Svenskar lägger näsan i blöt. Dömande antagonistisk attityd. Vad är hans problem?

Nästan alla jag träffat har mer eller mindre haft en antagonistisk inställning till det jag tyckt, sagt eller gjort. Lärare, kuratorer, folk på bussen, kollegor, vänner, bekanta och andra i vardagen har aldrig tagit mitt parti. Det har enligt dem alltid varit jag som tyckt och haft fel, och på ett eller annat vis har de straffat eller velat lära mig en läxa.
Ni som skriver i trådarna är ett annat exempel. Ofta har ni inte hållit med och tyckt som jag, och troligen av den anledningen benämnt mig med nedsättande ord och epitet.

Vad är folks problem som ständigt är antagonistiska, dömande och kritiska, och ska läxa upp andra trots att dom inte har med saker och ting att göra?
Äter man kött är det fel, sorterar man inte flaskor rätt så är det fel, en sekund sen i tvättstugan så är det bråk, är man inte på ett särskilt sätt så är det fel, cyklar man på trottoaren trots folktomt blir man attackerad osv.

Varför lägger svenskar näsan i blöt? Bör man förlåta/acceptera sådan attityd? Vilka metoder ska man använda för att visa/säga dra åt helvete. Håll truten och sköt ditt? Varför är svenskar så brydda om vad andra tycker, gör och lever?

Du ser inte den gemensamma nämnaren i detta?

På dagisnivå; om alla tycker att just du gör fel, har alla fel, eller gör du fel?
Du kan ju vara en idiot ...

Om jag är en idiot, vad har folk i så fall med det att göra?
Jag undrar varför särskilt svenskar är så jävla brydda om andras förehavanden.

Du är medveten om att du beklagar dig över vad andra tycker, säger och hur de reagerar.
Precis det som du gnäller på andra om.

Du gnäller på att folk gnäller och har åsikter om att folk har åsikter...

"Folk på bussen" ???

Ok, vad gjorde du innan du fick en muntlig reaktion på bussen ? Man får inte en kommentar på bussen för ingenting

Tror man måste bete sig perfekt själv bara. Var ett helgon och lev över all kritik. Självklart får man motgångar ändå. Men betydligt mindre än om man inte kunde ingjuta någon absolut moral som belöning och självkänsla bör bygga på. Ibland får man bara stå och se på när andra tar ut sin rädsla och osäkerhet på en. Men det är bättre att veta att det inte är något fel på ens liv. Man är trots allt boss över sitt eget liv.

Nästintill alla har ett begär att projicera sina egna värderingar för att rättfärdiga dem för dem själva när de observerar en annan människa agera eller uttrycka utifrån värderingar som motstrider deras egna.
När någon försöker läxa upp dig, när någon talar om för dig att du gör fel eller att du tänker fel, så handlar det mindre om att du faktiskt gör fel eller tänker fel, utan handlar mer om att personen som talar om detta för dig har ett begär att grunda sig själv i sina egna värderingar eftersom du agerar och tänker utifrån värderingar som motstrider den andres.

Du upplever essentiellt samma fenomen när du stör dig på att andras antagonistiska attityd, i fallet att du har värderingar som lyder någonting i stil med att andra människor ska hålla käften och sköta sig eget medans du upplever motsatsen, innehållet är annorlunda men principen i fenomenet är likadant.
Således är du tvungen att projicera dina egna värderingar på detta forum och rättfärdiga dem med ett resonemang, precis som en antagonistisk person (som du stör dig på) som säger till dig vad du ska tycka och tänka.

Ha i åtanke dock att jag inte påstår att du är varken bättre eller sämre än den/de personerna du kritiserar och stör dig på, utan att jag bara beskriver för dig ett problem som både existerar hos dig och den/de du kritiserar, och anledningen till att jag gör det är för att om du förstår orsaken till varför du stör dig på den antagonistiska personen, så förstår du orsaken till varför den antagonistiska personen stör sig på dig... för ni har essentiellt samma problem men med varierande innehåll/kontext.

