Tänker om man inte kan utröna huruvida en människa är psykopat eller inte ska man inte bjuda hem människan till sitt hem. Det vore ju att ta en jätte stor risk.
Eller om man säger så här.. I allmänhet kanske folk borde lära känna varandra innan man gör vissa saker.
Anser du att man som människa är ansvarig över sina handlingar?
Ja.
Fast jag såg nyligen dokumentären om pappan som sköt sin sons plågoandar när de kom hem till dem och hotade dem. Han bedömdes hamna i ett sådant tillstånd att han inte kunde hållas ansvarig för sina handlingar. Han hölls ansvarig på så sätt att han greps och anhölls visserligen och fick förklara sig i rättegången.
Du sitter i en tråd som vill "diskutera" kvinnors ansvar för att män slår eller våldtar dem ex.
jag tycker du ska leta upp motsvarande trådar där det ska "diskuteras" vilket ansvar män har för att någon stjäl deras prylar eller misshandlar dem ex. De existerar inte...
Det finns nog garanterat trådar om karma och konsekvenser här på flashback. Vad man skickar ut för energi är den energin man får tillbaka. T.ex. fick jag inbrott hemma hos mig efter jag hade snott en grej. Det var mitt ansvar att vara rättfärdig och jag tog inte det. Då får man ta konsekvenserna som jag också är tacksam för. För det lärde mig en läxa. Ska man dra samma analogi ska man vara tacksam för alla "missöden" även om jag förstår att våldtäkt är aningen mer känsligt än inbrott så finns det kvinnor som faktiskt växt genom det hela. Vilket de själva berättar.
Fast jag såg nyligen dokumentären om pappan som sköt sin sons plågoandar när de kom hem till dem och hotade dem. Han bedömdes hamna i ett sådant tillstånd att han inte kunde hållas ansvarig för sina handlingar.
Så beror också på situation.
Ja det kan man diskutera. Sen är ju inte lagen i sig nödvändigtvis "rätt".
Men visst en handikappad människa kanske inte kan hållas till ansvar för vissa missöden. Eller typ en bebis som råkar välta något för inte föräldrarna hade uppsikt.
För mig handlar det inte om att skylla på någon utan mer att det faktiskt går att utveckla sig själv och lära sig själv att hantera livet ansvarsfullt och att om man gör vissa misstag kan det ha och göra med ens brist på ansvar.. Detta kan även sägas på ett annat sätt. Att man har brist på insikt. Vems fel är det? Föräldrarna? Skolans? Planetens, naturens eller guds fel?
Det är väl ingens fel egentligen på det sättet men man hade nog kunnat minska antal våldtäkter om vi lärda ut mer ansvar i skolan t.ex.
Har kvinnor ett eget ansvar för vem eller vilka de väljer att träffa?
I en annan tråd: https://www.flashback.org/t3327579 avhandlades huruvida olika typer av våld mot kvinnor i nära relationer är att betrakta som ett rent maskulint problem eller ej. Jag tycker inte att de svar jag fick (i tråden) var tillfredsställande, varför min avsikt med den här tråden därför är att, genom polemik, få ta del av andras åsikter.
Själva ämnet kan tyckas mer filosofiskt till sin natur, där genomgående teman som fri vilja och moral finns som en röd tråd, men jag tycker ändå att det är motiverat att betrakta frågeställningen utifrån ett rent feministiskt perspektiv snarare än filosofiskt, varför jag valt att starta tråden i det här forumet.
