknadsföring eller större upplagor, och de hade inte alltid tid att läsa och ge respons. Större förlag har större ekonomiska muskler och maskineriet går mer stabilt än när det är några få anställda som ska göra allt. Efter andra boken tyckte jag helt enkelt att det verkade bäst att byta, och det var inga som helst problem faktiskt. Så på det sättet gav den där lyckade debuten en självklar väg framåt. Jag gick till det stora som jag hade tackat nej till första gången och även där är jag väldigt nöjd och det är en märkbar skillnad på stora och små förlag. Mitt första förlag har jag dock fortsatt stor respekt för och jag ångrar som sagt inte att jag valde som jag gjorde. När jag skulle byta var det för övrigt ännu ett förlag som ville läsa det jag hade, och de ville också ha det. Där var det dock ett ganska självklart val, det var verkligen inte rätt förlag för mig och det hade blivit en helt annan bok (tror de läste den som en thriller och jag hade inte passat in i deras utgivningsprofil fortsättningsvis, även om jag hade varit med på att ge ut den som en sådan). Sammanfattningsvis är det jävligt svårt att komma in alls, men när det är gjort verkar det som att man inte checkar ut i första taget!
Det fina med de kreativa perioderna är att jag inte behöver göra någonting. Jag skriver ändå, vare sig jag har tid eller inte. Då är det svårare med perioderna däremellan då det inte blir någonting alls, oavsett disciplinförsök. Men det brukar i slutändan gå på ett ut, sett till hur mycket jag totalt sett får gjort utslaget över en tidsperiod.
Och tack för uppmuntran. Jag håller med egentligen. Drabbas av försörjningsnoja mellan varven men än så länge lever jag och har tak över huvudet.