Varför skriver du här?
Detta är inget forum för gemensamma åsikter eller för att få gillande.
Detta är ett debattforum.
Nu frågar du och....ja du får svar på tal.
Nedsättande epitet? Ja så blr det ibland när man får vara anonym. Det är väl bara att köpa rakt av.
Ditt svin!
---------------------------------------------------------------------------------------------------- -----------
Cyklar du på en trottoar så utsätter du ju folk för fara.
Är det ingen annan där så föregår du med dåligt exempel vilket gör att andra tar efter. tror man.
Men det är klart. lite småpolis kan man ju vara ibland då det hade varit bättre att hålla käften.

Visst, det är ju sant men det var egentligen inte det jag undrade över.

Vad jag undrar över är snarare varför svenskar skiljer sig så kraftigt från alla andra nationaliteter. Aldrig att en neger eller en arab skulle bry sig om vad jag gör. Men så fort en svensk kommer så ska det tillrättavisas.
Jag förstår invandrares många gånger hat mot svenskar. Moraliska översittare som lägger sig i hur andra lever trots att det inte angår dem.

Svenskar är totalt skadade och det gäller tyvärr även de flesta etniska. Orsaken är fredsskada samt socialismen, tänk socioekonomiska effekter.

Du har tyvärr inte de kvalifikationerna att få göra som du känner för utan att en godhetsknarkande Svensk anser sig kunna påpeka dina brister p ga din usla PK status. Tänk här på alla 100 peddos i Centern som kör på hur dom vill.

Tycker ni inte den kollektiva hjärnan (kulturen) idag präglas av den högra hjärnhalvans dominans över den vänstra?
Känslostyrda sociala och empatiska egenskaper samt fördömande, kreativitet och fantiserande tycks allt mer definiera vår gemensamma världsbild på bekostnad av analys, logik och konsekvenstänkande.

Detta är varför journalister, ideologer och influencers har en enorm moralistisk, manipulativ och rationaliserande makt över vår delade livserfarenhet, lärdomar, språk och självständighet.

Men hela vår kulturevolution bygger på dynamiken mellan det individuella och kollektiva sinnet. Det ena präglar det andra och vice versa. Så de fundamentalistiska tendenser och ideologi som tagit över vår mer naturliga kulturevolution existerar även i ert enskilda medvetande.

Ta en ärlig titt på er själva och fråga er hur ofta ni:
- ljuger för er själva.
- rationaliserar dåligt beteende.
- skyller ifrån er.
- tolkar händelser utifrån er ideologisk övertygelse.
- avfärdar livserfarenhet som går emot er ideologiska övertygelse.
- missbrukar språket för att manipulera.
o.s.v.

Wow! Tack för dagens vettigaste inlägg. Äntligen någon som riktar fokus mot relevanta frågeställningar och har lite sunda, logiska tankar.

En sak du skriver som jag dock är lite tveksam på om det faktiskt stämmer eller om det egentligen bara handlar om att vinna "goodwill" poäng. Nämligen empatiska egenskaper. Jag personligen tror att alla som är födda 1990 och framåt tappar mer och mer av sin empatiska förmåga. Mycket utav empatin vi ser folk visa varandra idag tror jag egentligen handlar om att många är upplärda och medvetna om vad man ska tycka och tänka. Framförallt så har vi det som vi så fint kallar "PK". Är man PK och "visar empati och sympati med/mot rätt personer" så belönas man i dagens samhälle. Man har hjärntvättats till att tänka på ett visst sätt så även om du visar empati i en empatisk situation, så gör många det för att de blivit lärda så och någonstans gynnar det personen själv. Så man visar det inte för att man själv faktiskt känner äkta empati. I själva verket handlar det om något helt annat som kan ses som raka motsatsen, nämligen egoism.

