Hur är njutning och smärta möjligt i en materialistisk värld?

Okej, låt oss för en stund föreställa oss att vi lever i en 100 % materialistisk värld. Dvs att allt består av partiklar, vågor eller fält. Jag kan faktiskt föreställa mig hur medvetande uppstår genom associationen mellan kodning, t.ex. att se en fågel, och när denna kod senare "spelas upp" igen i hjärnan så triggas synen av fågeln igång och vipps jag ser fågeln "i mitt huvud". Sedan kan man expandera detta för alla våra fem sinnen, och det är dessa fem sinnen som ger oss information om världen.

Så långt är det någorlunda greppbart för mig, men det som jag har betydligt svårare för, är hur det subjektiva, eller positiva och negativa upplevelser går ihop med den materialistiska världssynen. Om det kvantitativa har värdet 0, eftersom det är objektivt och neutralt... hur kan positiva upplevelser eller negativa upplevelser vara möjligt?

Är det möjligt att positiva upplevelser som njutning, är resultatet av intensivt förutsägbara och harmoniska signaler? Och negativa upplevelser som smärta, från disharmoniska, kaotisk och slumpmässig dissonans? Det känns dock fortfarande ogripbart för mig och jag är inte helt nöjd med den idén.

Har ni några idéer hur man kan förklara subjektiva upplevelser med materialistiska glasögon så att säga? Jag lade tråden i filosofiforumet uppenbarligen för att det inte finns några vetenskapliga svar än så länge, och att man bara kan spekulera. Jag vill liksom bara få en känsla för det. Det känns som att materialister inte ens försöker besvara den här frågan på ett djupare filosofiskt plan, utan nöjer sig med "signalsubstans hit och signalsubstans dit".

Den där förklaringen fungerar troligen för s.k. filosofiska zombies eller robotar utan något känsloliv, men inte för oss. Min fråga rör om hur neutrala komponenter (biokemi) kan omvandlas till laddade upplevelser. Du skriver:

"Det är vi människor som har kategoriserat olika känslor som positiva och negativa".

Nej det är det inte. Vi kan inte välja att inte känna smärta, det är något som är grundligt inbyggt i oss. Frågan är hur det fungerar... hur evolutionen har kunnat bygga upp ett belöningssystem (njutning) och ett bestraffningssystem (smärta) med endast neutral kemi tillhands. Den här tråden ligger trots allt i filosofiforumet så du måste gå djupare, annars hade tråden legat i biologiforumet.

Om jag ställer frågan såhär: om du endast har matematik att tillgå, hur formulerar du negativitet med endast siffror?

Lite off-topic, men inte alla håller med om det.

Anyone who’s willing to recognize and fully experience the true nature of pain will realize that it is without substance. It’s unnecessary—it doesn’t need to exist. Another way to say that is we can locate the activity of creating pain and simply stop creating it.

I have tested this no-pain distinction at the dentist by refusing novocaine. As he drilled, sometimes right into a nerve, I would be completely sensitive to the sensations, and yet they were not painful as long as I refused to add to them the activity of pain. This takes some understanding of what pain is and is not, but I can honestly say that it was not a painful experience. Be clear that it is not a matter of ignoring the pain, or pretending it isn’t there, or calling it “sensation” rather than pain. There was no pain! Were I to make the distinction of pain, it would hurt. Since I did not, it didn’t hurt.

Okej, låt oss för en stund föreställa oss att vi lever i en 100 % materialistisk värld. Dvs att allt består av partiklar, vågor eller fält. Jag kan faktiskt föreställa mig hur medvetande uppstår genom associationen mellan kodning, t.ex. att se en fågel, och när denna kod senare "spelas upp" igen i hjärnan så triggas synen av fågeln igång och vipps jag ser fågeln "i mitt huvud". Sedan kan man expandera detta för alla våra fem sinnen, och det är dessa fem sinnen som ger oss information om världen.

Så långt är det någorlunda greppbart för mig, men det som jag har betydligt svårare för, är hur det subjektiva, eller positiva och negativa upplevelser går ihop med den materialistiska världssynen. Om det kvantitativa har värdet 0, eftersom det är objektivt och neutralt... hur kan positiva upplevelser eller negativa upplevelser vara möjligt?

Är det möjligt att positiva upplevelser som njutning, är resultatet av intensivt förutsägbara och harmoniska signaler? Och negativa upplevelser som smärta, från disharmoniska, kaotisk och slumpmässig dissonans? Det känns dock fortfarande ogripbart för mig och jag är inte helt nöjd med den idén.

Har ni några idéer hur man kan förklara subjektiva upplevelser med materialistiska glasögon så att säga? Jag lade tråden i filosofiforumet uppenbarligen för att det inte finns några vetenskapliga svar än så länge, och att man bara kan spekulera. Jag vill liksom bara få en känsla för det. Det känns som att materialister inte ens försöker besvara den här frågan på ett djupare filosofiskt plan, utan nöjer sig med "signalsubstans hit och signalsubstans dit".

Det där låter dock som en materialist som greppar efter halmstrån, tycker du inte? För det första är det omöjligt för honom att veta vad det är som händer i kroppen för människor som påstår sig kunna undgå smärta (och jag tvivlar faktiskt på hans ärlighet vad gäller tandläkarhistorien), och han skriver ju t.o.m. själv "I refused to add to them the activity of pain" så han motsäger sig själv dessutom där detta i praktiken betyder att han försöker ignorera smärtan, men som sagt det låter faktiskt som skitsnack. Bara för att det kanske eventuellt inte upplevs för personer som verkligen anstränger sig för att undgå smärta, betyder verkligen inte att smärtan inte är på riktigt. Fråga nästan 100 % av världsbefolkningen och de kan intyga att smärta är i högsta grad verkligt och inget man bara kan "välja bort". I vilket fall, det intressanta är hur det förhåller sig på fundamental nivå, hur neutrala partiklar/vågor (eller siffror) kan ge upphov till smärta. Jag kommer ta materialister på allvar först om de kan förklara detta. Med en sådan komplex struktur som hjärnan med dess komplexa organisation, kanske det är möjligt att förhindra smärtsignalerna från att komma fram, vilket låter mycket troligare i mina öron.

Det där låter dock som en materialist som greppar efter halmstrån, tycker du inte? För det första är det omöjligt för honom att veta vad det är som händer i kroppen för människor som påstår sig kunna undgå smärta (och jag tvivlar faktiskt på hans ärlighet vad gäller tandläkarhistorien), och han skriver ju t.o.m. själv "I refused to add to them the activity of pain" så han motsäger sig själv dessutom där detta i praktiken betyder att han försöker ignorera smärtan, men som sagt det låter faktiskt som skitsnack. Bara för att det kanske eventuellt inte upplevs för personer som verkligen anstränger sig för att undgå smärta, betyder verkligen inte att smärtan inte är på riktigt. Fråga nästan 100 % av världsbefolkningen och de kan intyga att smärta är i högsta grad verkligt och inget man bara kan "välja bort". I vilket fall, det intressanta är hur det förhåller sig på fundamental nivå, hur neutrala partiklar/vågor (eller siffror) kan ge upphov till smärta. Jag kommer ta materialister på allvar först om de kan förklara detta. Med en sådan komplex struktur som hjärnan med dess komplexa organisation, kanske det är möjligt att förhindra smärtsignalerna från att komma fram, vilket låter mycket troligare i mina öron.

Ja, det är lite intressant. Hur kan subjektiva upplevelser uppstå i en objektiv verklighet?