Den feministiska konst- och kulturhistorikern Camille Paglia: https://www.youtube.com/watch?v=v-hIVnmUdXM, som är känd för sina, av andra, kontroversiella uttalanden där hon menar på att kvinnor efter den feministiska emancipationen förväntar sig att staten ska ta ansvar för att eliminera eventuella risker som hon kan utsättas för, och paradoxalt avkräva hennes eget ansvar. Vad hon menar är att det västerländska samhället och demokratin bygger på ett risktagande, där vissa givna regler; normer och lagar finns för att upprätthålla ordning, eller i alla fall föreställningen om en ordning. Dessvärre finns det, och har alltid funnits människor som inte är villiga att följa lagar eller respektera sina medmänniskor. Män som kvinnor som är beredda att skada andra. Paglia menar att kvinnan har ett eget ansvar, att när hon träffar en man, eller väljer att följa med hem till honom, så finns alltid risken att hon kan utsättas för våld. Paglia, som ofta medvetet feltolkas, menar inte att det är kvinnans fel eller att hon får skylla sig själv, eller att den egna fria viljan rättfärdigar våldet, utan hon menar endast att den fria viljan, och det egna valet kan leda till ett negativt utfall.
Vissa feminister, exempelvis Susanne Strand: https://kvartal.se/podd, menar att det är mäns ansvar för när män använder våld mot kvinnor, där hon helt avsäger individens ansvar för vem hon väljer att träffa eller ingå partnerskap med. Jag menar här att det feministiska perspektivet bygger på en föreställning att kvinnan är svag och intellektuellt, moraliskt som fysiskt underlägsen mannen, och därmed inte bör hållas ansvarig för sitt val eller erkännas som autonom. Att tillåta ett sådant narrativ att vara förhärskande i debatten är kontraproduktivt, och leder i förlängningen enbart till att samtliga män hålls skyldiga för att en grupp inom populationen, av olika skäl, använder våld mot kvinnor, samtidigt som kvinnor begränsas.
Med det sagt tror jag att både män som kvinnor kan råka ut för att träffa en person eller partner som använder våld i relationen, men det blir problematiskt om vi inte tillåter den andra att själv fatta beslut huruvida man vill träffa personen ifråga eller stanna i en destruktiv relation.
Det jag egentligen hade önskat är svar där man kan förklara, utifrån en feministisk teoribildning varför man inte anser att kvinnor har ett ansvar för vem eller vilka de träffar.
Nu är jag inte feminist, utan humanist. Jag vet inte vad feminister har för syn på detta utifrån feministiskt synfält. Men jag tänker att jag nog kan svara ändå?
Alla människor är ansvariga för vilka de väljer själva att träffa. Men detta behöver inte per automatik betyda att man är ansvarig för vad den man träffar gör mot en själv eller andra.
Man får se olika scenarion:
1. Olle vet att Per är kriminell och lynnig i humöret. Men Olle tycker att Per är rolig att hänga med och Per lovar Olle att inte göra något kriminellt när de hänger med varandra. Så Olle hänger med på fest med Per och litar på Pers ord. På festen kommer Per i bråk med en annan kille och skjuter den killen. Är Olle ansvarig för detta skjutandet? Nej, givetvis inte. Han litade på sin polares ord, vilket kanske var dumdristigt med tanke på Pers historik. Olle har dock inget med själva skjutandet att göra. Utan det ansvarar Per helt själv för. I detta exempel är alltså Olle helt oskyldig till Pers agerande. Men som sagt: ansvarig för att hänga med Per, det är han givetvis. Vad det nu har för betydelse när det kommer till själva skjutandet? Inget.
2. Olle vet att Per är kriminell och lynnig i humöret. Men Olle tycker att Per är rolig att hänga med och Per lovar Olle att inte göra något kriminellt när de hänger med varandra. Olle har erfarenheten från festen, men Per övertalar Olle med att "en gång är ingen gång och vi är väl ändå bästa polare? Du är den enda polare jag har och jag tycker så bra om dig Olle!". Olle faller för smickret och känner själv att Per är en mycket speciell polare. En dag hamnar de båda i ett bråk. Olle som vet att Per inte har några spärrar inser att detta är farligt men kan inte riktigt ta sig ur situationen innan det är försent. Olle blir skjuten. Visst, Olle är både ansvarig för att han hänger med Per samt delvis ansvarig för bråket som uppkom. Men han är inte ansvarig för att bli skjuten. Det är Per som håller i vapnet och som skjuter och det är således Per som är ansvarig för skjutandet. Visst kunde Olle ha undvikit att bli skjuten om han inte hängt med Per. Men Olle litade på Pers ord. Per bröt sitt ord och sköt sin vän. Per är således ansvarig både för att bryta ett löfte och för att skjuta. Olle är endast ansvarig för att ha litat på sin polare och hängt med Per. Och detta är inte några brott. vi alla bör kunna lita på dem som står oss närmast.