För enligt egen erfarenhet så händer det mycket oftare att man blir visad empati utav lite äldre individer. Framförallt Alla födda innan 80-talet. Jag tycker mig kunna skilja på den här riktiga empatin som man ibland får från tidigare generationer jämför med den andra "förklädda empatin" som inte helt omöjligt egentligen handlar om egoism, från det yngre förmågorna. Jag vet faktiskt inte riktigt. Men en sak jag iallafall vet av egen erfarenhet är att en skrämmande stor del av oss som är födda 90-tal och framåt har extremt dålig koll på sina känslor. Folk vet inte hur dom ska känna när verkligheten knackar på, folk är deprimerade men vet inte varför, ännu mindre hur dom ska hantera känslorna som är problemet. Och det är jag övertygad handlar om att vi flyr in i en värld som består av falska känslor, nämligen mobiltelefon, som bara ger en illusion av att du kanske känner en känsla när du egentligen är känslomässigt avstängd, eller avprogrammerad skulle jag säga.

Tyvärr tror jag det till 90% beror på teknologin. Just nu är vi så långt så långt ifrån människans natur att vi är på väg att tappa våra viktigaste mest grundläggande känslor som behövs för att kunna leva tillsammans i harmoni. Kärlek och empati. Men är det så konstigt när vi sitter ensamna hemma praktiskt taget avstängda på gränsen till hypnotiserade med våran telefon och skrollar facebookflödet. Där ser vi någon halvbekant som du träffat ett par gånger på fest, som skriver att hon är med barn och ska bli mamma.
-Vad gör vi? Jo, då "hjärtar"(ÄLSKA) du hennes status och skrollar vidare. Men om vi ska vara helt jävla ärliga här istället, du försätts, och försätter dig själv i en illusion av att du älskar något. Men i själva verket så är du i stunden antagligen känslomässigt avstängd. På så sätt så förstörs din äkta kärlek som du en gång i tiden kanske kunde känna, emot falsk kärlek som du tror är samma sak. Att vi väljer att ta åt oss av den falska kärleken då? Jo att trycka på alla "gilla/status" är såklart mycket enklare än att besöka/möta någon man faktiskt bryr sig om. Men varför ska man idag göra den ansträngingen? Idag kan jag garanterat gå in på facebook och älska 50 personer och deras statusar. Jag kan välja att älska 50 gånger på en kvart alltså!

Innan teknologin, då hittade du en partner sedan som du älskade i nöd och lust till döden skilde er åt, ni fick barn och barnbarn som ni båda älskade tilsammans och blev älskade tillbaks av. Den typ av äkta kärlek finns nästan inte kvar i dagens samhälle, eller den är åtminstonde på god väg att dö ut. För idag om jag väljer att söka kärlek och älska något, så går jag inte till korvmojen eller dansbanan, nej. Jag går in på min facebook och "HJÄRTAR"(ÄLSKAR) en bild på min grannes både dumma och fula jävla hund. Som hon dessutom antagligen har införskaffat i en undermedveten jakt på kärlek, då många hundar gissningsvis ger sin människa mer kärlek än vad människor ger varandra.

Ja, känslan av frustration för min egen del går aldrig att ta miste på iallafall hahaha.. Den infinner sig tamejfan tyvärr dagligen tack vare att jag tack och lov ser igenom mycket skräp i samhället och kan tänka fritt själv. Men ibland önskar jag att man var ovetandes och bara gjorde per automatik som alla säger att ja ska göra...

En grej till som du skriver som jag tror är ett ENORMT problem i dagens samhälle..
- avfärdar livserfarenhet som går emot er ideologiska övertygelse.
Shit alltså, folk är så jävla hjärntvättade och ignoranta att det man en gång väl fått lära sig måste vara sanningen. Folk har så förbannat svårt att se över sig själva och sina åsikter och sin världsbild. Men det läskiga med just detta är att majoriteten fungerar så. I Sverige skulle jag dra en vild gissning att mellan 50/90% av befolkningen är så hjärntvättade och övertygade om sin sak att dom aldrig ens skulle överväga att ändra sin åsikt oavsätt hur fel dom har... Och det stör mig så in i helvete, för det är väldigt ofta jag hamnar i diskussion med totalt vilseledda lurade och hjärntvättade människor, som i sin tur menar att det är jag som "foliehatt", och det värsta är att dom får med sig flera hjärndöda idioter... FRUSTRATION. Men återigen här i sista stycket, så tror jag det är den där egoismen som spökar och är boven i dramat.