Hur är njutning och smärta möjligt i en materialistisk värld?

Det är inte vad jag menar. Djur känner samma sak som oss, men de lägger inte samma värderingar i känslorna. När djur upplever smärta så är deras reaktion att det är mycket obehagligt och måste upphöra så fort som möjligt. Men de betraktar det inte som en negativ känsla, eftersom de inte känner till begreppet "negativt".
Vi kan inte välja att inte känna smärta. Men vi kan välja om vi ska se smärta som något positivt eller negativt (även om det dock är mer logiskt att se det som negativt). Positivt och negativt är idéer uppfunna av människan.

Det undermedvetna lägger såklart inga värderingar i något, det gör bara som det blivit programmerat att göra, det som gynnar kroppen mest. När vi blir skadade så sänder hjärnan ut tydliga signaler om att detta måste undvikas. När vi gör någonting nyttigt så sänder hjärnan ut tydliga signaler om att vi ska fortsätta. Det handlar inte om bra eller dåligt, det handlar om att utifrån en programmering maximera kroppens välbefinnande.

Vi kan jämföra med en dator. En dator får signaler om att det drabbats av ett virus. Datorn skickar genast signaler till berörda program att motverka detta. Dessa signaler kan sammanfattas som en känsla, en känsla vi skulle klassificera som negativ då den kännetecknar ett problem och därför inte är önskvärd. Dessa signaler är datorns smärta.

Är det qualia (på svenska "kvalia") du är ute efter?

Sedan så tror idealisterna att det materiella utgår från idéerna. Materialisterna tror det omvända. Bröderna Wrights flygplan kommer ur idealisternas synsätt från deras eget medvetande. Materialisterna tror att de materiella förutsättningarna skapade idén i medvetandet. Dialektiska materialister skulle säga att produktionsförhållandena ligger bakom.

Om man tror att vi har ett medvetande, så blir det materiella ett spekulativt härlett fenomen. Är man materialist så får man ett problem, så som du skissade det, hur det ena skapar det andra. Eller påverkar varandra, ungefär som Descartes tallkottskörtel.

Är inte spåret i frågan denna: Hur blir något fysiskt information? Information måste ju bäras av något eller i en enklaste form finnas som ett fysiskt av eller på (1 eller 0). Men hur uppstår själva informationen från detta fysiska? Om det är genom en regel eller konvention, så hur förmedlar en regel eller konvention den nödvändiga mellan-informationen för informationen? Ett turing-program löser inte heller problemet, hur kan ett logik-program med plötsligt skapa mening? Och likadant med ett speciellt mönster av färgdioder på en LCD-skärm, hur kan det plötsligt vara en bild. Kanske man istället skall fråga, hur blir något (externt) fysiskt relevant för en enkel överlevnadsmaskin. En sån borde behöva energi och det allra enklaste känselsprötet för att detektera energi borde utvecklas under villkor som att maskinen hade begränsad funktionstid, kunde kopiera sig själv, felkopiering förekom och energitillgången var begränsad. Dvs. man skulle kunna fråga sig vad det är som gör skillnad för enkla maskiner under konkurrens-förhållanden och därifrån få någon slags bild om nerver, sensorer, ... minne, mönster, information, system, mening, kunskap .. kan uppstå.

Lite off-topic, men inte alla håller med om det.

Anyone who’s willing to recognize and fully experience the true nature of pain will realize that it is without substance. It’s unnecessary—it doesn’t need to exist. Another way to say that is we can locate the activity of creating pain and simply stop creating it.

I have tested this no-pain distinction at the dentist by refusing novocaine. As he drilled, sometimes right into a nerve, I would be completely sensitive to the sensations, and yet they were not painful as long as I refused to add to them the activity of pain. This takes some understanding of what pain is and is not, but I can honestly say that it was not a painful experience. Be clear that it is not a matter of ignoring the pain, or pretending it isn’t there, or calling it “sensation” rather than pain. There was no pain! Were I to make the distinction of pain, it would hurt. Since I did not, it didn’t hurt.

Intressant och svårt att förstå hur man erhåller kontrollen, men begripligt på ett annat plan. Det borde finnas en "signal" men den ignoreras, används inte. Man ser texten man annars skulle förstå, men kan koppla bort den meningsskapande formeringen av texten till en innebörd. Man associerar till indiska gurus.

The Book of Not Knowing av Peter Ralston, för den som är intresserad. Han går igenom allting rätt detaljerat vill jag minnas.

Noterat - tackar. Man skulle gissa att det går att koppla-bort/ignorera saker men inte att koppla-på/upptäcka nya saker, just för att en "signal" verkar nödvändig. Vad tror du Ralston skulle säga om det?

Precis det här jag menar. Genom att begränsa oss till en förklaringsmodell (materialism) begränsar det vilka frågor vi kan besvara eller vilka förklaringar vi kan ge.

Men kan alla förklaringsmodeller reduceras till de s.k. 4 fundamentala krafterna? En enkelhetens princip gör det på något sätt önskvärt, tycker jag. Själva hårdvaran som kör AlpaGo står i en relationen till vad den gör och på samma sätt tror jag att det är med våra mentala erfarenheter. AlphaGo baserar sina beslut på en nivå som är svåröverskådlig på hårdvarunivå liksom tvärt om, men det finns en korrelation och beslutet att göra si eller så styrs av spelteoretiska ställningstaganden i mjukvaran, inte av hårdvaran. Det är olika abstraktionsnivåer eller snarare olika abstraktioner, vilken som är mest primär beror på. Japanen som spelade mot AlpaGo brydde sig ju inte om hårdvaran.

Ralston är zen-snubbe så han pratar om det där som att det är nåt sinnet skapar och som man kan sluta skapa. Zen är ofta i linje med negativa processer, så det handlar nog aldrig om något skapande.

Sadhguru pratar mer om att den egna kroppen är något man själv bör styra, inklusive den kemiska balansen. Han brukar skämtsamt säga att han alltid är "stoned" och menar då att han skapar sitt välmående; men det är så att säga inom sinnets vanliga funktion, fast väloljat.

Vill man ha genuint nyskapande så får man nog söka sig till dom som säger sig vara vakna, ungefär på samma sätt som man kan vakna inuti en dröm. Det mest genuina (eller minst bullshit) jag upptäckt där är Jed McKenna men det verkar i slutändan handla mer om att man manifesterar precis vad man vill för att själva viljan ändras, inte för att man plötsligt kan trolla. Fast han hävdar att det får genuin magi att se ut som hokus pokus.

AlphaGo är en programvara som kan köra på vilken maskin som helst som tillhandahåller en lämplig instruktionsuppsättning. En sådan maskin skulle mycket väl kunna vara realiserbar i ett universum med en helt annan fysik, exempelvis med bara tre fundamentala naturkrafter. Reducerar man en dators funktion till naturkrafter så går funktionen förlorad. Det går inte utifrån partikelfysik förutsäga vad datorn kommer att göra då partiklarna skulle kunna göra i princip vad som helst.

Bra svar, men det jag menar med önskvärdheten i att kunna "reducera" andra förklaringsmodeller till grundläggande fysikaliska lagar är mer relaterat till kompatibilitet, att det inte finns någon principiell motsättning. Att ett dator-program inte kan reduceras till fysik i meningen att man med fysikaliska modeller skulle kunna förutsäga vad datorn kommer att göra är begripligt, men tvingas man därför anta något utöver den materialistiska världen? Man behöver tveklöst andra förklaringsmodeller, men man vill ju helst inte behöva anta något mer än materialism för existensen av ett medvetande utan att för den skull vara någon troende materialist.