3. Olle vet att Per är kriminell och lynnig i humöret. Men Olle tycker att Per är rolig att hänga med och Per lovar Olle att inte göra något kriminellt när de hänger med varandra. Men Olle har blivit skjuten av Per vid ett tillfälle samt även sett Per skjuta en annan man på en fest. Per har dock lovat bot om bättring. Olle har dessutom hamnat i en beroendeställning till Per. Per är den enda polaren Olle har. Per har dessutom rackat ner så på Olle under många år och isolerat Olle. Olle har inga andra polare kvar. Och ingen självkänsla heller. Dessutom är Olle så pass fattig, så för att kunna få mat för dagen måste han hänga med Per. Han är tvungen att lita på Per, tror han, för att kunna få mat, mänsklig kontakt osv. Olle är även mycket rädd för Per, eftersom Per hotar Olle med att han ska skjuta ihjäl Olle om Olle slutar vara Pers polare. Olle som vet at Per är skjutglad vågar därmed inte bryta upp sin vänskap med Per och är dessutom för svag för att göra detta. Per är oftast snäll numera också. Och Olle gör allt i sin makt för att inte stöta sig med Per. Olle anar dock att Per någon dag förr eller senare kommer skjuta ihjäl Olle. Men vågar inte lämna relationen. Är Olle ansvarig för att han hänger med Per? Ja, det är han. Men han bär inte ansvaret för om han någon dag skulle bli skjuten till döds. Det ansvaret bär Per som är den som skjuter.
4. Olle vet ingenting om Pers våldshistorik. Olle umgås med Per och litar på Per. Och blir en dag skjuten. Olle bär ansvaret för att ha umgåtts med Per. Men bär inte ansvaret för att ha blivit skjuten. Det ansvaret bär Per.
I samtliga fall bär alltså Olle ansvaret för vem han umgås med. Mer eller mindre iaf. I exempel 3 har han kanske inte så mycket till val eftersom han känner sig enormt hotad av Per och inte vågar annat än att umgås med Per.
Den situationen som är i exempel 3 är mycket vanlig när det handlar om våld i nära relationer. Men föregås oftast av exempel 4. Offret vet alltså inte till en början hur gärningspersonen är funtad. Inleder en kärleksrelation och blir succesivt nedbruten psykiskt och till slut kommer det fysiska våldet in (ibland stannar det vid "bara" psykiskt våld). Hotad med diverse saker om han/hon vill lämna relationen. Visst är personen ansvarig för att vara kvar i relationen. Men har den egentligen så mycket till val? Vem vågar lämna en relation om denna hotas att bli mördad om den lämnar? Vem har ork att lämna en relation om den är totalt psykiskt nedbruten? Och fortsatt: det är gärningspersonen som är ansvarig för våldet, offret bär inget ansvar alls för våldet. Visst, kvinnor och män lämnar sådana här destruktiva relationer. Men det är inte riskfritt. En hel del av de kvinnor som mördas varje år av sina parters är nämligen kvinnor som valt att lämna relationen.
Exempel 4 är vanlig när det kommer till våldtäkter, skulle jag vilja påstå. Kvinna träffar man, vet inget om hur just denna mannen är funtad. Litar på mannen. Och blir våldtagen. Ansvarar kvinnan för vem hon följer med hem/låter följa henne hem? Ja, absolut. Är hon ansvarig för våldtäkten? Nej, absolut inte! Det är den som våldtar som är ansvarig för våldtäkten.
I samtliga exempel är alltså personen ansvarig för vem denne umgås med. Absolut. Även om det i exempel 3 är svårt för personen att välja något annat. Men i inget av exemplen är denne ansvarig för vad gärningspersonen gör och gärningspersonens handlingar. Det är gärningspersonen själv ansvarig för. Och detta är mycket viktigt att poängtera. Jag hoppas även jag har visat komplexiteten i de olika situationerna? Det handlar om tillit, rädsla, känslor, ovetskap osv. Det är många parametrar som spelar in som kan göra att en vetandes eller ovetandes umgås med fel person och hamnar i elände pga. detta.
Hoppas det var svar på din fråga? Även om det nu kanske inte var ett feministiskt svar, det vet jag som sagt inget om.
__________________
Senast redigerad av TomatKungen 2021-05-24 kl. 05:07.
nej, Ingen Olle, har fått stå i rätten och försvarat att de stod i kön utanför krogen kl 02.00 iförd nån provocerande skjorta som gjorde att nån pantad idiot ville slå honom på käften, allright?
Men massa kvinnor har just fått försvara sitt beteende då någon pantad idiot fått för sig att han haft rätt våldta dem.
Det är inte nödvändigt att raljera på det sättet för att försöka få rätt.
Poängen i min text är intakt.
Det finns massor av situationer där mäns olycka kopplas till hans eget ansvar på ett sätt som lyser med sin frånvaro så fort det gäller andra könet
Orsaken är att kvinnor särbehandlas på så många plan o i kombination med intersektionaliteten har många börjat tro att särbehandlingen är så självklar o rättfärdigad att det inte ens är särbehandling
Edit: se på hets mot folkgrupp, lagen som länge inte tillämpades/gällde om offret var svenskt
Se på termen kvinnofridskränkning
Se på mörkertalen om kvinnor som slår sina män o oviljan att tala om det så pass länge
Ansvarsutkrävandet är väldigt olika könen emellan
__________________
Senast redigerad av RandyWalker 2021-05-24 kl. 09:00.
nej, Ingen Olle, har fått stå i rätten och försvarat att de stod i kön utanför krogen kl 02.00 iförd nån provocerande skjorta som gjorde att nån pantad idiot ville slå honom på käften, allright?
Men massa kvinnor har just fått försvara sitt beteende då någon pantad idiot fått för sig att han haft rätt våldta dem.
Vad är det för jävla skitsnack?
Våldtäkt har varit förbjudet sen 1280 och ingen har nånsin fått försvara sig för att de klätt sig som en slampa.
Vill du inte bli behandlad som sån, så lägg ner.
Men våldtäkt är olagligt och har alltid varit.
Fast jag såg nyligen dokumentären om pappan som sköt sin sons plågoandar när de kom hem till dem och hotade dem. Han bedömdes hamna i ett sådant tillstånd att han inte kunde hållas ansvarig för sina handlingar. Han hölls ansvarig på så sätt att han greps och anhölls visserligen och fick förklara sig i rättegången.
Så beror också på situation.
Tänker du på rödeby fallet?
pappan dömdes i hovrätten för dråp (dvs mord utan avsikt) och grov misshandel (den andra ligisten överlvde ju), en teknikalitet gjorde att han inte satt i fängelse (som är minium för brotten ifråga),
Hovrättens formulering
"De omständigheter som lett till att mannen tillgripit våld har varit sådana att straffvärdet av hans handlande ligger avsevärt under vad som svarar mot straffminimum för dråp men ändå så högt att påföljden normalt skulle ha blivit fängelse".
Man får inte utdömma fängelse som straff till psykiskt sjuka/då under allvarlig pyskisk störning, vilket han fastlogs ha varit under gärningen, och även om han nu inte längre var det (dvs efter gärningen, när hovrättes dom föll) så kan inte fängelsestraff utdömmas.
Skadestånd delan av straffet var i sin ordning så visst blev han straffade (många ggr hårdare (juridiskt) än tex Paolo Roberto stund med sexarbetaren Deborah) , 181`000kr i det här fallet, utöver vård, (som han inte behövde, längre)
I jmf med länder med rimligare nödvärnsrätt (den inkludera tex en bredare kontext vad gäller hem, ägodelar och person (familj såväl som andra) så hade han inte dömts för att försvara sitt hem och familj, även fast han nu sköt (igen) en liggande/hukande person i ryggen på nära håll på sin tomt.
__________________
Senast redigerad av slö 2021-05-24 kl. 15:07.
En av huvudanledningar till att kvinnor inte hade samma rättigheter och samma frihet som män från början var just det att man ville skydda kvinnor från den farliga världen. Första och andra vågens feminister kämpade för att frigöra sig från från sina överbeskyddande manliga släktingar, de ville ta risker och vara fria. De stora teknologiska och hygieniska framstegen under 1900-talet löste även många andra problem som hindrade fullständig kvinnlig frigörelse och nu kunde kvinnor ge sig ut i världen på samma villkor som män.
Men med frigörelsen kom även delen om att själv ta ansvar och välja var man befinner sig och vilka man umgås med. Visst, ofta står det inte i pannan på män om de är våldsamma, och i såna fall måste man vara flexibel och förstående. Men sätter man sig själv i farliga situationer och umgås med våldsamma människor då får man skylla sig själv lite grann, precis som vi säger om män som gör samma sak.
Det är inte nödvändigt att raljera på det sättet för att försöka få rätt.
Poängen i min text är intakt.
Det finns massor av situationer där mäns olycka kopplas till hans eget ansvar på ett sätt som lyser med sin frånvaro så fort det gäller andra könet
Orsaken är att kvinnor särbehandlas på så många plan o i kombination med intersektionaliteten har många börjat tro att särbehandlingen är så självklar o rättfärdigad att det inte ens är särbehandling
Edit: se på hets mot folkgrupp, lagen som länge inte tillämpades/gällde om offret var svenskt
Se på termen kvinnofridskränkning
Se på mörkertalen om kvinnor som slår sina män o oviljan att tala om det så pass länge
Ansvarsutkrävandet är väldigt olika könen emellan
Nej, det finns inte "massor av situationer där mäns olycka kopplas till hans eget ansvar" på samma sätt som det gjort och gör bitvis än idag för kvinnor.
Ingen man får "skylla sig själv" för att han ex. haft för korta shorts. Eller gått hem för sent eller druckit eller.....
När män anklagas för att självt orsakat nån "olycka" så är det i regel just så.
Men sex i form av samlag är nu ingenting som man "själv" kan göra.
Läste en artikel om en 19 årig tjej som blev våldtagen av en afghansk arbetskamrat, flera gånger hade hon chansen att avbryta det hela och gå hem, icke.. hon följde med han hem och blev "våldtagen".
Kvinnors rösträtt ska bort och vi ska återinföra pappans roll som den som väljer VEM kvinnor träffar.
Annars kommer detta gå ännu mer käpp rätt åt helvete.
Nej, det finns inte "massor av situationer där mäns olycka kopplas till hans eget ansvar" på samma sätt som det gjort och gör bitvis än idag för kvinnor.
Ingen man får "skylla sig själv" för att han ex. haft för korta shorts. Eller gått hem för sent eller druckit eller.....
När män anklagas för att självt orsakat nån "olycka" så är det i regel just så.
Men sex i form av samlag är nu ingenting som man "själv" kan göra.
berätta då om alla de fall där män stått i rättegångar och blivit frågade, och ifrågasatta, vilka kläder de haft på sig då de blev misshandlade, våldtagna eller what ever....
precis som om HANS för krota shorts på något sått skulle ge en man rätten att våldta eller slå honom på käften?
Jag kan ge dig tonvis med exempel från kvinnors verklighet gällande just detta, eller än bättre du kan läsa "flickan och skulden" av Wennstam, där berättar hon just om dessa exempel.
Kvinnor blir fortsatt idag frågade vad de haft på sig då de blev våldtagna. Precis som om någons klädsel skulle kunna avgöra om de vill ha sex eller inte med just den personen.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
